Mångfalden mitt ibland oss

20.08.2015
En sensommarsöndag satt jag vid forsen i Langenkoski i Kotka, den vid storfurstens fiskarstuga. Månne den danska prinsessan Dagmar, ryska storfurstinnan Maria Fjodorovna, suttit på samma ställe och beundrat naturens krafter? En danska, som bodde i Ryssland och hade ”stuga” i Finland. Kände hon till ordet mångkulturism? Jag försökte lyssna om forsen kunde berätta något om det, men bruset var för starkt, jag hörde inget.

Då såg jag plötsligt något som gjorde att jag kände samhörighet också med detta landskap. En bit bort växte säv. I Kronoby, där mina rötter finns, har säven alltid varit av stor betydelse. Släktingar har arbetat med säv och format de mest underbara föremål av gräset. Det var igen en liten bit av det nät jag i mitt inre ofta ser framför mig. Nätet som omspinner hela vår värld och gör att vi alla hör ihop, vare sig vi vill se det eller inte.


Just nu är det några högljudda som på otrevligt sätt för fram att vi människor inte hör ihop, som vill bygga murar mellan oss eftersom vi ser olika ut, talar olika språk och har olika tro. Jag vill medvetet leta efter det goda i vårt samhälle och mota det onda som sticker upp. Det är inte ens svårt att hitta det goda, positiva och mångkulturella i vårt land. De fula, högljudda kommentarerna får stort utrymme. Vi får inte ge dem för stort utrymme – faran är att de blir en sanning som accepteras.

Samma dag intog vi middag i Lahtis tillsammans med min man. I restaurangen togs vi emot av en butter tysk. Italienaren välkomnade oss med ett moi moi. Luciano från Brasilien kom och frågade om allt är väl. I restaurangen var kunderna till nästan hundra procent ”äkta” finländare. På menyn fanns inte ungsstekt korv med mos, men andra goda rätter. Restaurangen hade förtjänstfullt kopierat foton av personalen på menyns sista sida. Förutom de många finländarna hörde de anställda till sex olika nationaliteter. Mångkulturalism i högsta grad, utan att någon gjorde något större väsen av det. Alla verkade trivas, både vi som åt och de som arbetade.

I Mänttä, kulturstaden, har årets tema på konstveckorna varit att lyfta fram utländska konstnärer. Långt innan riksdagsmannen skrev om mardrömmen mångkultur konstaterar de ansvariga att de vill visa på mångfalden som redan finns hos oss.


På en av utsällningarna finns, förutom de finska konstnärernas tavlor och Monets höstack, en fransk konstnärs målning med följande text: ”Måtte fredens och godhetens ande, liksom toleransen och den äkta respekten för den andre, till slut regera i alla kvinnors och mäns hjärtan, på denna vår vackra planet, jorden.”

Det är väl bara att säga Amen till det. Må så ske.

Ann-Katrin Store

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12