Rädslans knoge greppade korset

02.02.2016
Plötsligt tycks det Finland, som kändes tryggt, helt och enigt, spricka i små åsiktsbitar. Katalysatorn framför andra är flyktingarna som i höstas fick upp ögonen för det kalla och ogästvänliga landet i norr.

På några månader har vi sett förvåningen över att någon verkligen vill komma hit förbytas i oro, rädsla och fientlighet. Skeendet har skrapat fram en klyfta mellan folk och folk. Mellan ursprungsfinländare och ursprungsfinländare, mellan ursprungsfinländare och de nyanlända.

Det är dags att inse att just den klyftan redan nu utgör ett betydligt större hot mot oss som bor här än vad de anlända flyktingarna i sig kan förorsaka.

Den måste tas på allvar – tas itu med på allvar. Det finns allt för många människor i Finland som börjar bli rädda. Rädsla och oro är inte rasism. Det slog prästen Håkan Sandvik fast på ett flyktingseminarium häromveckan. Han har jobbat ett par decennier med invandrarfrågor och ser sig som en brobyggare mellan kulturer han känner och älskar.

Nej, rädsla är inte rasism. Oroliga frågor är inte rasism. Men rasismen tar lätt och villigt lyra när det gäller rädslor och obesvarade frågor. Därför gäller det att också möta rädslan utan att själv bli rädd. Bara så kan pendeln möjligen svänga. Det finns en stor risk att rädslan som riskfaktor har underskattats kraftigt och fatalt hos oss. Det finns dessutom en ännu större risk att det inte riktigt är någon som tar i frågan. Vems är uppdraget? Även om president Sauli Niinistö har manat till lugn ett par gånger, så har den trygga rösten onekligen mest konsekvent tillhört ärkebiskop Kari Mäkinen.

Döm inte de rädda. Det här är viktigt. De rädda är ännu inte rasister. Samtidigt måste tydligheten vara minst lika obeveklig. Det är viktigt att kyrkan säger ifrån när rörelser som Rajat kiinni (Stäng gränserna) marscherar för sin sak med korset som frontsymbol. Korset ska inte missbrukas, det är inte en stridssymbol mot det påstått onda, det är inte och får inte bli signalen för utdrivning av det skrämmande och främmande.
Korset är det ultimata segertecknet över rädslans välde.
Men fortsättningsvis gäller det att se bakom handlingen. Vad får människor att klänga sig fast vid det som uppfattas som det stabila och statiska i tillvaron och besviket uppmana kyrkan att återvända till vinterkrigets credo ”hem, tro, fosterland”.

Det handlar i grund och botten om att våga tala om värderingar. De man vill ska prägla vårt gemensamma samhälle och de man inte vill att ska göra det. Irakisk-kurdiska Sara Mohammad uppmanade nyligen i en intervju i Hufvudstadsbladet alla att tala värderingar, så fort människor kommer till det nya landet. Välkomnande, men tydligt, och så att varken rasism eller osunda islamistiska krav smyger sig in därför att diskussionen inte är rakryggad och öppen.

May Wikström

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12