Som lärare i högstadiet i Larsmo oroar sig Krister Lillas för den försämrade läskunnigheten bland barn och ungdomar. Den har man nationellt försökt motverka genom att producera lättläst litteratur för de allra svagaste läsarna.
– Men som en följd av det väljer också duktiga läsare den lättlästa litteraturen. Många läser långt under sin egen nivå, läsutvecklingen stannar av och ordförrådet växer inte, säger Krister.
När han rekommenderar böcker åt eleverna är ofta den första reaktionen att boken är för tjock.
– Det är inte språket i sig som är problemet utan tjockleken. Av olika anledningar orkar man helt enkelt inte. Läsningen är en långsam process som inte ger dopaminkickar lika kvickt som en skärm.
Han letade efter tunna böcker som har samma språk som en tjockare ungdomsbok men han hittade inga.
– Har man då för mycket fritid och för lite självbevarelsedrift börjar man skriva de där böckerna själv. Jag såg ett pedagogiskt behov som jag försöker fylla. Det var utgångspunkten.
Andra dimensionen
Men hjälp av illustratören Amanda Öhberg Dias har han skapat fantasivärlden Andra dimensionen. Den består av sju domäner som styrs av var sin domänförvaltare. Förvaltarna är andeväsen som kan ta mänsklig gestalt. Deras uppgift att hjälpa människorna.
– Som så ofta sker när någon får lite makt så spårar det ganska snabbt ur. Domänförvaltarna vill bli dyrkade i stället för att hjälpa, säger Krister.
I grund och botten är det en klassisk kamp mellan gott och ont.
– Det är egentligen det som hör fantasy till. Det går inte att ha fantasy utan den kampen, säger Amanda.
Kan det vara därför flera fantasyförfattare, som till exempel CS Lewis och Tolkien, är kristna?
– Fantasin är ju ett sätt att beskriva en större verklighet. På ett sätt har jag bäddat för att man kan dra parallellerna till den kristna tron, men det är inget som jag är ute efter. Jag är ute efter läsupplevelsen. Jag ser inte mina böcker som kristna eller som evangeliserande, utan de möter ett pedagogiskt behov, säger Krister.
En recensent har kallat böckerna snäll fantasy.
– Böckerna är väldigt neutrala och enkla att sätta sig in i, i motsats till high fantasy som till exempel Tolkien, säger Amanda.
Trovärdigt utan svordomar
Kristers kristna livssyn märks kanske bäst genom avsaknaden av svordomar i böckerna. Han vill skriva sådant som han själv kan stå för.
– Det verkar finnas en förväntan på att allt som riktar sig till ungdomar idag måste innehålla svordomar för att vara trovärdigt. Det köper jag inte. Man måste kunna skriva på ett spännande sätt utan att hemfalla åt det. Jag tycker det är ett ganska billigt knep, säger han.
– Samtidigt blir det ju det mera kreativt och roligt då man i stället för att svära har jätteroliga andra ord, säger Amanda.
Andra dimensionen finns tillgänglig i bokform och på webben.
– Tanken är att skriva böcker med ett rikt språk, ett stort ordförråd utan att tjockleken blir ett problem. Vi försöker landa någonstans mellan 100 och 120 sidor per bok, säger Krister.
Han skriver i första hand för läströtta läsare i åldern 11 till 14 år.
– Förlagen har en indelning på 9 till 12 och 13 till 16. Vi är precis där i skarven, så bokhandlarna vet inte om de ska placera oss bland barn- eller ungdomsböckerna.
Böckerna kan ändå läsas av personer i alla åldrar.
– Den yngsta jag vet om var fem år och hade boken som högläsning. Vi har vuxna läsare upp till 70–80-årsåldern som har tyckt om den, säger Amanda.
Krister tror att böckerna fyller ett behov.
– Min poäng är att väcka ett läsintresse och att hålla kvar det. Jag struntar fullständigt i litterära finesser. Jag vill bara skriva så intressant som möjligt.
Här fyller också Amandas bilder en funktion.
– Istället för att Krister drar ner tempot i boken med en miljöbeskrivning kan jag visa det genom bilderna.
I mars utkommer Bjässen, den tredje boken i serien. Texterna till den fjärde boken Feber och den femte är redan klara. Just nu skriver Krister på bok nummer sex medan Amanda håller på med illustrationerna till Feber. Den beräknas utkomma i höst.
Skillnaderna i språket fascinerar
Planen är att ge ut mellan femton och tjugo böcker i serien.
– Hur många det blir beror på hur bra de börjar sälja. Det tar tid att skapa ett varumärke och jag tror att man först efter bok fem kan se om det finns en efterfrågan, säger Krister.
De har gett sig in i projektet på lång sikt.
– När vi började sa jag åt förläggaren att vi ska göra många böcker. Det understödde hon. Författare som säljer mycket är de envisa som orkar jobba och ge ut, orkar åka runt, signera och möta sina läsare. Det gör vi nu. Och vi är bara i början.
Böckerna ges ut av förlaget Visto i Sverige. Det är en underavdelning till Idus förlag som ger ut barnböcker.
– Jag skriver på ett hybridkontrakt, vilket i praktiken innebär att jag bekostar utgivningen, men förlaget sköter distributionen. Vi tar hem en del böcker som vi säljer på egen hand.
Varje bok trycks i tusen exemplar. Hittills har försäljningen varit jämnt fördelad mellan Sverige och Finland.
Språknörden Krister går igång på skillnaderna mellan svenskan i Finland och Sverige.
– Min önskan är att min finlandssvenska ska skina igenom om den inte stör för mycket. Det vet både redaktören och språkgranskaren om. I slutändan är det jag som väljer. Men i varje bok diskuterar vi olika uttryck och alternativ. Ta till exempel ordet niondeklassist. Det kände de inte alls till. Det heter niondeklassare i Sverige. I första boken använder jag ordet mommorider (en klassisk, oftast äldre modell av damcykel). Jag var helt säker på att redaktören skulle stryka det. Men efter att hon googlat det ville hon absolut ha det kvar. Det finns massor med små nyanser som man inte är medveten om. Jag älskar att prata om dem.
