Kundvagnar fulla med bröd står lastade i en korridor. Utrymmena i kyrkans källare är trånga på sina ställen. Det krävs ett tydligt system för att undvika tidsödande flaskhalsar.

Ett mål, 60 volontärer, 200 hungriga småstadsbor

MATHJÄLP.

Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd.

20.1.2026 kl. 09:00

En vardagskväll i januari står ett tiotal personer samlade i små klungor vid dörren till baptistkyrkan Betania i Jakobstad. Temperaturen har krupit ner under minus 15 grader och utanför gatlampornas ljuskäglor är det kolmörkt.

Några av de församlade trampar på stället. De håller igång blodcirkulationen i midvinterkylan och pratar lågmält med varandra. Det är en och en halv timme kvar tills matutdelningen inleds, men redan nu kan man få en kölapp av Tage Högberg som står vid dörren, han har ett lite annorlunda portiersuppdrag.

Inne i värmen försöker Gerd Långnabba och Suné Holm baxa in två kundvagnar fulla med frysta julskinkor i kyrkans hiss. De ska transporteras ner till källaren där omkring 200 matpåsar packas varje vecka. Veckan innan jul packade de 250, och den gången gick det nätt och jämnt.

– Det här är tredje veckan i rad vi delar ut julskinkor. De börjar säkert tröttna, men det går ju att frysa in, säger Gerd Långnabba som är något av en primus motor för mathjälpen i Jakobstad.

Suné Holm packar de sista varorna i en redan tung matpåse.



För drygt ett år sen höll verksamheten nästan på att gå i graven. Projektet hade startats och drivits av en grupp frivilliga med baptistkyrkan i ryggen, men hjälpbehovet bara ökade medan resurserna sinade. Efter tolv år var krafterna hos kärntruppen slut.

– Vår styrelseordförande Anders Höglund tyckte ändå att det här inte var något vi kunde släppa. Han skrev ett brev som vi skickade ut till församlingarna här i Jakobstad där vi bad dem komma med, säger Gerd Långnabba.

Sex församlingar nappade på erbjudandet, och sedan dess är verksamheten ett samarbete mellan baptistkyrkan, Adventkyrkan, Ebeneserkyrkan, Metodistkyrkan, Laestadianernas Fridsföreningars Förbund, pingstförsamlingen Elim och den finska pingstförsamlingen Saalem.


De debatterar aldrig

Hur funkar då samarbetet med tanke på volontärernas olika samfundsbakgrunder? Blir det mycket gnissel om vilken dopsyn som är den rätta och om kvinnor verkligen har någon plats i predikstolen?

Frågan går ut till Gerd Långnabba, Anita Kirsilä, Harriet Fagerholm och Emmy Hagnäs som några dagar tidigare samlats för att berätta om det ekumeniska samarbetet.

– Vi debatterar faktiskt inte olika trospunkter, säger Harriet Fagerholm.

– Vi diskuterar det inte alls, Jesus får vara i centrum och resten spelar ingen roll, säger Emmy Hagnäs.

– Det är som i en familj, även om barnen inte tycker som jag i olika trosfrågor så accepterar vi varandra, säger Gerd Långnabba.

Anita Kirsilä, Emmy Hagnäs, Gerd Långnabba och Harriet Fagerholm konstaterar att det ju alltid uppstår något gnissel då tiotals människor ska samarbeta varje vecka. Men med tanke på det stora antalet volontärer går det väldigt lugnt till – och teologisk debatt uppstår aldrig.




De fyra kvinnorna har alla erfarenhet från olika församlingar. Gerd, Harriet och Anita har alla en bakgrund i den evangelisk-lutherska kyrkan, men i dag är Gerd baptist, Harriet adventist och Anita pingstvän.

Emmy har vuxit upp inom laestadianismen och är aktiv i Skutnäs bönehus, men under åren har hon testat på olika församlingar och är mer för ekumenik än för att bestämt dra åt ett specifikt håll.

Det finns dock flera anledningar till att mathjälpens volontärer inte avhandlar teologiska dilemman.

