Riktigt uppfriskande, må jag säga, även om fröet givetvis hamnade på hälleberget. Skönt ändå att någon bryr sig och vågar tänka i nya banor. Jag har själv tidigare, också i denna spalt, förvånat mig över den anonyma tillvaro det tidigare stiftsrådet för, som en del av kyrkans förvaltningsapparat. Som ju numera för övrigt har den pampiga adressen Södra kajen.
Det intressanta med förslaget, och framför allt den bakomliggande ambitionen att både samla och tydliggöra det svenska stiftet, är att det finns en så klar beställning på en kyrklig profilhöjning på svenska, i takt med att de offentliga svenska strukturerna i vårt land smälter ner nästan till noll. Kommunreformerna har visserligen hakat upp sig, men vi kan vara säkra på att utvecklingen mot allt större kommuner kommer att fortgå. Redan nu har samtliga enspråkigt svenska kommuner i riket försvunnit, låt vara att Närpes fick ett extra nådeår som en följd av att några invånare besvärade sig över den påtvingade tvåspråkigheten.
Eftersom man inom kyrkan envist klänger sig fast vid den offentliga makten ser det allt mörkare ut för det svenska stiftet. En flyttning av det svenska stiftsmaskineriet innebär självfallet i sig ännu ingen lösning på problemet, men redan initiativet är ett välkommet tecken på att man nu, snart hundra år efter det svenska stiftets tillkomst, börjar inse att det igen är dags att samla de svenska skarorna, med precis samma motiveringar som för hundra år sedan.
Det centrala är ju inte flyttningen av biskopssätet utan koncentrationen och konsolideringen av den svenska stiftsförvaltningen. Och då är Karis med Lärkkulla onekligen en lämplig adress eftersom vi därigenom skulle få ett starkt kyrkligt campus på svenska (för att använda jargongen från utbildningssektorn), mitt i en fortfarande levande svenskbygd. Låt vara att jag som östnylänning självfallet skulle sörja att vi i vår landsända förlorar ytterligare en svensk bastion.
Förslaget om att flytta stiftets bopålar påminner i sina motiveringar om motsvarande diskussion gällande Folktinget som man under åren ibland velat flytta ut i svenskbygderna, närmast Ekenäs eller Vasa, och därmed skapa något av en finlandssvensk ”huvudstad”. Nå, det tåget tycks inte röra på sig, så starkt som Folktinget har bitit sig fast i maktens korridorer.
Men kyrkan borde väl inte på samma sätt vara beroende av maktens strukturer – eller? Åtminstone är det nånting att fundera på och fantisera kring, såhär inför det svenska stiftets andra sekel.
