Tom Smeds i salen som Jakobstads finska församling klarar sig utan.

Känslorna tar över då kyrkans fastigheter säljs – det visar erfarenheterna från Jakobstad och Borgå

fastigheter.

Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt.

2.2.2026 kl. 19:41

Det minskade medlemsantalet i de två stadsförsamlingarna i Jakobstad har lett till att samfälligheten i Pedersörenejden börjat se om sitt hus och nu försöker göra sig av med fastigheter. Då det visat sig att staden Jakobstad har planer på ett nytt stordagis har man inlett diskussioner om att sälja det 3 000 kvadratmeter stora församlingscentret till staden.

Församlingscentret i Jakobstad byggdes 1999 med identiska salar för den svenska och finska församlingen och en kontorsflygel för församlingarnas och samfällighetens personal. Då hade stadsförsamlingarna nästan 17 000 medlemmar. Idag är de strax över 12 000. Jakobstads finska församling har förlorat 38 procent av sina medlemmar och Jakobstads svenska 21 procent, och besökaren möts ofta av stora och folktomma rum. Undantaget är kontorsflygeln, där de anställda jobbar och trivs.

– Samfälligheten har för många fastigheter totalt sett. Kyrkostyrelsens några år gamla riktlinjer är 0,15 till 0,20 kvadratmeter våningsyta per församlingsmedlem. För de tre församlingarna i hela vår samfällighet skulle det innebära 3 000 till 4 000 kvadratmeter. Följer man de riktlinjerna räcker enbart centret i Jakobstad för hela samfälligheten. Totalt har vi mellan 13 000 och 14 000 kvadratmeter. Vi har fyra kyrkor och fem församlingshem, säger Tom Smeds.

Han är viceordförande i gemensamma kyrkorådet och medlem i gemensamma kyrkofullmäktige. Han vill inte sälja centret. Men han tror det är bäst för samfälligheten på sikt.

Att just församlingscentret kommit på tal som möjligt försäljningsobjekt beror på att staden Jakobstad visat intresse för det. Dessutom är det samfällighetens största byggnad.

– Nu kan det finnas en chans att få ett marknadsmässigt pris. Hamnar vi senare i ett läge då vi blir tvungna att sälja får vi knappast det priset, för det är en speciell byggnad.


Försäljning i Borgå beror på stadsplanen

Att sälja ett församlingshem är inte lätt. I Borgå gjorde samfälligheten ett föravtal hösten 2023 om försäljning av det svenska församlingshemmet, en historisk tegelbyggnad på 1 300 kvadratmeter ritad av Lars Sonck, belägen mitt i staden.

– Det var inget lätt objekt att sälja, inte minst på grund av att fastigheten enligt stadsplanen ska användas för religiös verksamhet. Om man sålt det som sådant hade det i praktiken krävt att någon församling köpt det, säger fastighetschef Krista Jussila vid Borgå kyrkliga samfällighet.

Tre år efter att huset lagts ut till försäljning hittade man en köpare. Köparen söker nu en ändring i stadsplanen för att bostäder, kontor och affärsverksamhet ska tillåtas i fastigheten.

– Vi fick ett gängse pris med tanke på att köparen måste jobba tillsammans med staden för en ändring i stadsplanen. Det är en dyr process.

Om stadsplaneändringen inte går igenom finns en teoretisk möjlighet att affären går om intet.


Avståndet till kyrkan får inte vara för långt

I Jakobstads svenska församling har diskussionen med staden väckt känslor och skapat oro.

– I församlingsrådet vill vi veta var församlingen ska vara. Vi kan inte vara hemlösa. Att vi är en centrumförsamling har kanske blivit ännu tydligare för oss. Avståndet mellan kyrka och församlingshem får inte vara för långt. Kyrkostrand (församlingshemmet vid Pedersöre kyrka) är för långt borta, säger Cecilia Åminne, viceordförande för församlingsrådet i Jakobstads svenska.

Att det ligger många känslor bakom är ingen dålig sak, tycker hon.

– Pengar är pengar och vi förstår ju att det kostar mycket. Vi har sett graferna och förstår läget hur bra som helst, säger Cecilia Åminne.

Församlingsrådet i den finska församlingen säger i sitt utlåtande att de behöver en lokal för 30 till 50 personer och en större lokal några gånger per år. Lokalen för ungdomarna de har idag är tillräckligt stor.

Tom Smeds har förståelse för den oro som man känner i Jakobstad.

