Eva Kuhlefelt är diakon. Men hon började som litteraturforskare.

Eva Kuhlefelt var litteraturforskare och flyktingaktivist – och nu diakon: "Min väg till kyrkan var lång"

diakoni.

När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan,

19.1.2026 kl. 10:00

Eva Kuhlefelt, 47, hör till dem som i dag byter bransch och i mogen ålder blir diakoner. Hon är doktor och tidigare projektforskare i litteraturvetenskap. Vägen in i diakonin gick via frivillig- och senare flera års heltidsarbete med asylsökande och flyktingar. Hon minns morgonen 2018 då hon först ordnade nöd­inkvartering åt ytterligare en flyktingfamilj, och sedan mejkade sig hastigt för att gå och försvara sin avhandling om författaren Hagar Olsson.

Vigd till diakon i Borgå domkyrka på trettondagen. Hur kändes det?

– Stämningen där framme vid altaret är väldigt intensiv. Jag som har en helt annan bakgrund, och ingen kyrklig förankring över huvud taget, kände det stort och omtumlande. Jag visste inte heller riktigt hur jag skulle förbereda mig för det. Men vid en julfest mötte jag en erfaren präst som sade att ”det är Gud du möter där vid altaret”. Och i den stunden, den 19 december, blev det enklare att hantera nervositeten.

Du jobbade inom diakonin redan innan, men den gröna skjortan får du ha på dig först nu?

– Det är andra dagen nu... Ett smycke och ett tjänstetecken får man också bära först när man har blivit vigd till ämbetet.

Du blev medlem i kyrkan rätt så nyligen. Hur kom du till tro?

– Jag vill inte använda uttrycket ”komma till tro”. Det är sant att jag blev döpt för två och ett halvt år sedan, våren 2023. Många utgår då från att när man blir döpt som vuxen har man också kommit till tro som vuxen. Det har jag inte gjort. Jag har haft en väldigt barnslig och fundamental gudstro så länge jag kan minnas, från lågstadieåldern.

Gick du i kyrkan ändå?

– Nej. Mina föräldrar skrev ut sig ur kyrkan på sextitalet så jag är inte uppvuxen i ett aktivt kyrkligt hem. Och jag har alltid haft utmaningar med kyrkans linje i människorättsfrågor, och tror att jag har följt den utvecklingen mera än många i kyrkan. Det här har tagit mig 30 år. Det var en lång väg till kyrkan för mig.

Vad har ditt flyktingarbete betytt för dig?

– År 2015 höll jag på med min doktorsavhandling och var inte bunden av arbetstid som and­ra. När Röda Korset öppnade en förläggning här i Raseborg så kom det, någonstans ifrån, att jag skulle åka dit som frivillig. Det var då Gud kallade mig första gången. När jag ser tillbaka nu tänker jag så. Så började bussarna med flyktingar komma; det var en ganska kaotisk tid.

Sedan stannade jag kvar ett år och arbetade framför allt med barnfamiljer, blev småningom expert på papperslöshet och jobbade hos Röda korset i sex år.

När Ryssland startade sitt anfallskrig i februari 2022 var vi ganska många aktivister som upplevde att det blev ett slags bearbetning av allt som hade hänt efter 2015. Ukrainarna togs emot på ett annat sätt än andra asylsökande hade tagits emot.

Jag tänkte då helt pragmatiskt att om jag ska fortsätta arbeta med att hjälpa människor i nöd, så behöver jag någon kraftkälla som är synlig och erkänd, någonting som bär mig. Så i november 2022 bestämde jag mig för att anhålla om medlemskap i kyrkan, i min längtan efter ett sammanhang, en församling. Nu var det dags.

Karis (i Raseborg) är din hemort. Har du sett nya sidor av den som diakon?

– Jag har under det senaste åren arbetat huvudsakligen i Helsingfors och Åbo och har en tydligare uppfattning om Raseborg nu som en stad med två ansikten. Vi har det ganska privilegierade Raseborg och – den här and­ra sidan. Ett samhälle som på många sätt blomstrar kan bli en ganska plågsam kontrast när man upplever att man borde vara perfekt och så är man inte det.

Vilka nya behov möter du här?

