De osjälviska drömmarna

29.11.2012
För 120 år sedan ville nykonfirmerade Amanda och hennes vänner i den lilla österbottniska byn Socklot göra något för andra. Skriftskolan hade tänt en brinnande och ivrig tro. År 1892 grundade de alltså en egen syförening. En av dem hade läst i någon missionstidning att det fanns sådana. Till det första mötet kom sju, åtta unga kvinnor. Den första tiden hölls mötena om kvällarna för att flickorna inte skulle försumma arbetet i hemmen. Så småningom blev samlingarna så populära att det blev trångt i bondstugorna. Fyrtio år senare byggde byborna ett bönehus. Bland dem som reste grunden till det fanns Amandas då vuxna son. Bygget var en utmaning. Bygglagen fick snabbt utöka arbetstimmarna de lovat offra för saken för att ro i land med projektet.
Byn var varken rik eller bördig. Fisket gav utkomst åt en del, och havet gav vad det gav. Men gåvorna  – som delades mellan Sjömansmissionen och Finska missionssällskapet – flöt in lika självklara och knappa som vardagslunken i ett ganska grått samhälle. Anspråkslösa var summorna också, fem penni för två koppar kaffe.
Dessa var de osjälviska drömmarna.

i dag tynar talkoandan på många håll, både inom kyrkan och utanför. Våra offer har omvandlats till avlägsna penningtransaktioner enligt fastslagna skatteprocenter, vilka slussas till både bistånd och välfärdsutjämning.
Gott så. Fattigdomsfinland vill ingen ha tillbaka. Också arbetet inom kyrkan kan hålla en stadig kurs tack vare tidsbundna avtal som till exempel görs mellan enskilda församlingar och olika missionssällskap. Det ger kontinuitet och trygghet åt arbetet. Och visst, det finns fortfarande många  ovärderliga frivilliga händer som samlar in medel vid sidan av systemen.
Ändå har majoriteten av kyrkans medlemmar i dag ett ganska distanserat förhållande till frivilligt understöd och diakonal hjälp. Det syns till exempel i oviljan att binda sig till att kontinuerligt stöda ett visst ändamål. I stället föredrar man att ge ad hoc till organisationer, beroende på hur det känns just då.

Där institutioner och verk stiger in och tar över dör något annat. Precis som när bostadsområdets fotbolls- och isplan fick kommunalt skött status på grund av att den användes så flitigt - och ringen av frivilliga föräldrar som gav sig ut om vinterkvällarna för att vattna isplanen inte längre behövdes. Något vanns, men något förlorades.
Att ge av sig själv, sin tid och sina gåvor är en vana. Finns den inte borde det inte komma som en överraskning att frågan i dag lyder ”vad har jag för det då?”. Sextio år efter grundandet författar medlemmen Ester en historisk översikt. Hon noterar:
”När man är ung och mitt uppe i arbetet är det inte så lätt att få stillhet. Hur gott är det inte därför att få hjälpas åt.” Bortsett från det ålderdomliga språket i hälsningen kunde det ha varit skrivet i dag. Vi har alla fullt upp. Det känns ändå bra att någon gång göra en gemensam ansträngning, för att man vill hjälpa och ge.
Låt ingenting ta den drömmen ifrån oss.
May Wikström

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06