Våga lyssna

Nu, 23 år senare, minns hon. Några kolleger och jag har fått vara med i en process som började med försiktiga antydningar. Nu är hon trygg nog att våga minnas. Vår uppgift är att våga lyssna. Förskräckliga minnen steg fram ur hennes undermedvetna. Hon är inte den enda. Under 90-talet vågade två andra flickor göra brottsanmälan. Sedan några till. Alla hade bott på missionens internat. Alla talade om samma person.

Vi trodde att brottsanmälan 1995 skulle leda till en ordentlig polisutredning. Men den tog tvärstopp. Den polis som undersökte fallet förflyttades till andra uppgifter under pågående utredning. Åklagaren åklagade inte. Klagomålen noterades inte.

Det var inte bara myndigheternas agerande som var ett slag i ansiktet för offren. Det var också attityderna hos många vuxna inom organisationen. Det tycktes vara för svårt att tro på ungdomarna eftersom goda egenskaper som fromhet och hjälpsamhet kunde associeras med den sympatiska kollega som de utpekade. Varför berättade barnen inte genast då våld och utnyttjande inträffade? frågade folk. Utan att ha träffat ungdomarna diagnostiserade en del dem i offentligheten med orden sinnessjuka, galna. De har ju gått i terapi! visste någon berätta.

Varför började en del av kollegerna stöda förövaren i stället för att stöda ungdomarna? Ville de skydda organisationens rykte? Var deras identitet så bunden vid organisationen att de var rädda för att själva bli ”befläckade”? Ville de försvara sin egen uppfattning gällande personen? Eller var sexuellt utnyttjande i en kristen organisation så otänkbart? Man ville helst inte blanda sig i. Folk påpekade att det är en kristens plikt att förlåta. Men ingen kan förlåta på en annan människas vägnar. Och ingen har bett om förlåtelse.

Det är ett brott att utnyttja barn sexuellt. Det är en polissak. Janne Villa har i sin bok ”Hengellinen väkivalta” lyft fram händelserna på nytt. Offren är nu cirka 30 stycken. FMS har i tiderna gjort det som organisationen kunnat: bytt ut personal, betalat för terapi, gjort egna utredningar. Leder den nya informationen till ytterligare åtgärder? Är vi mera beredda att lyssna än tidigare?

Till sist en hälsning till riksdagen: lagen bör jämställa grovt utnyttjande av barn med mord, ett brott som aldrig föråldras. Minnesbilder och mod att tala kommer i dagens läge ofta först då det är för sent för en polisutredning.