Jag har gått omkring på gatan med en diffus känsla av att alla hatar mig. Och allt det där har egentligen varit helt frivilligt. Jag har ibland tänkt att just det här måste vara världens kanske allra sämsta fritidsintresse.
I snart åtta år har jag alltså suttit i församlingsrådet i min hemförsamling. Det är ett förtroendeuppdrag som stundvis har varit tungt att bära. Att vara med och fatta beslut som kan göra andra människor ledsna, besvikna och arga är aldrig roligt och sällan lätt. Sådana uppdrag är egentligen designade för betydligt mindre känsliga själar än min, men samtidigt tror jag att också vi känsliga måste våga vara med. Alternativet, att bara människor gjorda av teflon får vara med i leken, är inte heller någon bra lösning.
Men priset har ibland varit högt och jag har ställt mig frågan; Hur vet man om priset är bara högt eller för högt?
För någon vecka sedan fick jag förnyat förtroende och det blir en fortsättning för mig i församlingsrådet. På många sätt är jag glad och tacksam för det. Världens kanske allra sämsta fritidsintresse ger mig nämligen något oerhört viktigt som jag vet att jag behöver. I vårt församlingsråd sitter olika människor med olika personligheter i olika åldrar med olika syn på olika frågor.
”Väldigt lite gott kommer av att vi söker oss längre ifrån varandra. Väldigt mycket gott kommer av att vi vågar gå närmare. ”
Det kan vara verkligt livliga diskussioner på våra möten och vi kan vara av helt olika åsikt. Men – och nu kommer det helt avgörande – vi tror att också de som tycker annorlunda vill väl, vill församlingen väl. Vi tror att också de som i våra egna ögon landar fel ändå drivs av motiv som är lika ädla och goda som våra egna. Och den insikten är helt avgörande i vårt möte med andra människor. Inte så att alla gör gott bara för att de vill gott. Tyvärr inte. Men att sträva efter att se den goda strävan hos varandra är stort.
I dagens åsiktstäta värld är det kanske viktigare än någonsin att våra åsikter blir kött och blod. Dels så att vi inser att våra åsikter får konsekvenser för riktiga människor men också så att vi inser att de som har andra åsikter än vi också är riktiga människor.
Väldigt lite gott kommer av att vi söker oss längre ifrån varandra. Väldigt mycket gott kommer av att vi vågar gå närmare.
Därför vill jag vara med. Och för att jag vill fortsätta bygga de broar som jag tror att är vår enda rimliga chans som kyrka. Och för att vi får bra fika på våra möten.
Underskatta aldrig bra fika på möten.
