Samtidigt pustar valmaskineriet och församlingarna ut. Nu är det fyra år tills nästa pärs. Det är nämligen en hel del slit med att ordna ett val där totalt 8 300 förtroendeplatser ska fyllas. Vad blev då lönen för mödan? Enligt de preliminära siffrorna gick närmare en halv miljon finländare till valurnorna, i förhandsröstning och på valdagen. I Borgå stift röstade drygt 24 000 personer. Liksom tidigare år placerar sig finlandssvenskarna rätt snyggt som trea i jämförelsen mellan stiften, med ett valdeltagande på 16 procent mot 14,3 i hela landet.
Som helhet är valet något av en mardröm att sammanfatta. Å ena sidan sneglar man på väljarstatistik och siffror och jämför procent med tidigare valår. Å andra sidan är andra faktorer omätbara, som till exempel sämjovalen – som Borgå stift också av tradition haft många av under historien. Hur mäta aktiviteten i ett val som aldrig ordnades? Hur bedömer man att sex av stiftets församlingar ordnade sämjoval trots att deras medlemmar röstat rätt hyfsat i det två tidigare? Av stiftets 53 församlingar höll nu 41 val. Det är svårt att mäta församlingsdemokratin i ett medeltal där alla kurvor har rätats ut så att siffran egentligen inte träffar helt rätt i en enda församlings verklighet. Någon slags jämförelse försöker vi göra ändå. Trots de erövrade bråkdelsprocentenheterna sedan förra valet, är det med ett par undantag de stora församlingarna i Borgå stift som får kämpa hårt för att få väljarna på fötter. Även om de gör ett gott jobb tvingas stadsförsamlingar och sammanslagna församlingar oftast knoppa av någon procentenhet jämfört med tidigare valår. Den här gången är tappet markant i Kristinestads och Vasa svenska församlingar. Där sjönk valdeltagandet med drygt fyra respektive närmare två procentenheter. I Vasa landade valdeltagandet på 10,4.
”De stora församlingarna får kämpa hårt för att få väljarna på fötter.”
Den lokala faktorn i församlingsvalet betyder ändå allt. Det behövs bara det där ”något” som driver fram aktiviteten. I Närpes handlade det om ”Ulla-Majs lista”. När veteranpolitikern Wideroos gav sig in valet med en lista som hoppas på förändring i församlingslivet satte hon fart på hela bygden och ökade aktiviteten med över 7 procentenheter. Valet fick var femte Närpesbo på fötter. I en helt nystöpt församling – Agricola svenska – är valet en naturlig tävlan om maktfördelningen mellan byarna och staden och det återspeglas i ett deltagande på 19,8. I Esse, som hade ett dipp i aktiviteten i förra valet, tycks invånarna ha gett sig på att få upp siffrorna i samma exceptionella klass som förut. Där röstade nu nästan varannan Essebo, precis som i valet 2010.
Det är spretigt och brokigt.Någonstans har gamla konstellationer sprängts. Någonstans har församlingen lyckligt gått till val efter upprepade sämjoval. Det finns flera valdrottningar – i Petrus, Närpes, Esbo, Åbo och Vörå, med imponerande personliga röstantal. Det finns en rad knegare, som troget fortsätter. Ett är säkert: Jobbet de hugger i med är just så här mångfasetterat som liv och församlingsliv är. Gratulerar, församlingar och invalda! Alla behövs ni.
