Gå med vid arbetarnas sida

Det har de anställda vid FN-steel fått känna av. Semester inbegriper ju tanken att man har ett jobb kvar att få ledigt från. Det är något de 450 anställda inte kunnat räkna med sedan chockbeskedet om företagets konkurs kom strax efter midsommar. Hoppet om att någon ska ta över lever, naturligtvis, för industrin är något av en livsnerv för bygden. Förutom de direkt drabbade vid FN-steels vals- och stålverk i Dalsbruk och Koverhar får man räkna med nästan lika många berörda underleverantörer eller serviceföretagare. När KP går i tryck är det ändå fortfarande oklart om det blir någon fortsättning, trots hoppfulla rykten bland ortsbefolkningen.

mitt i detta står också församlingen. Det är deras medlemmar som drabbas, deras bygd som får sig en knockout. Därför är den signal som särskilt Kimitoöns församling valt att sända viktig. Genom att öppna dörren till ett samtalsrum för de drabbade i kyrkan rent konkret, med låg tröskel och utan tidsbeställning, visar man att församlingen går med.
Än så länge har uppslutningen låtit vänta på sig. Men, som kyrkoherdens vikarie Karin Donner påpekar, arbetarna jobbar ju fortfarande och har fullt upp. Snart nog kan behovet av samtal öka. När det som skulle vara semester blir en tillvaro utan deadline.

frågan om församlingens närvaro är viktig. Den allmänna religionsförsiktigheten förvandlar lätt kyrkan till ett hermetiskt tillslutet rum dit folk bara tittar in i finkostym. Men arbetskläderna hör lika hemma där, sedan början för tvåtusen år sedan.
Hur värdefullt det är när kyrkan tar sin plats i det som händer visar lokalförsamlingarnas aktivitet när Salo drabbades av motsvarande sorg. Det noteras, precis som exminister Stefan Wallin nu har noterat församlingarna bland dem som slutit upp för bygden i sin insändare i Västra Nyland häromveckan.
Religionsfrihets- och religionslöshetsdiskussionerna under de senaste åren har gjort att kyrkans regelbundna närvaro på arbetsplatser och i offentliga rum inte längre upplevs naturlig. Det är ändå inte en orsak för församlingen att ge upp sin kontakt till medlemmarna i dessa rum. Även om man inte har en särskild företagspräst på ortens storindustri är det viktigt att känna till den verklighet många av församlingsborna jobbar i och lever av. Att Kimitoöns församling handlar som den nu gör visar återigen att så är fallet. När kommundirektören öppet talar om katastrofstämning och att det är de tuffaste nyheter han någonsin fått som kommundirektör, ja då har också församlingen orsak att slå upp sina portar, att vika några arbetstimmar mitt i semesterstiltjen – i självklar solidaritet och medvandraranda.