Kärlek och snömodd

05.02.2015
Snön yr över Åbo. På barnsängsavdelningen på sjunde våningen på stora sjukhuset lever vi i en ficka i tiden. Klocktiden har fått kapitulera för ett annorlunda varande. Nu är tiden länkar av ögonblick. Amning, blöjbyte, sömn, blöjbyte, amning. Den oemotståndliga doften av spädbarn fyller hela rummet. Skrik och tårar, däremellan stillhet, sömn. Jag har fått förtroendet att vara med vid mitt barnbarns födelse och första tid på BB. Minnena kommer tillbaka från min egen mammatid. Euforin och oron är den samma, hormonerna rusar i kroppen. Det verkar faktiskt som om min egen kropp påverkas av det nyfödda barnet också nu - det starka behovet av att skydda och värna det nya livet mot allt ont. Även jag är lättrörd, gråtmild och sover fjäderlätt.

Den här babyn flög länge under radarn. Han kom överraskande och mot alla medicinska odds, glädjen och tacksamheten är oändlig. Barnet är en gåva, ett mirakel. Vi räknar tår och fingrar, skrattar åt att han har sin fars långa fötter. Vi smeker det lilla huvudet, funderar på om det fjuniga kommer att bli svart och krulligt.


Trots all ljuvlighet kan jag inte låta bli att tänka på att under andra omständigheter, i ett land med otillräcklig sjuk- och mödravård, är det osannolikt att både barn och moder hade klarat den här graviditeten. Om hon inte fått sitt insulin, sina täta blodsockermätningar, om kejsarsnitt inte hade varit möjligt. Jag tänker på medsystrar världen över som dör i barnsäng eller efter illegala aborter. Jag tänker på alla de barn som dör av svält och sjukdomar. Jag tänker på att vi faktiskt kan göra väldigt mycket här och nu, genom att till exempel skänka pengar till Kyrkans utlandshjälp. Jag tänker att den vård som vi i vårt samhälle tar för given, saknas i stora delar av världen.


Snön yr över Åbo. Jag måste slita mig från vår BB-bubbla för att göra några ärenden på stan med barnbarnets far. Väglaget är eländigt. Gatorna täcks av blöt snömodd. Vi sneddar över gatukorsningen vid Åbo svenska teater. Plötsligt är mitt sällskap försvunnet. Jag ser mig förvirrat omkring. Så får jag syn på honom. Han sitter på huk mittemot den tiggande kvinnan på torget. Det är som en scen ur en svart-vit film. Människorna gör en omväg runt dem, skyndar oseende förbi den unga killen och den tiggande kvinnan på knä i den gråa sörjan. De talar, han på portugisiska, hon på knagglig italienska. Hon är absolut inte rom, säger hon, för folk tror att romer luras. Hon har ett litet sjukt barn därhemma som hennes föräldrar tar hand om. Hon reste iväg för att få pengar till medicin, nu har hon suttit här på torget i Åbo en lång tid. Jag såg henne inte ens, jag skulle ännu mindre ha vågat stanna och tala, eller sätta mig på huk för att kunna se henne i ögonen.


Mina ögon svämmar över där vid övergångsstället på Eriksgatan i Åbo. Hur eländig världen än ser ut, så finns det också kärlek, empati och solidaritet. Och mitt barnbarn har en pappa med klar blick och stort hjärta.

Katarina Gäddnäs

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00