Samhället är du och jag

Välfärdssamhälle är ett samhälle som baserar sig på att alla ska tas om hand, välfärden ska delas mellan alla. De flesta är svaga någon gång i livet och om vi inte bryr oss om grannen när han är svag kan vi inte tro att han kommer att bry sig om oss. Därför är det förståeligt att många grundar sin säkerhet på samhället, om dess uppgift är att ta hand om oss.

Samhälle. Fornsvenskans samhäld torde enligt Svenska Akademien ha uppkommit från sam-håll och innebär sammanhållning och endräkt. Latinets socius, som ligger i grunden för bland annat engelskans society och franskans societé, betyder partner, frände och att dela med sig. Liknande förklaringar finns kvar i svenskan.
Men faktum är att den mänskliga faktorn verkar ha försvunnit nästan helt i dagligt tal. Med samhälle menas oftast systemet vi lever i, och det är någonting helt annat än en grupp människor. Ett system kan inte veta vad gemenskap är, eftersom ett system inte har känslor.

Sedan undrar vi vad som är fel. När unga blir utslagna, när fattiga blir fattigare och familjer utsätts för våldsbrott. När det de facto är välfärdssamhället som det är fel på. För samhället har gått från att innebära en folkgrupp, människor, individer, till att vara en institution. En ansiktslös apparat som ska se till allas behov. Klart att samhället inte ser behoven om det inte har ögon utan bara är en hemsida eller en byrå som kan vända livet upp och ner om det plötsligt står ”stängt för omprogrammering” på luckan till den enda utkomstkällan.

”En nation, som samhället, formar en moralisk person, och varje medlem av den [nationen] är personligen ansvarig för sitt samhälle”, har USA:s tredje president Thomas Jefferson sagt. Och även om det är en av definitionerna av välfärdssamhället – att ta ansvar för varandra – verkar det inte finnas i finländarnas uppfattning. I samma undersökning svarade nämligen de tillfrågade att individen inte själv bär ansvar för säkerheten. Och detta bara bekräftar att tankegången är mycket felaktig. Man lägger över ansvaret för välbefinnande och säkerhet på ”samhället”.
Vem är samhället? Det är jag och du, det är grannen. Ska vi ha välfärd så ska vi bära varandra, och om samhället bär ansvar så är det vi som bär ansvar. För oss själva och för varandra.
Ta ansvar gör man inte genom att bara betala skatt och sedan tycka att man dragit sitt strå till stacken. För samhället behöver mer än bara våra pengar. Tid, omtanke och förbön är enkla medel som kostar lite men som kan hjälpa till att återskapa ett riktigt samhälle.