Om en nutida nyhetskanal rapporterade från Jerusalem för snart 2 000 år sedan, är det osannolikt att den skulle ha uppmärksammat korsfästelsen av en jude från den obetydliga staden Nasaret. Han var bara en brottsling bland många andra, och vilket allmänintresse har det? Vilken skillnad gör en död jude i det stora hela?
Dagens mediebevakning av flyktingkatastrofen utmärks också av ointresse. Efter att Alan Kurdi – pojken i den röda t-shirten som drunknade på väg över Medelhavet – flöt i land på Turkiets kust 2015, väcktes ett stort allmänintresse för flyktingkatastrofen, och media började därmed prioritera flyktingkatastrofen.
Otaliga inslag behandlade hur medborgare tog sitt ansvar för att hjälpa dessa medmänniskor på flykt. Media satte även press på politiker genom att bevaka hur de hanterade katastrofen, något som bidrog till att politiker började (i alla fall retoriskt) söka lösningar till denna humanitära katastrof.
Medan medias bevakning av flyktingkatastrofen var betydande efter Alan, har den i stor utsträckning avtagit. En orsak är att vi har blivit mätta på den. Att flyktingar, ofta barn, dör på Medelhavet; att flyktingar tvingas att leva mer eller mindre som fångar i flyktingläger; att flyktingar handfast tuktas av polis och militär som hindrar dem från att ta sig in i Europa; att flyktingar hänger i taggtråden som omger EUs gränser, har blivit vardag för oss.
Katastrofen utgör det nya normala, och kräver därmed inte någon ytterligare rapportering. Vi blir mest trötta på att höra om allt elände igen.
Medan vi sover fortsätter flyktingkatastrofen. Bland annat förra månaden drunknade fler än 90 flyktingar utanför Libyens kust, när de försökte ta sig till Europa. Men det är inte så konstigt om du inte visste det, för vilken skillnad gör ytterligare en död flykting i det stora hela i dagens medielandskap?
På långfredag kommer våra kyrkor att kläs i svart för att tydliggöra allvaret på Golgata. I många kyrkor har de jublande tonerna från orgeln tystnat. Ett litet flimrande ljus står mitt på altaret under gudstjänsten, för att sedan släckas vid Jesu dödsstund. Mörker, tomhet, kyla, saknad fyller kyrkorummet.
Den ångest som Jesus kände i Getsemane, den är idag flyktingarnas ångest. Den smärta som Jesus genomled, den är idag flyktingarnas smärta. Det föraktfulla hån som riktades mot Jesus på väg till Golgata får flyktingarna höra på väg in i Europa. Den övergivenhet som Jesus kände på korset är flyktingarnas övergivenhet. Och på samma gång som vi släcker Jesu ljus på altaret, släcks fortsättningsvis otaliga flyktingars ljus överallt i världen.
