Missbruk är ett diakonins problem, men Kran krisar.

Kran sparkade verksamhetsledaren – i föreningen som stiftet glömde

KRAN.

Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket.

30.1.2026 kl. 17:06

Krans verksamhetsledare sedan tolv år tillbaka, Mette Strauss, har fått sparken. Hufvudstadsbladet var först med nyheten. Tidningen publicerade också i höstas nyheterna om problemen inom Kran och visade i flera artiklar (Hbl 26–28.11) på anklagelser om att personal vid Kran har bemötts illa.

När Kyrkpressen undersöker hur det står till med Kran är bilden snabbt klar: en organisation som blev sin verksamhetsledares nästan personliga verksamhet, med ett kansli som letar rätt på de beslutsfattare som formellt behövs för en verksamhet med omkring 350 000 euros årsomsättning.

De styrelser som behövs hittas uppenbart ofta i olika lokala SFP-föreningar, bland vilka också Strauss, 55, själv är aktiv.

Så var inte tanken när Kran grundades 1982. Initiativet togs i Borgå stift, av bland andra Församlingsförbundets verksamhetsledare Berndt Mårtensson och Kyrkpressens dåvarande chefredaktör Bror Borgar. Verksamheten var ekumenisk; också frikyrkor hade under långa tider representanter i föreningens ledning. Den första, långvariga verksamhetsledaren Åke Eriks­son var diakon.

"Senaste höstmöte hölls med tre personer på plats."

Fortfarande får samtliga 45 evangelisk-lutherska församlingar i stiftet kallelse till före­ningens årliga beslutande höstmöte.

Enligt Kyrkpressens uppgifter hölls 2025 års möte med bara tre personer på plats. Två församlingar var representerade; Johannes i Helsingfors och Grankulla svenska.

”En soppa”

Styrelser har kommit och gått och någon ordförande har hoppat av mitt i verksamhetsåret, beskrev Hbl i höstas.

Nya styrelser och medlemmar har ofta inte ens känt till de interna problemen, eller att verksamhetsledaren 2017 fick en varning och 2022 en skrivelse från tidigare anställda emot sig.

– Hon har ett kontrollbehov och vill ha saker på sitt sätt. Och hon förstår inte riktigt att man inte får bete sig så, skälla ut människor och prata skit bakom ryggen, säger en person med insyn i Kran som vill vara anonym.

När varningen 2017 gavs hade styrelsen diakonissan Cecilia Forsén som ordförande. Senare samma år lämnade hon Kran efter att ha blivit vald till det mera tidskrävande jobbet som stiftssekreterare för diakoni i Borgå stift. I intern korrespondens som Kyrkpressen har fått se beskrivs läget kring verksamhets­ledaren då som ”en soppa”.

Det kristna i Kran har tunnats ut. Kvar finns minnesmässorna för avlidna missbrukare – och en årlig kollekt som Borgå stift rekommenderar alla sina evangelisk-lutherska församlingar.

Det kristna i Kran har tunnats ut, säger Cecilia Forsén.


– Det måste ju vara klart att det är en kyrklig organisation, men det behöver ju inte betyda att man måste evangelisera, säger Cecilia Forsén, som är stiftets ledande ansvariga för diakoni.

En förening som kallar sig kristen borde ledas av en präst, diakon eller någon med rötter i en församling, anser hon.

Saknar vårdproffs

Kran är i huvudsak statligt finansierat med medel från bidragscentralen Stea som fördelar spel- och tipspengar till välgörande ändamål. Årets bidrag är drygt 260 000 euro.

För de pengarna har Kran ett kansli på tre personer. Den övriga verksamheten består av ofta ex-missbrukare som har mottagningar som erfarenhetsexperter på olika orter i södra Finland och Vasa. Ofta håller de öppet några timmar i veckan och får ersättning som arvoden.

Något etablerat samarbete mellan församlingsdiakonin och Kran finns sällan. När en ny lågtröskelmottagning öppnade i Borgå, visste den lokala diakonin till en början ingenting om det. Kran höll till i anslutning till annan missbrukar- och kriminalvård på annat håll i stan.

Någon ledande personal inom vård, social­arbete eller missbruk har Kran inte. Verksamhetsledaren själv är ekonom från Hanken.

Kranchefen Mette Strauss ska också, i synnerhet efter sin varning 2017, ha tagit allt mera avstånd till kyrkans folk.

– Hon tyckte att de var oprofessionella, och inte förstod sig på ekonomi, säger Kyrkpressens källa.

"Folk kom och gick. Det var inte en uppdaterad, finländsk arbetskultur på Kran."

"Inte en finländsk, uppdaterad arbetskultur"

Den sista med en ledande post i Borgå stift i Krans styrelse var kyrkoherden i Hangö Monica Cleve. Hon hade själv chefsjobb i vården bakom sig innan hon blev präst, och tillfrågades att ta vid när Cecilia Forsén slutat.

– Folk kom och gick på Kran och det bytte personal hela tiden. Det var inte en finländsk, uppdaterad arbetskultur, säger Monica Cleve.

På att få ihop pengar ska verksamhetsledaren enligt henne ha varit beundransvärt skicklig. Däremot ska hon inte ha varit mottaglig för att diskutera ledarskapsproblemen. Monica Cleve och den dåvarande styrelseordföranden Mikael Lindvall från Jakobstad försökte, men till slut lämnade båda föreningen 2021.

Vid Hbl:s granskning i höstas ville Lindvall inte längre uttala sig om problemen vid Kran under gångna år.

– Det känns ju nu som ett lågvattenmärke och ett nederlag att jag slutade, medger Monica
Cleve till Kyrkpressen i dag. När människor far illa har jag alltid varit den som reagerar.

