Vi har grälat Bibeln åt sidan

I kyrkorum och församlingshem kan man för det mesta spana in tiotals kilo, och hyllmeter, av feta psalmböcker. Lika­så staplar av snyggt layoutade liturgihäften. Mera sällan hittar man biblar i samma utsträckning.

Ändå är Bibeln församlingens, kyrkans och den kristna trons viktigaste fysiska fundament och källa. Gott bibelbruk sägs också vara att kasta ett öga på sammanhang, och grannverser, till den text som dagens predikant, textläsare eller teolog står där framme och läser. Så låt folket bläddra i biblar.

Men det är väl som teologparet Audas-Hagman nyligen antydde i våra spalter: Det man oftast hamnar i gräl om, det stoppar man till sist undan och undviker att röra.

Om Bibeln inte lyser upp ansikten av iver och upptäckarglädje, utan rynkar pannor och skapar motsättning och dålig stämning om tolkning och bibelsyn, kan det hända att man hellre låter den ligga i skåpet. Och gör en övning med till exempel post­it-lappar i stället.

"Ta fram Bibeln oftare. I försam­lingen, familjen, fåtöljen."

Det finns en tydlig beställning på mera bibel i kyrkan – åtminstone om man får tro Kyrkpressens enkät i mellan jul och trettondag. Hela 74 procent tog chansen att önska sig en mångsidigare användning av Bibeln i församlingslivet.

Allra mest önskade man få samtala om vad Bibeln har betytt i vardagen. Och så är det: En bokcirkel går att stampa upp bland vänner så att man kan mötas och diskutera romaner. Men en bibelcirkel där man tar en bibeldel i taget och möts för att smälta vad det har väckt för tankar, det känns mycket osannolikare.

Dessutom ligger det snubblande nära att man tycker att en proffsteolog då borde vara med. Lite så där som det vid vårdnadstvister kan sitta en social­arbetare på vakt medan barnet och ena föräldern leker med lego.

Bibeln och dess språk är inte lika självklara längre som tidigare i vår historia. Desto mera finns då en efterfrågan på att kyrkan ska hålla Bibeln framme som vår tros grund.

Också utan direkta andaktsambitioner går många till Bibeln av ren respekt för den som källa. Man vill veta vad som faktiskt står i den och vad som är tolkning. En 30-årig ung vuxen i vår enkät skrev om att kunna skilja ut vad som är text och vad som är lära eller tradition.

Det vore en bra gymnastik för alla och envar. Mellan raderna i vår bibelenkät skiner också det faktum att många är väldigt övertygade om Bibeln och dess sanningar och status – också då när man inte själv nödvändigtvis läser den så ofta.

I Kyrkpressen (1/2025) berättar bibelforskaren Mikael Tellbe om sin nyläsning av den krångliga Uppenbarelseboken. Genom att inte låta Johannes märkliga vision förbli kapad av dem som har behövt en bibelbok för att förutsäga framtidens nyheter blir den i stället – en bok om hur det var att vara kristen den första tiden efter Jesus på jorden. Också det kan ha oanade lärdomar för oss alla.

Vi behöver mera sådan nollställd läsning av Bibeln. Kanske mest av dem som först nu börjar öppna den med fräscha ögon. Så ta fram Bibeln oftare; i församlingen, familjen, fåtöljen.

Läs. Se vart det leder.