Tyvärr ser man sällan det förrän eftervärlden dömer en. Michael Hjälm, ortodox forskare och teolog, menar att inga diktatorer varit medvetna om att de håller på att skapa en diktatur. Ingen förutom det skrämmande undantaget Adolf Hitler, han som redan på 20-talet uttalade att det var just precis vad han ville göra.
Hjälm har undersökt attityder och maktmönster i Ryssland och Ukraina och ser en oroväckande ond cirkel i de forna sovjetsamhällena.
I Ryssland har den ortodoxa kyrkan ingått en moralisk pakt med Vladimir Putin, en farlig sådan. Det måste finnas en skillnad mellan maktapparaten och dem som upprätthåller ett samhälles gemensamma normer. Om normerna bara är ytterligare en av de varor som staten eller presidenten dikterar är risken stor för våldsamma sammandrabbningar.
Enligt mönstret slår makten ner oliktänkarna med våld. Så har det också gått i Ryssland, och Michael Hjälm är dyster i sina förutspåelser. Ju större diskrepansen blir mellan makten och vad folk vill och tänker, desto mer våld måste makthavarna ta till för att kväva motståndet. Till slut återstår bara uppror.
Patriarken av Moskva och hela Ryssland har tytt sig till den lyskraft Putin har. I stället för att som kyrkans ledare stå för en konstruktivt kritisk hållning som en motkraft mot makten har han skapat ett band till den starka ledaren. Giftermålet gör att den ortodoxa kyrkan just nu står högt i kurs bland unga i Ryssland. Men skrapar man på ytan vet de varken vad Putin eller kyrkan står för.
Det här är lätt att sitta i väst och kritisera. Men idkar man ens lite självkritik är det lätt att hitta samma lockelse också här. Den läxan är bra att hålla i minnet till exempel när statsministern sänder en ospecifik och vag vädjan till kyrkan om moralisk uppbackning för nationens spartalko.
En sann kyrka får inte ge en blank moralisk fullmakt till makten.
I Ukraina har revirstrider splittrat de ortodoxa troende mellan det icke erkända sätet i Kiev och patriarken i Moskva. Ändå fanns det ljusglimtar under de första sammandrabbningarna, när munkar från olika kyrkor gick ut för att ställa sig mellan fronterna i förbön för folket. I Ukraina är den stora fienden cynismen, som under en lång tid av osäkerhet och hopplös framtid har gjort att folk har tappat alla livskompasser. Vad kan blåsa liv i ett samhälle som brustit i grunden? Det sköna kan, menar Michael Hjälm.
Konst, sinnlighet, text, musik, riter ger läkedom och ljus när allt har slocknat. Det här är viktigt att slå vakt om även i samhällen där allt är väl ställt. Det vackra, onödiga, det som lättast sparas bort har ett värde – också för demokratier och kyrkor.