Verksamhetsledaren sitter löst

Sedan 2025 leds Krans styrelse av ordförande Pia Mikkonen, pensionär och lokal SFP-aktiv i Vanda.

Hon säger att hon själv värvades till Kran av föreningens ekonomichef. Ansökningstrafiken och ekonomin såg ytterst välskött ut, så Pia Mikkonen ställde upp. Själv har hon tidigare arbetat vid boenden för missbrukare, men de sista femton åren före sin pensionering inom andra områden inom vården.

Nu medger hon att Hbl:s artiklar i höstas kom som ”en chock”. I övrigt har hon och Krans styrelse beslutat att inte just nu uttala sig i media.

Enligt Kyrkpressens källor ska problemen kring verksamhetsledaren under de senaste månaderna ha utretts grundligt. På måndagskvällen kom beskedet att förtroendet för henne var slut och att hon fick sluta. Hennes namn avlägsnades omedelbart från Krans webbplats.

Huvudansvaret för föreningen bär tillsvidare Krans ekonomiansvariga Karola Asplund i samarbete med styrelsen.

Kyrkpressen har upprepat försökt nå verksamhetsledare Mette Strauss för kommentarer.

Artikeln uppdaterades måndag kl. 19.30 med informationen om att Strauss sagts upp, tisdag kl. 12 om nyarrangemangen i föreningens ledning.

Läs också Kyrkpressens ledarkommentar här.

FAKTA: Föreningen Kran

  • Finlandssvensk kyrklig rusvårdsförening grundad 1982 för Borgå stift
  • Hör till nordiska Blåbandsrörelsen för nykterhet.
  • Omsätter omkring 350 000 euro per år; över­vägande spel- och tipspengar från statliga Stea.
  • Får en stiftskollekt i Borgå stift per år.
  • Har kansli i Helsingfors.
Jan-Erik Andelin


förrättningssamtal. ”Nästan terapeutiskt” och ”rutinmässigt” är ord människor använder för att beskriva samtalet med prästen inför sin bröllopsdag, sitt barns dop eller en anhörigs jordfästning. De flesta har positiva erfarenheter, men hos några har mötet lämnat en besk eftersmak. 24.7.2019 kl. 10:57

teater. På Kyroboas möter vi en predikant som är osympatisk redan från början. Under liten himmel är en obehaglig berättelse om maktmissbruk och svårigheten att säga ifrån. 11.7.2019 kl. 14:55

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01

sorg. Jan-Erik Nyman hade varit präst i ett år när han förrättade sin första jordfästning. Det svåraste som präst har varit att möta den sorg som kommer oväntat – och att inte gömma sig bakom yrkesrollen när sorgen kommer nära. 27.6.2019 kl. 10:20

sorg. Sorgen är inget att skämmas över – eller att vara stolt över, säger Fritjof Sahlström. Den är en del av livet. Men han tror vi behöver våga dela berättelser och ge rum för sorgen i vardagen. 27.6.2019 kl. 10:00

sorg. Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp. 27.6.2019 kl. 10:00

livsberättelse. En natt under Bosnienkriget drevs Emina Arnautovic genom en svår frontlinje. Granaterna regnade ner runt henne och dottern hon bar i sin famn. – Då tänkte jag att om jag överlever måste jag göra något av mitt liv. 11.7.2019 kl. 12:00

musik. ”Jag är ju bara från Kokkola”, kan Nina Åström tänka när hon rör sig bland musikvärldens stora eller spelar i ett fängelse. Efter trettio år i branschen och ett femtontal skivor ger hon ut sitt första album på svenska. 28.6.2019 kl. 15:34

pride. Elva ledare för kyrkliga organisationer och väckelserörelser stöder en insändare som publicerades i tidningen Itä-Savo där fyra kyrkoherdar ifrågasätter kyrkans engagemang i Pride. 25.6.2019 kl. 17:33

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01

kaplansval. Johanna Björkholm-Kallio har valts till kaplan i Jakobstads svenska församling bland tre sökande. Församlingsrådet valde henne i går kväll med rösterna 7 mot 6 för Jan-Gustav Björk. 20.6.2019 kl. 10:06

äktenskapsfrågan. Norra Finlands förvaltningsdomstol har omkullkastat Uleåborgs domkapitels beslut – det att domkapitlet gav en skriftlig varning till pastor Árpád Kovács för att han vigt ett par av samma kön. Domkapitlet ansåg att Kovács handlat mot sina prästlöften, domstolen var av annan åsikt. 17.6.2019 kl. 18:09

nytt från domkapitlet. Domkapitlet i Borgå stift hade möte på torsdagen. Bland annat fastställdes resultatet i valet av Berndt Berg till prästassessor. Och bland många ärenden i en diger lista granskades också de sökande till kaplanstjänsten i Vanda svenska församling. 14.6.2019 kl. 12:40

barndom. När Nils Torvalds var fyra år insåg han att han måste försvara sig själv, ingen annan tar hand om honom. 13.6.2019 kl. 14:04

utställning. Sedan 2014 har den svenska konstnären och fotografen Ilar Gunilla Persson samlat på berättelser av HBTIQ -personer (homo, bi, trans, interkönade, queer) som har en bakgrund i ett religiöst sammanhang eller i en annan stark ideologi. Berättelserna har hon sedan fotograferat. 12.6.2019 kl. 11:02

FÖRETAGSAMHET. Tre präster och teologer jobbar med bas i Kronoby med att coacha företagare. Ganska lite behöver översättas från ”kristendomska” till vardagsspråk, säger de. Att vara företagare handlar om livets grundfrågor. Om allmänmänskliga saker som också Jesus har talat om. 12.9.2023 kl. 13:25

teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56