Ljuständning

05.12.2012
Det här skrivs lite efter att vår familj kommit hem från ljuständningen på gravgården under Allhelgona. Ljuständningen har de senaste åren totalt förändrat min syn på Allhelgona och gjort den till en av de absolut ljusaste, gladaste och mest livsbejakande helgerna i hela kyrkoåret.
Vi parkerar bilen i det kompakta novembermörkret, sneddar över parkeringsplatsen och in genom järnporten i stenmuren som omger gravgården. Och där möter det oss. Havet av ljuslågor. Hundratals och åter hundratals små, flämtande lågor som nästan ser ut att fortsätta i oändlighet. Den här upplevelsen tar nästan andan ur mej varje gång. Inte i första hand för att det är så stämningsfullt med ljus utan för det som de här ljusen tyder på.

För det första finns det för varje ljus på gravgården minst en relation som någon är tacksam för. Någon har gjort sig besväret att skaffa ljus, leta fram tändstickorna och ge sig av till gravgården i småregnet och mörkret för att tända ett ljus vid någons grav. Det betyder att den person som vilar i graven har varit viktig och betydelsefull, att jag känner tacksamhet för att ha mött och fått lära känna honom eller henne. Och när man räknar ihop alla lågor den där lördagkvällen blir det sammantaget väldigt mycket tacksamhet.

För det andra tänds ljusen inte i första hand för våra Stora Kvinnor och Stora Män. De tänds  inte för att hylla dem som gjort upptäckter, uträttat storverk eller figurerat i tidningarnas rubriker. De tänds för helt vanligt folk. Mammor, pappor, mor- och farföräldrar, mostrar, farbröder, arbetskamrater, grannar och vänner. Människor som gått till jobbet, betalt sina räkningar, fostrat barn och på det stora hela kanske levt rätt vanliga, gråa liv MEN som mitt i det alldagliga ändå varit så viktiga och värdefulla för sina nära att någon nu gör sig omaket att tända en låga på deras grav. Inte för deras storverk (även om många av dem säkert utfört såna också), utan bara för att de funnits, brytt sig och varit närvarande. För att de var viktiga.

I en tid där status är allt och cynismen växer blir ljuslågorna nån sorts trotsig manifestation över att det ändå finns mycket godhet och tacksamhet i världen och att de gråa, alldagliga mötena faktiskt kan vara det allra, allra viktigaste du någonsin kommer att uträtta.

Mats Björklund

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17