– Allt fler människor i arbetsför ålder är i arbetslivet men får ändå inte får ekonomin att gå ihop. Allt fler faller mellan stolarna. Det viktigaste vi borde göra nu är mera uppsökande arbete; vid vårdinrättningar, i skolor men också i hemmen. Målgrupperna förskjuts, och vi måste ha fokus på dem som faktiskt behöver oss allra mest.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


Kultur. För tjugo år sedan berättade Karl-Erik Wikström om sina erfarenheter av att vara mobbningsoffer i en intervju i Kyrkpressen. Sedan dess har mycket hänt. Nu debuterar han som författare. 17.6.2010 kl. 00:00

Ledare. ”Ingen av er tror på allvar, om ni inte hoppas att andra ska få det ni själva önskar få.” I helgen samlades Finska Missionssällskapet (FMS) till årsmöte och sommarfest i Varkaus. FMS är den största av kyrkans sju officiella missionsorganisationer. 17.6.2010 kl. 00:00

May Wikström. Vår utlandssejour förnyade vårt böneliv. Närmare bestämt i form av Cicer arietinum, bönan Chickpea, som på svenska har det missvisande namnet kikärt. 17.6.2010 kl. 00:00

Samhälle. Kyrkan har varit en betydande initiativtagare till det som kallas ansvarsfulla placeringar. Men vad är det och är det ansvarsfullt ”på riktigt”? 16.6.2010 kl. 00:00

Kyrka. Domkapitlet hörsammade Erik Vikströms begäran om att beskyllningarna mot honom bör utredas. En genom- gång av diarieböcker från en 24-årsperiod är snart klar. 16.6.2010 kl. 00:00

Samhälle. Många journalister är okunniga när det gäller kyrkliga frågor. Det vill Lucas Snellman vid Kyrkans svenska central gärna råda bot på. 14.6.2010 kl. 00:00

Kyrka. Svenska församlingen tappar ett mandat i det gemensamma kyrkofullmäktige i Sjundeå, rapporterar Västra Nyland. 14.6.2010 kl. 00:00

Kyrka. Finska missionssällskapets missionsfest samlade omkring 15 000 människor under tre dagar. Under lördagens årsmöte valdes ny styrelse. 14.6.2010 kl. 00:00

Kyrka. Förra veckan inleddes pilgrimsvandringssäsongen på de större pilgrimslederna i Finland. 14.6.2010 kl. 00:00

Kultur. Hur och var blir en lösryckt idé en hel bok? Vi bad författarna Birgitta Boucht, Robert Åsbacka och Katarina Gäddnäs att glänta på locket till kreativiteten. 12.6.2010 kl. 00:00

Kyrka. Frikyrkornas tredje gemensamma sommarkonferens pågår i Jakobstad. 11.6.2010 kl. 00:00

Människa. Respekterad kommentator i danska medier. Samlar de duktigaste krafterna runt sig. Har en lätt arrogant ledarstil.  Omdömena om Kristeligt Dagblads chefredaktör Erik Bjerager pekar alla åt samma håll. 10.6.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg. Hur ska det tolkas då gästerna svarar ”jag kan nog ta” på frågan om de vill ha kaffe eller en bit choklad? Vill de eller vill de inte ha? Anser de att de gör en god gärning och uppoffrar sig för att få slut på kaffet eller chokladen? 10.6.2010 kl. 00:00

Ledare. Tiggaren utanför stora varuhuset böjer ansiktet mot gatan i samma vinkel som de enkla buketterna med liljekonvaljer intill. Knappast har hon en aning om vilken debatt hon väckt på hög politisk nivå. 10.6.2010 kl. 00:00

Kultur. Tio års väntan är slut – de finlandssvenska beväringarna har fått en ny soldatpsalmbok. 9.6.2010 kl. 00:00

kärlek. Hon var en ung nunnenovis. Han var en abbot, ledare för munkarna i ett kloster. De möttes inom ramen för ett osannolikt projekt och påbörjade en 
lika osannolik resa. De förälskade sig i varandra, lämnade sina kloster och gifte sig fyra år senare. 27.2.2020 kl. 12:27

fasta. Vill ha ha mindre fokus på dina och andras brister? Redaktionen presenterar här tips som du kan låta dig inspireras av. 25.2.2020 kl. 09:40

ekofasta. Våra kläder belastar miljön – ju fler plagg vi konsumerar, desto större belastning. En klädbytardag är ett hållbart sätt att förnya garderoben. 26.2.2020 kl. 00:01

Tankar. Vad är en thinkshow? Jo, ett talkshow-inspirerat format som ska väcka tankar. Möt en grupp ungdomar som lyfte upp psykisk ohälsa i form av en thinkshow. 26.2.2020 kl. 00:01

KÖR. I Terjärv finns en gammal, stark körtradition. Kyrkokören är en av de körer där traditionen lever. Kören är sannolikt en av de största i stiftet i förhållande till befolkningsunderlaget, cirka 1 800 församlingsmedlemmar i Terjärv. 28.2.2020 kl. 14:15