Upptäck glädjen i att ta kontakt

En dag i butiken blev jag glatt överraskad. Kassörskan plockade in mina varor i kassen. Sådant är jag van med från Senegal, men inte här. – Tack för hjälpen, sa jag glatt, och berättade att jag bott i en annan kultur där inte var och en ska klara sig själv. – Jag jobbar i ett serviceyrke och vill betjäna. Nu hade jag tid och då gjorde jag det, sa kassörskan. Och fortsatte, vänd mot följande kunder: – Jag skulle vilja åka till Afrika, men det är länge att sitta i flygplan då man är flygrädd. Kan ni förstå det pojkar? Pojkarna såg förvånade ut. Hur blev de indragna i detta samtal?

Ska vi riktigt ta i hand, säger många lite generat då jag av gammal vana sträcker ut handen för att hälsa. I Senegal tar man alltid i hand då man ses. Det är en god vana, man ser varandra då man stannar upp för att ta den andras hand.


Det finns fler exempel om anpassningen till hemlandet. Medan jag sakta väntar på att själen ska hinna fram har jag funderat på några saker.

Samhället håller högt tempo. Varför måste allt gå så snabbt och varför så höga krav? Många ser trötta och slitna ut. Kunde vi finländare ”jeesa”  varandra lite mer i vardagen? I Dakar talade jag alltid med människor på gatan. Helt främmande människor kunde säga till mig: ”Hur går det i dag, Maman?” Redan ett leende kan uppmuntra medmänniskan.

Jag går på stranden och har en dröm om att vi i ska få upptäcka glädjen och rikedomen med annorlunda tänkande människor. Jag tror inte att vi finländare egentligen är så inbundna, vi är bara blyga. Vi har under århundraden utgått från att vi är sämre än alla andra. Så varför då ens försöka ta kontakt? Speciellt om de ser annorlunda ut och tror annorlunda än vi. Mångfalden är en rikedom också i Guds församling.

Angående det finns det mycket att samtala om och mycket att be för. Det är också en sak jag går på stranden och funderar på. Jag ser fram emot trevliga människomöten och goda samtal med kända och okända här i hemma i Finland.