– Vi hinner inte! säger Gerd Långnabba, och får medhåll av de andra.

– Men även om vi inte pratar teologi då vi har bråttom och bara ska få det att fungera, så tror jag att vi alla har en viss grund som vi stampar från. Vi har samma mål. Vi behöver inte påminna oss om varandra olikheter, säger Anita Kirsilä.


Tänker ni aktivt på sånt som ”nu ska jag inte nämna dopet då jag jobbar med den här personen, för vi har ju olika dopsyn”, till exempel?

– Det har jag inte tänkt en enda gång, säger Harriet Fagerholm.

– Nej, inte jag heller, säger Anita Kirsilä.


”Jag får en kick”

Då mathjälpen nystartades för ett år sedan tog det ett tag att komma in i systemet, och det är klart att det någon gång uppstått lite gnäll eller dålig stämning bland de 60 volontärerna. Något gnissel kopplat till tro kan de ändå inte dra sig till minnes.

Hemligheten bakom att det funkar så pass bra? Det gemensamma målet: att alla som kommer ska få med sig en påse mat hem.

Gerd Långnabba upplever det uppdraget som ett slags kall.

– Jag är en sådan människa som får energi av att ha många bollar i luften. Jag har jobbat i butik i 42 år och att organisera är min grej, jag trivs med det, jag får en kick, säger hon.

Emmy Hagnäs har själv en stor familj. Under årens gång upplever hon att de fått mycket hjälp på olika sätt.

– Det gör att man vill ge det vidare till andra. För mig var det också gemenskapen mellan församlingarna som fick mig att känna att det här är ett ställe där jag kan tänka mig att hjälpa till för att bygga broar, säger hon.

Anita Kirsilä har jobbat på flyktingförläggning en stor del av sitt arbetsliv. I dag är hon frivilligt engagerad i språkcaféer och olika typer av integrationsarbete. Också vid mathjälpen är miljön internationell.

– Jag tycker att det är viktigt att komma i kontakt med olika sorters människor. Att komma ihåg att det också existerar andra saker än den här ytan man ser dagtid i en stad, säger hon.

Harriet Fagerholm får sista ordet;

– Vi visar ju inte på Jesu kärlek om vi bara är för oss själva, säger hon.


En serveringsskänk från ovan

Vi spolar framåt till den kalla vinterkvällen i början av januari igen. Snart öppnas dörrarna till kyrkan och alla som vill bjuds in för att dricka kaffe och umgås i väntan på att matpåsarna ska delas ut.

Ikväll har dörrvakten Tage Högberg delat ut lite färre kölappar än veckorna före jul, men kyrkan är ändå välfylld. Taket är draperat med långa ljusslingor, och under dioderna sprids doften av kaffe och ett trevligt sorl. Volontärerna resonerar kring att gemenskapen för vissa är lika viktig som matpåsen.

Vid ett bord intill serveringsdisken sitter ett gäng farbröder som pratar svenska med lokal klang. En liten kille flankerad av sin pappa balanserar ett plastglas fyllt med blandsaft genom kyrksalen. Kanske kommer de från Ukraina? Många av de församlade verkar göra det, men som dörrvakten Tage Högberg uttryckte det ”här borde man kunna många språk”. Helst båda de inhemska och en hel del utländska.



Nanna Sundfors, Malin Karlsson och Maggi Dahlman serverar en strid ström av människor kaffe, saft och rulltårta. För många är gemenskapen kring serveringen lika viktig som själva mathjälpen.


Ikväll är det Maggi Dahlman, Malin Karlsson och Nanna Sundfors som serverar kaffe, saft och rulltårta åt ett helt kompani.

– Jag tycker jättemycket om det ekumeniska här. Det har alltid varit nära mitt hjärta. Det finns mer som är gemensamt än som skiljer oss åt, säger Nanna Sundfors som själv är aktiv i laestadianernas bönehus i Skutnäs.

Malin Karlsson gör sitt första pass som volontär i serveringen.