– Oron finns och är sann. Jag vill inte på något sätt förminska den. Oron finns inte bara bland församlingsmedlemmarna utan också i församlingsrådet.


Förvåning över biskopens uttalande

Oron har också gjort att biskop Bo-Göran Åstrand involverats. Han säger att han kontaktats av oroliga församlingsmedlemmar. Det är bakgrunden till att han i Österbottens Tidning uttalade sig om processen i december. Det gjorde han dagarna innan kyrkofullmäktige behandlade frågan om ett principbeslut på att gå vidare med förhandlingarna med staden. Hans kritiska uttalanden och hänvisningar till kyrkolagen har väckt frågan om han anser att det skett lagbrott.

– Nej, det anser jag inte. Jag lyfte fram den nya kyrkolagen från 2023 där det tydligt står att man i god tid ska informera och involvera församlingsmedlemmarna innan man fattar stora och bärande beslut. Att så inte skett i Jakobstad har man medgett på tjänstemannanivå. Uppfylls inte bestämmelserna kan det utgöra en grund för besvär, säger biskopen och understryker att han har fullt förtroende för församlingens och samfällighetens ledning i den här frågan.


Inget konkret att ta ställning till

– Det är helt klart att folk ska få komma med sina synpunkter. Men då borde vi ju ha någonting konkret som man kan ha synpunkter på. Det har vi inte ännu, säger Tom Smeds.

Han anser att det råder mycket missförstånd i ärendet.

– Vi offentliggjorde planerna för ett år sedan uttryckligen för att informera om att vi diskuterar en eventuell försäljning med staden. Redan då trodde vissa att centret var sålt. Det är det ju inte.

Nu ställer han frågan vad som är viktigt:
väggarna eller verksamheten?

– Ingendera är oviktiga, i synnerhet i vårt klimat. Men om man måste välja? Då vill jag prioritera verksamheten.

Själv har han en vision om att hyra in församlingshemmet i en centralt belägen fastighet där så mycket som möjligt är samlat på ett ställe.

– Det kan vara svårt att få allting på ett ställe. Då anser jag att samfällighetens funktioner kan finnas separat.

Cecilia Åminne vill inte splittra de anställda.

– Det är en prövad sak och det är det sista jag vill göra. Personligen tycker jag det är en styrka att alla funktioner jobbar inom samma byggnad.

När de i Borgå fattade beslutet att ge upp sitt svenska församlingshem innebar det att de anställda – som tidigare jobbat på tre olika ställen – i själva verket började jobba närmare varandra i det som förr var finska församlingshemmet i Borgå.

– Ur ett personalperspektiv skulle det entydigt vara bäst om alla var i samma hus. Men om man ser det ur ett verksamhetsperspektiv är det ett mervärde att en del av vår personal har sina arbetsrum i Domprostgården, säger kyrkoherde
Mats Lindgård.

Hans erfarenheter av att ge upp ett församlingshem är att det är en sorgeprocess att förlora ett kärt hus.

– Det är viktigt att på riktigt beakta att det är en sorgeprecess för medlemmarna. Man måste ge det tid och låta det vara en sorgeprocess. Det är inte bara att byta väggar och rum. Men efter något år så har det landat helt bra för vår del.

Mats Lindgård tillägger att om två församlingar, som i Borgå, ska flytta in i gemensamma lokaler är utgångsläget bättre om lokalerna är nya för alla.

– För oss och våra medlemmar och aktiva var det i början svårt att veta vilket sätt vi tar plats i det som förr var finska församlingshemmet, hur gör vi det här till vårt och fixar det så att vi inte upplever oss som gäster.


Arbetsgrupp utreder centrets framtid

Då gemensamma kyrkofullmäktige i Pedersörenejdens samfällighet behandlade principbeslutet beslöt man återremittera ärendet. En arbetsgrupp ska nu utreda konsekvenserna av att behålla eller sälja byggnaden.

– Nu kommer vi också att se närmare på alternativet att renovera församlingscentret, säger Tom Smeds.

Cecilia Åminne hoppas att man i utredningen ska vända på varje sten.

– Mitt i allt kan det finnas ett alternativ som skulle kunna vara ännu bättre. Det vet vi ju inte, men det är ju det som ska utredas. Kanske det finns en möjlighet till samarbete.


Intervjun med Mats Lindgård är skriven av Sofia Torvalds.

Johan Sandberg


kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17