Men den väg Esbo svenska väljer att gå genom att öppet be om förlåtelse för det som hände för över trettio år sedan är viktig. Bekännelsen har en betydelse, inte minst för andra som eventuellt varit utsatta i någon form och som kan ha ett behov av att få säga det. Också den responsen är församlingen nu beredd att ta emot. Det är ett smutsgöra –men någon måste göra det, också tre decennier efteråt.
Parallellt med detta lever en lika sann sanning: De som har goda minnen av sin ungdomstid i församlingen har rätt att hålla kvar vid dem.
Det är viktigt att behålla balans och fokus i en försoningsprocess av det här slaget. Det man vill åt är helandet, inte hämnden. Det handlar om att frigöra oskyldiga från skam. Att nämna saker vid deras rätta namn –och att få lämna dem.
Den stora försoningsprocess som ärkebiskop Desmond Tutu lett Sydafrika genom har blivit något av en ultimat symbol för vikten av att kunna förena sanning och försoning i sammanhang där de handlingar som begåtts känns oförlåtliga. Varför så viktigt? Jo, för fortsättningen. För individen. För resten av livet.
Samtidigt handlar sanningsdelen om den svidande läxan, där nya generationer får dra lärdom av gamla generationers underlåtenhet, tillkortakommanden och svek. De nu aktiva lär av misstag de själva slapp göra. I den insikten göms försoningens frö. En gnutta ödmjukhet borde också rymmas med: För det som gör oss så mycket klokare i dag preciserar dessutom så mycket tydligare var vi inte själva får brista.
Frågan om vem som ska ta på sig skulden är moraliskt intressant. Den församlingsledning som var med då? Den nuvarande? Domkapitlet? I värsta fall har alla chansen att skylla ifrån sig: De gamla för att de inte längre är med, de nya för att de inte var med då och domkapitlet kan lämna byket åt församlingen ensam. I det här fallet är det inte så. Nu tar den nuvarande Esbo församling sitt ansvar, med ett visst flankstöd från domkapitlet på ett övergripande plan.
I dag är medvetenheten om hur viktigt det är att inte överträda den sexuella integriteten stark och tydlig. Integriteten har ett preciserat och synligt skydd i instruktioner och lagar, som medarbetare i församlingarna följer.
Också övergreppen har fått sina rätta namn, som både de utsatta och de som utsätter kan uttala. Det river tystnadsmuren. De verktygen var betydligt trubbigare förr. Att de slipats är dyrköpt, men det kan rädda i framtiden.
