När jag slogs i bussen

30.04.2014
Varje år när det drar ihop sig till första maj börjar jag skämmas så smått. För då minns jag på nytt det som hände en valborgsmässoafton när jag hade chansen att utöva flera kristna dygder och missade grovt åtminstone vad saktmod, vänlighet och att vända andra kinden till beträffar.

Vi skulle på fest, hela familjen. Barnen var glada och skvattrande, föräldrarna vårprydliga och studentmössbeprydda. På Kajsaniemigatan steg vi på en blå buss. Fyraåringen satte sig längst fram och underhöll storasyster och storebror med glatt pladder. Några rader bakom oss var det en man som reagerade. Först kom det vanliga ilskna muttret om vilket språk som ska talas i det här landet och var svenskar hör hemma, sedan allt mera högljudda hånfullheter varje gång fyraåringen sade något. Det var ju inget nytt i situationen, tvärtom: rena rama déja-vun från min barndoms spårvagnsresor i Åbo och dagliga tågresor till jobbet. Men av någon orsak var min ”låtsas som om det regnar”-gen inte aktiverad. På Runebergsgatan kokade jag över.

Jag reste mig, gick fram till bänken där mannen satt och sa med en stämma som darrade genom hela bussen: ”Ge dig på en vuxen om du måste, men du hånar inte ett barn för att han talar sitt modersmål!” Och så slog jag honom. En rejäl ”flidare” rakt över flinten. Strax därefter var vi framme, och troppade ut ur den mycket tysta bussen. Jag var skakad, familjen generad, fyraåringen förvirrad. Han hade inte uppfattat att mannen talat till honom.

Framme på festen berättade jag vad jag hade gjort, jag var fortfarande så uppfylld av det. Reaktionerna? Jag blev ryggdunkad som en hjälte av både finsk- och svenskspråkiga. ”Bra att nån säger ifrån nån gång!” ”Vända andra kinden till i all ära, men sitt barns andra kind kan man inte hålla fram.” ”Dina barn kommer att vara stolta en vacker dag när de minns det här!” Om det hade gällt någon annan skulle jag antagligen också ha ryggdunkat. Men nu hjälpte det inte vad de sa. Jag visste att den rätta löpsedeln till det som hänt inte skulle ha lytt ”Modig mor slåss för de små”. Snarare ”Välsituerad kvinna slår redan slagen”, eller på sin höjd ”Församlingsaktiv förman förödmjukar förfriskad fårskalle”. Det fanns ingen tillfredsställelse i att för en gångs skull inte ha låtsats som ingenting. Vreden som släppts ut i form av våld minskade inte på trycket. Den berusade mannen fick knappast heller en aha-upplevelse vid sidan av en eventuell bula. I medpassagerarnas blickar såg jag bilden av en beklagansvärt onykter småbarnsmor – någon annan förklaring till kodbrytande beteende finns knappast i det finländska universet.

Och de stolta barnen? När det blev dags att åka hem ställde sig en liten delegation framför min man: ”Isä, voidaanhan me mennä taksilla kotiin, voidaanhan?!” (Pappa, vi kan väl ta taxi hem …?)

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06