Minus sexton och snålblåst

09.05.2018
INKAST. Hur mycket lättare skulle livet vara om det alltid var vår?

Jag har ställt mig den frågan kanske tusen gånger redan i år. Och jag ställer den på fullaste allvar varje gång. Ljuset gör så med mig. Värmen gör så med mig. Den försiktiga grönskan gör så med mig. Att kunna föra ut bioroskisen utan att ta på sig dunjacka gör så med mig. Pollenallergin gör verkligen inte så med mig, men jag har välsignats med en lindrig variant så den väger faktiskt ingenting i jämförelse med allt det där andra. Och mest av allt; löftena gör så med mig.

Vid första anblick kommer ju våren med storslagna löften om värme och sol och fridfull semester, men redan vid andra anblick vet vi att våren förstås inget kan lova. Den har inte det mandatet även om den kaxigt tar sig den rätten. Det kan mycket väl vara kallare på studentdimissionen än på julafton och jag minns inte ens när det senast gick att ta foton på midsommarafton som skulle platsa i en reklamannons för finsk sommar. Vi får långt ifrån alltid det som våren lovar, ändå tror vi på löftet varje år. För vi vill ju så gärna att det ska vara sant. I den förhoppningen är det lätt att tro att livet skulle vara lättare om våren var evig.

Men den människa som går på knäna just nu vet förstås att livet inte skulle vara lättare bara för att det alltid var vår. Smärtan smakar kanske lite annorlunda i maj än i januari, men smärtan försvinner inte bara för att månaderna får kortare namn. För många är det tvärtom. När livet är mörkt också när det är ljust blir mörkret totalt. Också mötet med andras lätthet kan bli tung. Att själv klampa omkring i svarta, tjocksulade kängor när andra verkar valsa fram i tunna ballerinatossor gör förstås den egna vägen ännu svårare.

”Och framför allt har jag landat i att våren i sig inte kan fixa någonting eller lova någonting. Livet är som det är också när solen skiner.”

Så jag har ställt mig frågan i relation till många olika liv. Hur mycket lättare skulle livet vara om det alltid var vår? Jag har landat i att ett lätt liv skulle vara ännu lättare, men att ett svårt liv kanske inte skulle bli lättare alls. Och framför allt har jag landat i att våren i sig inte kan fixa någonting eller lova någonting. Livet är som det är också när solen skiner.

Och jag har landat i vår kanske mest älskade sommarpsalm, En vänlig grönskas rika dräkt, som börjar med en rejäl hyllning till sommaren men redan i vers tre konstaterar att allt kött är hö och att var växt ska dö och att bara Herrens ord förbliver.

Deprimerande? Kanske lite. Men samtidigt så trösterikt för oss som vet att det också på sommaren kan vara plus nio grader och regn utomhus. Och minus sexton och snålblåst i själen.

Amanda Audas-Kass

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41