Kyrkoherden har en lågmäld, men mycken makt

FÖRSAMLINGEN på landet längst bort i stiftet skulle välja kyrkoherde. En av prästerna som hade sökt tjänsten hade provpredikat och stod efteråt och hälsade på kyrkbesökarna.

– Tack för predikan, sa en bondgubbe. Synd att det bara blir den här enda gången.

MEN SÅ SER valkampanjen ut när en församlingsledare tillsätts i en församling. Kyrko­herdarnas valrörelser är minsann lågmälda, passiva och tama. Formellt handlar det gentemot församlingen ibland bara om ett predikoprov som i en modern gudstjänst förväntas vara i sju minuter.

Mera kampanj och varudeklaration blir det inte, åtminstone sällan på kandidatens eget ini­tiativ. Ett undantag var möjligen kyrkoherdevalet 2021 i Pedersöre, där många gick och röstade, för att det handlade om paradigmskiftet om en kvinna kunde vara kyrko­herde även i en församling där könsfrågan forfarande är ömtålig.

"Utan särskilt stort förarbete gentemot sina väljare får kyrkoherden en position med mycket att säga till om. Alltså makt."

ÄNDÅ FÖRVÄNTAS en kyrkoherde kunna så mycket mer än predika. Hen ska kunna administrera, leda, vara personalchef, ha juridiskt och samhälleligt omdöme, förstå sig på pengar, representera, uppträda i media och vara en god präst även utanför predikstolen.

Kyrkoherden redogör för väldigt lite av allt det här innan hen blir vald. Och ändå är det ett offentligt och inte helt illa avlönat jobb, som varar till pensionen om man vill – och inte gör bort sig helt och hållet genom försnillning, otrohet eller sprit.

UTAN SÄRSKILT stort förarbete gentemot sina väljare får kyrkoherden en position med mycket att säga till om. Alltså makt.

En förtroendevald i en församling antyder i det här numret av KP hur kedjan ser ut. Kyrkoherden (1) väcker ärenden till församlingsrådet (2) bereder besluten om dem (3) leder ordet när det besluts (4) verkställer beslutet och (5) förankrar hos personalen vad som ska göras till följd av detta beslut.

Protokollskrivningar stick i stäv med kyrkoherdens egen syn förverkligas i en del församlingar ibland bara trögt, eller inte alls. Det har vi också skrivit om.

DET ÄR BRÅTTOM nu i den evangelisk-luthers­ka kyrkan. Medlemskåren krymper, och snart vänder skatteekonomin.

De anställda blir färre. Funktioner i kyrkan behöver tas över av frivilliga om verksamhetsformen ska vara kvar. Det behövs en ny typ av församlingsledare som litar på, och delegerar. Men i lagen förblir kyrkoherdens roll fortfarande skrämmande låst.

Ett litet steg i riktning mot att fördela ansvar och urskillning är att kyrkoherden låter beslutsfattandet i församlingen ledas av en förtroendevald viceordförande.

LÄRA OCH apostolisk succession i all ära. Det kan kräva sin teologie magister att förvalta dem. Men i det demokratiska beslutsfattandet kunde man i så fall utse ett teologiskt utskott dit linjefrågor kan skickas – kanske också med en vetorätt för detta organ.

Prästen ska vara en som uttolkar evangeliet och förkunnar det, även genom att delta i samhällssamtalet. Mera teologi, inte mindre!

Det vardagliga ledarskapet däremot kunde gott tas över av en kansli- eller församlingschef, som i första hand är den som leder personalen; teologiska studier kunde vara en merit när man söker tjänsten.