Vad är det vi går miste om när vi avskaffat uppfattningen om det heliga?

”Mitt hjärta stannade när jag såg hur de brände Koranen.” Orden kommer från en ung muslimsk Malmötjej, intervjuad av DN på väg till ett gympass.

Orden går rakt in i mig. Vad är det vår kultur går miste om när vi avskaffat den uppfattningen om det heliga?

Visst, kristendomen ser lite annorlunda på det heliga än Islam. Även Bibeln kallas ”helig skrift”, men det beror på att den berättar om det som är heligt, inte för att den fysiska boken själv är helig. Även om det är svårt att veta vad man ska göra med t.ex. en avliden släktings tummade bibel anser vi sällan att något blir skändat om boken förstörs.

De starka känslomässiga reaktionerna på sommarens koranbränningar vi sett världen över känns främmande även för de av oss som gärna talar om heliga platser, personer och handlingar.


Men ändå. Är det inte ett större problem idag att vi inte håller det som borde hållas heligt tillräckligt högt? Jag tänker på liven som går förlorade i små båtar på Medelhavet. Är inte de heliga? Jag tänker på de intrikata och förbluffande ekosystemen, Guds gåtfulla vävar av livet självt, som vi gladeligen river sönder när vi hugger ner skog eller rovfiskar haven. Om inte det är heligt så vad?

Det heliga är det som inte går att få in i kalkylen, det vi aldrig kommer kunna mäta eller kontrollera.

För det är ju det som händer när vi avskaffar det heliga. Allt reduceras till nyttigheter. Det heliga är det som inte går att få in i kalkylen, det vi aldrig kommer kunna mäta eller kontrollera. Och när det går förlorat blir vår värld kall och hård. Vi får svårt att förklara varför vi inte ska förstöra förutsättningarna för livet självt på vår jord.

Religion kan sägas handla om att placera denna okontrollerbara helighet i centrum av världen. Det sekulära tänkandet kan kosta på sig lite andlighet i marginalerna, men om det börjar betyda för mycket uppfattas det som ett hot.

Hur slår vi vakt om det heliga? Jag tror varken på våldet eller på lagstiftningens väg.

Hur slår vi vakt om det heliga? Jag tror varken på våldet eller på lagstiftningens väg. Även dessa metoder är försök att kontrollera det som inte kan kontrolleras. Men den konflikt som uppstår när idioter bränner böcker utspelar sig mot en bakgrund där det heliga glömts bort.

Kanske vägen framåt är att vi tar ett större ansvar för att göra det vardagliga heliga mer synligt. Gliporna där det oförklarliga lyser in, den djupa beröringen, sanningen bortom vårt förstånd. Tacka för det goda som ges oss, gråta över världens smärta. Ägna oss åt det onyttiga vackra, fira det outgrundligt meningsfulla.

I detta sökande kan vi även mötas, över nations- och religionsgränser.