Livet utan Gud

Spontant slår de flesta mänskor bakut då de hör de här tankarna. Att döda ett nyfött barn för att det har en svår sjukdom eller en gammal person på grund av demens känns motbjudande. Trots det tror jag det finns anledning att reflektera över de här förslagen och varför de framförs. De läggs trots allt fram av intelligenta, tänkande människor som verkligen på allvar resonerat kring de här frågorna, låt vara att de kommit fram till slutsatser somliga av oss inte kan omfatta. Hur har de tänkt? Vilka argument har de vägt in för att komma fram till sina slutsatser? Just för att slutsatserna är så extrema är det viktigt att fundera på resonemanget bakom.

Vi lever i en tid då prestation och njutning är de två stora faktorer som bestämmer livets värde. Ditt värde beror på vad du presterar på arbetsplatsen och i samhället i övrigt, ju mindre du syns och märks desto mindre är du värd. Vidare bestäms livets värde av vad du hinner uppleva och vad du kan få ut av livet och dess möjligheter. Det är viktigt att ”leva livet fullt ut”. Därför är resor, upplevelser, självförverkligande och annan livskvalitet avgörande. Svänger man på logiken kommer man till slutsatsen att den människa som antingen inte tillför samhället tillräckligt mycket eller inte klarar av att dra full nytta av det livet erbjuder följaktligen måste ha ett liv av lägre värde.

Samtidigt lever vi i en tid när vi rätt långt avskaffat Gud och i samma veva skrotat tanken på att Gud skapat oss till ett visst syfte. Du är den du är av en ren slump, en del dna från mamma och en del från pappa råkade bara sammanfogas till det som sedan blev du. Då blir tanken på livets värde egentligen också ohållbar. Visst kan vi av princip argumentera för att livet är heligt även om Gud inte skulle finnas, men det resonemanget är rätt ihåligt. Hur motiverar vi påståendet att ditt liv är lika värdefullt oavsett vad du presterar eller förmår uppleva om vi inte anser att någon högre makt ville att just du skulle bli till?

Ett gravt funktionsstört barn kommer inte att tillföra samhället något, en dement person förmår inte tillgodogöra sig vad livet har att bjuda på och argumentet att livet i sig är heligt blir efter att vi uteslutit Gud ur ekvationen mest vackra fraser utan egentlig grund. Då blir de belgiska humanisternas och italienska forskarnas slutsatser skrämmande logiska och egentligen rätt självklara.

Tack och lov tror jag inte att Gud ännu uteslutit sig själv ur ekvationen. Hoppet står till att Han på något sätt påminner oss om vad det är att vara människa och vad livet faktiskt är värt. Oavsett vad man tillför eller förmår uppleva.