Vad skulle jag säga till mina barn i en källare i Mariupol?

29.03.2022
Vad skulle jag säga till mina barn i en källare i Mariupol?

Vi hade besökt tandläkaren för en rutinkontroll. Min sjuåring hade fått en liten gummiödla som bevis på avklarat mod. Han satt tankfull och såg ut genom fönstret när jag körde hemåt. ”Jag är så trygg med dig”, sa han plötsligt.

Jag har tänkt på det här med att vara någon annans trygghet. Tidigare visste jag inte att det finns en stad som heter Mariupol. Nu vet jag att människorna där inte har mat att ge till sina barn. Hur gör du då för att vara någon annans trygghet? Vad skulle jag säga till mina barn i en källare i Mariupol? Skulle jag ha kraft att göra min röst lika lugn som jag minns att min mammas var när hon nattade mig?

Skulle jag ha kraft att göra min röst lika lugn som jag minns att min mammas var när hon nattade mig?

Ni behöver inte vara rädda, säger jag till mina pojkar när de grubblar över Putin. Min pappa var åtta när vinterkriget bröt ut. Många gånger om tog han avsked av sin pappa som skulle ut i kriget. Byn var full av män som åkte iväg på lastbilsflak till tåget.

Jag dricker kaffe med mina föräldrar. Det finns ingen direkt orsak till oro för egen del, säger vi och stryker varandra över ryggen i förbifarten när vi dukar av. Mellan raderna finns allt det andra.

Det finns ingen direkt orsak till oro för egen del, säger vi och stryker varandra över ryggen i förbifarten när vi dukar av. Mellan raderna finns allt det andra.


Jag intervjuar biskop emeritus John Vikström om Ukraina. Som barn cyklade han till tågstationen med sin pappa som skulle ut till fronten. Han såg tåget försvinna och cyklade hem igen med två cyklar. ”Jag är inte rädd”, säger John.

Byborna på min hemort gör i ordning för ukrainska flyktingar. Prydligt bäddade sängar och mjuka nallar som väntar.

Försöken att vara varandras trygghet är trevande ibland, välviljan ändå obändig som en urkraft.

Jag fryser in i märgen den kvällen, vårvindarna känns så kalla i år.

En kväll kommer jag hem efter att ha fört blommor och bröd till en god vän, som mist sin mamma alldeles för tidigt. Jag fryser in i märgen den kvällen, vårvindarna känns så kalla i år. Jag kollar telefonen, en annan god vän har skickat en bild till mig, en teckning som hennes tioåring gjort i religionsundervisningen. Den föreställer en vackert färgglad regnbåge som växer fram ur molnen, stjärnor runtomkring. Undertill har han skrivit: Min skatt är mitt liv, min plats på jordklotet. Jag börjar gråta, för det gör man ibland när man får den tröst man söker.

Ulrika Hansson

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26

LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00

TJÄNST. Domkapitlet har fått in fem ansökningar till tjänsten som stiftsdekan. För jobbet, i vilket man framför allt lägger upp prästernas fortbildning, presenterar de sökande olika meriter. De "kan Åbo Akademi", "kan regnbågsfolket" eller "kan dialogen med väckelserörelserna". 20.5.2022 kl. 16:20