Tanken att medlemmarna ska ha en demokratisk linje i kyrkans beslutsfattande är viktig. Därför är det helt riktigt att uppmana folk att rösta i valet och på det sättet bidra till att bygga den kyrka de vill se i framtiden.
Men i praktiken är det inte så enkelt, och kyrkan har en hel del att kämpa med när det gäller dess ”bränd”. Det handlar både om den vara man bjuder ut och hur det görs.
Det har uttalat varit ett mål från centralt håll att engagera den tysta massan - alla dem som hittills inte så flitigt engagerat sig i lokalförsamlingarnas verksamhet. Medlemmar är de ju likafullt, helt riktigt. Risken är ändå stor att det som utlovas inte riktigt motsvarar förväntningarna. I valmaskinen som - i samma strävan att nå dem som annars inte brukar engagera sig - av kyrkan styrdes till den kommersiella tevekanalan MTV3, trots att kyrkan och YLE sedan decennier har ett lagstadgat samarbete, har de hetaste frågorna gällt det som i kyrkopolitiken stelnat till rena klichéer.
Och även om de frågorna är viktiga, svåra och smärtsamma för kyrkan, så är steget från församlingsrådets möjlighet att inverka på vilken riktning de tar i kyrkan varken direkt eller en snabbfil. Därför finns det en risk att många nu eller längre fram faktiskt blir rentav: besvikna.
Ska man rikta kritik mot försöket att fånga de förlorade fåren så är den första just att varan som bjuds ut inte riktigt motsvarar bilden på reklamen. Det är i längden en dålig marknadsföring, riktigt dålig faktiskt. Svikna förhoppningar och krossade hjärtan får inte en svalnande kärlek att växa.
Den andra kritiken handlar om ”hur”. I svenska Österbotten pågår en debatt där lokala politiker ifrågasätter valet av kändisar som dragplåster för själva valet.
Varför man engagerade just politiker i den rollen är oklart. Kanske var tanken att det är bra att samtidigt knyta nätverk till samhällspåverkare som antagligen hänger med ett tag framöver. Kanske var det en slump att det blev så. Men väljare har reagerat på att profiler som är klara för riksdagskandidatur fått stå som skyltdockor inte bara för församlingsvalet utan också sig själva på köpet. Det är synd också för deras egen skull. Elli Fléns personliga berättelse om hur insikten vad kyrkan faktiskt betydde för henne vaknade under fredsbevararuppdraget i Afghanistan är gripande - KP har också skrivit om den. Men när valfebern stiger blir det onekligen ett samband mellan synlighet och kandidatur som skaver i onödan mot dem som röstar i andra politiska kulörer. Därför har KP valt att efter respons ta bort kyrkostyrelsens video från vår webbsida.
På sociala medier syns beska kommentarer om att kyrkans försök att marknadsföra sig är patetiskt. Det är en tragedi om kyrkans iver tolkas som ren desperation. Medan reklambyrån skrattar hela vägen till banken.
