Bara lite stämning, tack!?

Förlåt, men jag jag blir sååå irriterad och löjligt provocerad och har väldigt svårt att tro att samma lärare under ett skolbesök till synagogan efteråt skulle söka upp rabbinen, upprörd över att de uppmanat till bön på en Gud som han själv inte tror på. Men när det gäller kristendom så är det helt politiskt korrekt att önska dop utan Jesus, vigslar utan psalm och gudstjänst utan bön. Vissa bokar till och med julkyrka utan präst, för att prästerna förtar adventsstämmningen med sitt prat. Jag möter alltför många bildade, belästa och frisinnade människor som besökt hinduiska tempel, kan sina judiska mystiker, läser arabisk skönlitteratur och mantrar olika tantran samt ser sig själva som fördomsfria och öppna men när de kommer till kristen tradition och lära sätter de fingrarna i öronen och flyr faran. Faran för hjärntvätt eller breddad syn på livet…vad vet jag men hårt springer de. Samma människor vill att deras barn skall lära sig om andra kulturer och religioner i livsåskådningen men på morgonsamlingen måste de sitta och rita i ett annat rum…

Jag vet att vissa människors flykt beror på andliga övergrepp, att många skriver ut sig i besvikelsen över kyrkans brister och att rellaundervisningen i lågstadiet sällan funkar som den livsguide den kunde vara men jag vet också att flykten beror på okunnighet och fördomar. Men oavsett orsaken innebär det ju inte att man kan ställa krav på en klubb, som man inte längre tillhör, deras medlemmar och deras verksamhet. Kräva att de slutar be i kyrkan och inte sjunger Blomstertid på avslutningen. För fortfarande tillhör över 75 % i Finland den kristna kyrkan och vi har 1 000 år av kristen tradition i Norden. Att respektera andra är inte att utplåna det egna och respekten skall väl också vara ömsesidig? I religionsundervisningen är alla välkomna, i livsåskådningen får bara de utskrivna vara med, vad är det för knasig och uteslutande idé? Ingen tvingar heller lärare att knäppa händerna och om barnen undrar varför så ger väl det ett utmärkt tillfälle att tala om olikhet, förståelse och andlig integritet? Livskunskap vi inte har råd att vara utan men som faktiskt också är kärnan i kristet liv. Men det har inte de religionskritiska en aning om för de har aldrig lyssnat. Det är nämligen svårt att höra när man springer med fingrarna i öronen.