Tron får tåla allt

Janne Strang laddar en vass salva i en krönika i helgens HBL. Temat är det senaste Mohammedbråket under rubriken Jaha, nu marscherar de igen ...

Han sammanfattar bara det som många attitydundersökningar visar. Att det finns bara en grupp som det upplysta folket i väst ogillar nästan lika mycket som muslimer: nämligen djupt religiösa människor överlag. Och att orsaken till att muslimerna fortfarande hamnar högst upp i ogillalistan är att de ännu inte lärt sig att ligga lågt, tiga och tåla. Att tolerans här i det upplysta samhället faktiskt kostar, därför att det inte finns någon genuin vördnad att vänta sig. På sin höjd kan den religiösa få samma överseende som ett fantiserande barn, noterar Strang.

Hårt men sant. Den europeiska synen på religion på 2000-talet är att den kan vara dålig (taleban) eller bra (Dalai Lama). Dålig religion hålls i schack genom att göra tro till en privatsak. Det goda som religionen har att ge kan man ta tillvara genom att troende blir religiöst socialiserade.

Britten David Voas sysslar med kvantitativ sociologi och har följt med hur de europeiska värderingarna har utvecklats under det senaste decenniet. Han redogör för hur vita britter ogillar muslimer (37 procent) och religiöst övertygade överlag (31 procent). I Nederländerna svarar 80 procent att människor med stark religiös övertygelse ofta är intoleranta mot andra. Över 70 procent anser i samma veva att religionen bör hållas utanför sociala och politiska debatter och att politiker faktiskt blir sämre om de har en religiös övertygelse.

Den heter tolerans den nya gyllene regeln. Men termen relativism passar bättre. Enligt Voas skapar den antagonism och ogillande mot specifika övertygelser och värderingar, misstänksamhet mot hängivenhet och ett samhällskontrakt om att religionen varken får eller ska synas. Voas talar om pluralismens paradox. Toleransen mot religiös mångfald har ökat – men toleransen mot religiös övertygelse har minskat. Därför är man beredd att reglera inte vad andra tror på – men nog hur mycket och hur detta syns. Det gäller också inskränkningar i yttrandefriheten, samtidigt som de hängivna religiösa inte kan förvänta sig en respekt för deras heliga värden i offentligheten. Tvärtom.

Hängivna kristna är nolltoleranta och humorbefriade fanatiker. De tar sin tro på alldeles för stort allvar och är ett tacksamt mål att provocera. För de enda heliga världen väst erkänner i dag är ”demokrati, mänskliga rättigheter och den vetenskapliga världsuppfattningen”. Är det så?
Eller för att låna slutklämmen mot en troende i en religionsdebatt på ett stort svenskt nätforum: ”Du är en lögnare och har IQ som ett barn vilket jag inte kommer att argumentera mot. ”
Glasklarare än så blir det inte.
Eller?