Lång väg hem från kriget

28.08.2014
Det hör till ovanligheterna, men det händer fortfarande.
Ibland får gudstjänstbesökarna en söndag höra kungörelse över att stupade finländare blivit jordfästa på hemorten. Någon har kommit hem. Någon annan har fått stänga böckerna om ett oavslutat kapitel, sjuttio år i efterskott.

I somras hände det i Sibbo svenska församling, där en ortsbo som varit försvunnen sedan slaget om Tali-Ihantala i juli 1944 jordfästes i augusti 2014. Den återfunne begravdes i kretsen av de närmaste och den lokala veteranföreningen.
Borgåbladet intervjuade offrets 84-årige bror, som berättar att han var fjorton när familjen fick beskedet om att hans storebror saknades i strid.


Han såg föräldrarnas sorg, särskilt moderns.Men han har också själv hela livet levt med frågorna som aldrig blev besvarade och ett dåligt samvete över att brodern inte hade blivit begraven och välsignad. Den långa bearbetningen visar hur djupt kriget skär i individer, familjer och folk.


Det gäller på bägge sidor om fronterna. De som hittat den stupade var medlemmar av en rysk frivilliggrupp som drivs av tanken att kriget inte är slut förrän alla stupade har kommit hem. Att storebrodern hittades av fiendesidans folk är inget som bekymrade honom: ”Krig är krig och de ryska soldaterna gjorde inte annat än lydde order de heller.”
I en tid när oron för kriget i Ukraina väcker finländarnas gamla hot- och fiendebilder till liv är det en stor tanke. Så talar den som sett följderna av ett krig. Det är en tänkvärd visdom för alla dem som saknar samma erfarenhet. Särskilt i tider när paniken riskerar att göda fördomarna.

Krig och våld har en lång efterklang som ibland varar längre än livet. Det här är kärnan den lyhörda kan uppfatta i den östnyländska berättelsen om tomhet och saknad i sjuttio år. Därför att skadorna är så svåra också i själen, just därför är det så viktigt att motarbeta våldet. Den kampen börjar alltid inom en själv och i förmågan att kunna se medmänniskan i fiendens och motståndarens ansikte.


Ur det här perspektivet kan kyrkans uppdrag också vara försoningens. Kyrkans familjerådgivning tillkom för sjuttio år sedan, som en följd av de trauman som familjer bar på efter kriget. I klartext handlade det om att försöka hjälpa fäder tillbaka till livet igen. Också den vägen var lång. Generationerna efter kriget var de verkliga sorgebärarna. De lärde sig att skjuta sina känslor åt sidan. Och tystnaden kring de inre såren var total. Det tog decennier innan man öppet börjat tala om dem. Enligt sociologen och statsvetaren Sari Näre, som forskat i ämnet, är det först nu som pappor helt frigjort sig från skuggan så att de också kan söka hjälp när familjen eller de själva mår dåligt.

Att nämna och lämna bakom sig är början på vägen tillbaka till helandet, vilken sorg och vilka skador det än handlar om. När kyrkan går med på det uppdraget går den på rätta vägar.

May Wikström

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31