Samtidigt är den en klyscha som kan modifieras: I UK sitter de nuvarande beslutsfattarna. I den kyrka som lever och verkar i dag. Det här blev tydligt inte minst när ”Lex UK” på Borgå stifts initiativ gav grupper av minst trettio röstberättigade församlingsmedlemmar rätt att göra initiativ till stiftsfullmäktige. I kyrkomötesdiskussionen kring lagändringen – för det krävdes en sådan – fick också de finska stiften en glimt av vad organet har betytt för det svenska stiftet, när den då nyvalde biskopen konstaterade inför plenum att han i UK, för trettio år sedan, hade fått lära sig hur beslutsfattandet fungerar även i kyrkans högsta beslutande organ.
UK är en viktig del av Borgå stifts anatomi, kanske viktigare än stiftet anar. Det är en del av det alldeles stiftsspecifika kitt som, i likhet med Kyrkpressen, knyter samman en geografiskt och åsiktsmässigt splittrad helhet till ett ”tillsammans – trots allt”. UK:s främsta styrka ligger inte i att drilla nya kyrkproffs. Det största är att fostra församlingsmedlemmar som kan och vågar se förbi gränsstolparna till sin egen församling. Dels bygger det på att man vågar mötas och bryta åsikter mot varandra i ett skede av livet när tänkande och tyckande ännu inte har segnat och stelnat i formen. På UK är det tillåtet att tycka och tänka fritt – men också att ändra åsikt.
Dels handlar det om att se att det finns liv och behov också i andras församlingar. Om man inte gläntar på den dörren i ett tidigt skede av livet kan det vara svårt att frammana den så väl behövda stiftssolidariteten längre fram. ”UK får vara naivt”, konstaterar ordförande Pontus Särs till KP. Till det som ofta klassas som naivt när pengarna tryter är tanken om en rättvis fördelning, länder emellan, människor emellan – och varför inte – församlingar emellan. Tankar kring rättvisa har pulserat genom UK lika länge som organet funnits.
Därför är det viktigt att församlingar slår vakt om sin framtid genom att sända delegater till Ungdomens Kyrkodagar också i fortsättningen. Alla åsikter behöver synas och höras, alla landsändor representeras. Så är det tyvärr inte nu, och det är kortsiktigt tänkt. Den investering en församling gör i sina ungdomsdelegater är en investering i stiftets framtid, och i medlemmarnas engagemang och vilja att hålla samman över gränser.