– Jag jobbade med Nanna idag och då hon sa att hon skulle hit ikväll sa jag att jag kan följa med, säger Malin.

– Vi skulle faktiskt ha behov. Ibland ordnar det sig bara, säger Nanna.

Här är knäpptyst och högljutt

Så tar utdelningen snart vid. En man som pratar finska stoppas vid dörren, han får en kölapp och blir placerad på en stol i farstun. Han verkar lite hög eller berusad. Man måste vara nykter för att komma in.

Lite avskilt i hallen sitter en äldre kvinna med djupa fåror i ansiktet. Hon håller blicken stadigt fäst vid sina egna händer och ser mycket trött ut.

I rummet intill leker två små pojkar tittut. De jagar varandra runt en pelare tills de nästan kiknar av skratt. Bredvid dem: en kille och en tjej i tonåren, båda med varsin kölapp i händerna. De gör några skämtsamma dansmoves till ”Blott en dag” som framförs av en herre på gitarr framme i salen.

Om tisdagskvällarna fylls Betaniakyrkan av värme och liv, skratt och musik, tystnad och tragedi i en salig blandning.

Men volontärerna är eniga: så länge ödets lotter fortsätter falla ojämnt måste hungern och ensamheten bekämpas. Också i småstaden Jakobstad.

Text och foto: Rebecca Pettersson


Analys. Kyrkpressen publicerar nu i sin helhet den artikel av John Vikström om kvinnan och prästämbetet som först ingick i Teologisk Tidskrift 5–6/2016. 18.1.2017 kl. 00:00

profilen. Porträttet av sig själv i prästkläder har Camilla Brunell på skrivbordet för att påminna om sin nya roll: Nu är hon präst. Men vägen dit har inte varit rak och hon har sett döden i vitögat. 12.1.2017 kl. 09:00

förföljelse. Fler kristna dödades för sin tro 2016 än året tidigare. 16.1.2017 kl. 13:17

etik. – Vi måste få upp ögonen för verkligheten bakom de etiska teorierna, säger Carolin Ahlvik-Harju som har disputerat på funktionsnedsättningar, fosterdiagnostik och människovärde. 11.1.2017 kl. 13:59

teater. Vad var det som satte igång Martin Luther? Vad förändrade hans bild på Gud? Det är frågor som skådespelaren Johan Fagerudd ger svar på i en monolog som turnerar i Svenskfinland under våren. 2.1.2017 kl. 09:51

nina åström. Inför det nya året bad vi Nina Åström om tips på små förändringar som kan leda till ett bättre liv. 30.12.2016 kl. 00:00

Teologi. Marcus J Borgs bok om Paulus har översatts till svenska. 2.1.2017 kl. 09:58

Teologi. John Vikström kommenterar i en nyskriven artikel det fortsatta motståndet mot kvinnliga präster i Borgå stift. 27.12.2016 kl. 00:00

hemlöshet. Församlingarna i Helsingfors erbjuder hemlösa härbärge under hela julen och fram till slutet av januari. 22.12.2016 kl. 15:45

bönekrans. ”Jag ska inte säga upp mitt medlemskap i kyrkan under år 2014”, lovade Tiina Kristoffersson vid nyår för drygt tre år sedan. 22.12.2016 kl. 10:18

pengar. Spelberoende är svårt att upptäcka. När problemet uppdagas har det ofta redan hunnit växa sig stort. 20.12.2016 kl. 00:00

jul. Många församlingar ordnar julaftonsfester som vem som helst kan delta i. – Det ger så mycket att få göra något för andra, säger värdinnan Mona Andersson i Tenala. 19.12.2016 kl. 00:00

Helsingfors . – Det var mycket lugnare att sova här än i stadens härbärge, säger han som inte har ett eget hem. 16.12.2016 kl. 16:50

givmildhet. Kan vi förändra oss själva och världen genom att kombinera barnets blick och den vuxnas plånbok? 16.12.2016 kl. 14:53

Helsingfors. Efter en lång process blir nu Daniel Björk officiellt kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors. 14.12.2016 kl. 15:38

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56