Jag och min fru Karin har flyttat från Jakobstad till Borgå. Här är fint. Det ser vi särskilt nu i december då vi promenerar omkring i julstaden Borgå på kvällarna tillsammans med vår bruna labrador Doris. Vackra ljusdekorationer och julmarknaden är sådant som alla blir glada av att se. Första gången jag såg Borgå var då jag i skolan fick en ask med oljekritor. Domkyrkan och bodarna var färgglatt återgivna utanpå asken. Då kunde jag inte tro att mitt hem en dag skulle ligga 100 meter från den kyrkan.
Det jag måste erkänna att jag ändå saknar är de stora symbolerna tro, hopp och kärlek som lyser över Storgatan i Jakobstad. När de tänds vid första advent har jag känt att nu blir det jul. Men, alltid lyckas inte arrangemanget lika bra. För några år sedan ändrades placeringen och av någon anledning hängde inte julsymbolerna riktigt i en rak rad. En bekant sade till mig när vi träffades på gågatan: Hänger de inte lite snett?
Jag tittade en extra gång. Jo, han hade rätt. När jag såg riktigt noga, så såg jag att helt rak var ju inte raden med tro, hopp och kärlek. En av symbolerna var liksom lite på sidan och gjorde att raden såg aningen sned ut. Efter det lade jag märke till saken flera gånger när jag gick genom stadens centrum. Men hade ingen påpekat det, så hade jag knappast märkt hur det såg ut.
Det är lite som med livet. För inte heller det är spikrakt. Hur vi än försöker och anstränger oss blir inte allt som vi tänkt oss. Tron på Gud och tron på framtiden kan få sig en törn. Hoppet om att något vi väntat länge på skulle bli just så perfekt vi drömt om kanske får sprickor i kanten. Och vår kärlek kanske inte är så varm och stark varje dag.
»Det kommer alltid att finnas något som hänger lite snett.«
Allt det här kallas vardagsliv. Det vanliga livet som vi delar med varandra. I den här världen är det få saker som är spikraka och perfekta. Och hur vi än anstränger oss kommer nog inte den dagen när allt skulle vara precis som vi önskat oss. Det kommer alltid att finnas något som hänger lite snett och inte riktigt är som vi vill att det skall vara.
Jag tänker att det är befriande att komma ihåg det. Nu är inte tid för att sträva efter en perfekt jul! Istället får vi vara glada över att vi finns just nu och får dela livet med varandra. Då kan ljuset och värmen komma in genom de sprickor och brister som finns i våra liv. Och då blir det så tydligt att vi behöver varandra.
Vinternatten då Jesus föddes var det mesta inte perfekt. Det hade varit bråttom, det var trångt och förberedelserna hade knappt börjat. Ändå blev den natten den finaste någonsin i vår värld. Det var som om Gud hade sagt: ”Jag är här nu!” Maria och Josef, herdarna, änglarna och djuren, alla var glada. Det större och djupare perspektivet på livet öppnade sig. De såg att de inte var ensamma. De hade varandra och de hade Jesus Kristus som lovar att vara med oss alla dagar i livet.
Låt oss därför fira jul med varandra. Låt oss visa gästfrihet, omtanke och barmhärtighet. Då gör det inget fastän inte allt är spikrakt och perfekt.
Bo-Göran Åstrand är biskop för Borgå stift.
