Det är den skarpaste kritiken jag fått gällande min städning i hemmet. Det var en kompis som kom på besök till oss med sina barn som sa det. Jag försöker trösta mig med att vi ännu på den tiden hade en långhårig hund som drog in halva skogen i huset. Och nej, det var säkert inte rent – men var det verkligen sååå smutsigt?
Jag har också fått dammtrasor i present (!) och Marthornas bok om städning i julklapp, men inget hjälper. Städning är helt enkelt inte min starka sida. När grannfrun kastar trötta blickar på vårt diskberg har jag ibland tänkt att det kanske är mitt uppdrag, min kallelse och mission inom närkretsen, att vara den där som har ett ännu rörigare hem än alla andra. Med hjälp av mitt gigantiska diskberg kan jag ge dig som gäst lite bättre samvete gällande ditt hushåll, en möjlighet att sänka på din personliga städribba där hemma. En rörighetens apostel med hempositivism som ledstjärna och valspråket ”Hima e hima fast de’ e rojsigt”. (Hem är ändå alltid hem, oberoende hur stökigt det är.) Det är jag, din stökiga apostel.
Ordet ”apostel” kommer från grekiskans apostolos, vilket betyder ’utsänd’ eller ’sändebud’, och var under nytestamentlig tid en juridisk beteckning för en beskickning eller en expedition. Vanligen tänker man kanske på de tolv lärjungarna när man hör ordet men jag gillar tanken på att det finns en mängd apostlar som går omkring på jorden just i denna stund med olika uppdrag att utföra, utsända av Gud själv. Och att det kanske inte behöver vara så högtidliga uppdrag alla gånger, så högtflygande mål, utan jordnära, vardagsviktiga saker som påverkar hur vi orkar och mår.
”Jag vet inte när jag bestämde mig för att börja lyssna istället för att himla med ögonen när hon predikade retreat och meditation vid kaffebordet.”
Jag har själv identifierat åtminstone en sådan modern apostel i mitt liv – inte någon allvarlig farbror i kåpa utan en välklädd ung kvinna. En väldigt irriterande person som utmanat både mig som person och mitt levnadssätt rejält. Jämt och ständigt predikar hon sitt budskap, som är ett ”vilans och långsamhetens evangelium”. Hon menar att man inte kan producera fem artiklar på en dag. Hon menar att multitasking inte är effektivt. Hon menar att kroppen kan bli skadad av stress. Och fast hon inte säger det rakt ut så känns det som att jag är adressen för hennes predikningar.
Jag vet inte när jag bestämde mig för att börja lyssna i stället för att himla med ögonen när hon predikade retreat och meditation vid kaffebordet. Kanske för att jag inte hade något val, för att Gud hade placerat henne på ett sådant ställe i mitt liv där man vanligen inte kan välja bort personer. Det stavas vanligen släkt eller kollega, och de flesta vet hur sjukt enerverande det kan vara att ständigt stötas och blötas mot personer som tänker, ja fungerar, diametralt annorlunda än vi själva. Samtidigt tror jag att det också måste vara ett av de mest effektiva sätten att få till en förändring. Att det är så som apostlar och kyrkan som helhet måste jobba för att något ska ske i den här världen. Nära inpå, visserligen vänligt och välklätt, men ständigt utmanande i tanken.
Jag vet inte om min apostel har omvänt mig, hon jobbar på och kastar brandfacklor i mitt flöde. Men numera är jag mest förväntansfull när jag får träffa henne. På vilket område behöver jag utmanas just i dag? Städning kanske?
