Om kyrkan snart blir fylld av unga män

DET FINNS en karta från år 1896 över hur man i delstaterna i USA då stödde landets två ledande stora partier. Kartan sägs vara så gott som exakt den omvända till läget i dag. Där det ena partiet styrde för över ett sekel sedan, styr i dag rätt så precis det andra, och tvärtom.

GÖR TANKELEKEN att saker på motsvarande sätt ställs på ända i våra kyrkor. Att kartan till exempel i folkkyrkan i Finland blir den helt omvända, ifråga om ålder och kön.

Det vill säga att de trupper av kvinnor i mogen ålder som under ett halv­sekel i praktiken har varit stomme och fotfolk i kyrkorna efter­hand byts ut – mot unga män. Onsdagssamlingen – unga män. Kyrko­kören – unga män. Frivilliga i köket – unga män. Mässan – unga män.

(Eller steget vidare förstås: att lägergårdarna omvänt om somrarna fylls av busslaster livliga seniorer som spelar volleyboll, sjunger vid brasan, rymmer om nätterna, har kärleksbekymmer, busar så att att de bångstyrigaste får hämtas hem av sina medelålders barn …)

MEN DET ÄR på fullaste allvar en viktig trend hur pojkar och unga män blir en egen och intressant grupp inför framtiden, i samhället, liksom därmed också i folkkyrkan. I den senaste statliga Ungdomsbarometern uppger pojkar i åldern 15 till 17 år tro och religion som viktiga; ju längre ner i åldrarna des­to tydligare.

Det sammanfaller med andra större trender i samhället i fråga om unga och kön. Och det nålar verkligen den här frågan på väggen för folkkyrkan som en utmaning.

"Kyrkan kan i sitt ungdomsarbete få börja ta itu med att pojkar och unga män är den grupp som livet ger lite lägre kort på hand. Som kvinnorna förr."

I över 30 år har flickor och unga kvinnor varit den större gruppen i gymnasierna och vid universiteten. Närmare 18 000 kvinnor skriver årligen studenten, mot 13 000 män. I Helsingfors är bara en tredjedel av gymnasieeleverna pojkar, också i populära specialgymnasier.

Pojkar är allmänt lägre utbildade, och också konservativare. Undersökningar visar att flickorna sedan mitten av 2000-talet i snabbt ökande grad har blivit mer liberala, medan killarna har fortsatt tänka traditionellt.

SÄRSKILT i kyrkan blir det paradoxalt. I den ena ändan av kyrkan pågår fortfarande dessa ämbets- och attitydstrider: Kan en kvinna eller någon icke-binär vara präst? Vad är sann jämställd, kristen familje­vardag?

Samtidigt får kyrkan i den andra ändan, i sitt ungdomsarbete, börja ta itu med att pojkar och unga män, i ett slags efterpatriarkalt eller postfeministiskt samhälle, börjar vara den grupp som livet ger lite lägre kort på hand – som kvinnor förr fick.

I en könskampsretorik kan någon förivra sig en smula och tycka att det historiskt sett är bara rätt åt pojkarna.

I EN KRISTEN människosyn ser vi kanske hellre till att den som för stunden har det lite kämpigare är den som behöver omsorg. Bläddra i evangelierna: Jesus såg till människan mer än till politiken.

Ungdomsbarometern visar att unga genom en tro eller en religion mår bra, är trygga och tillitsfulla. Av just de unga männen ger 57 procent skolbetyget nio eller tio åt – livet.

Det är ett stort förtroende för kyrkan att förvalta. Kyrkan kan behöva röja mer plats för dem som har lyst mycket med sin från­varo i kyrkbänkar och vid kristna samlingar, männen. Framtidens kyrka kanske därmed också blir – lite annorlunda.