Invandraren ska visas kärlek

– Vi måste var mer strikta med våra gränser, det är där alla våra problem börjar, ropade president Nicolas Sarkozy inför valet i Frankrike. Lyckligt-vis kan åtminstone inte han stänga gränser i Europa, han fick inte fortsatt förtroende för en andra period som president. Kalla, främlingsfientliga vindar blåser över Europa. Vi vill inte ha invandrare i våra länder. De tar våra arbeten. De stör oss. De lever på våra pengar.

Jag blir sorgsen i mitt hjärta då jag läser om invandrarnas problem i Finland, i Frankrike och överallt i Europa. Tillsammans med min man lever vi just nu i ett fattigt land där man i tusentals år tagit emot invandrare och främlingar. Kulturens smältdegel har skapat en atmosfär av acceptans och respekt. Man kan leva som vit finländare bland mörkhyade senegaleser utan att bli utpekad, utfryst eller tillsagd att inte använda senegalesernas resurser. Inte ens nu när matsituationen är svår höjs röster för att utlänningarna, som inte bara är européer utan asiater eller från övriga Afrika, bör åka hem så att maten räcker bättre. Nej, man delar med sig av det lilla man har.

Invandring är inget nytt fenomen. Redan i början av Bibelns böcker stöter vi på invandrare. I 2 Mosebok 22:21 står det: ”En invandrare får du inte kränka eller förtrycka.” Inte mycket att tolka, budskapet är klart och tydligt. Längre fram i Gamla testamentet kan vi läsa om Gud som är gudarnas Gud … som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. ”Även ni skall visa invandraren kärlek” ( 5 Mos 10:17 ff).

Visa respekt, förtryck inte och visa invandraren kärlek. Dagordern är klar. Att påminna makthavarna och dem som bär ansvar för vårt samhälle och våra länder om de här enkla men klara buden är en av våra uppgifter.
På samma gång måste vi komma ihåg att jag och du, vi enskilda människor, är en del av samhället. Alltså gäller det också oss. Inte bara nyvalda presidenter och riksdagsmän utan också oss fiskförsäljerskor och vanliga dödliga.