När Kyrkpressen ringer upp Debora Hannus har hon precis landat på jobbet som tf diakon i Kristinestads svenska församling.
– Jag har börjat den här veckan!
Hon ser fram emot att dyka ini arbetet på allvar och berättar att hon kommer att vara engagerad bland annat i pensionärsträffar, symöten och uppvaktningar i samband med födelsedagar.
Närpes–Australien–Vasa
Debora Hannus är Närpesbo och blev färdig socionom vid Novia i Vasa till julen.
– Jag har jobbat på dagis under våren. Det var en bra erfarenhet.
Under studietiden bodde hon i Vasa men är numera bosatt i hemtrakterna i Närpes. Hon är församlingsaktiv och syns ofta inom lovsången. Förutom musiken är motion och odling viktiga hobbyer, och i landet skördar hon både morötter, sallad och rödbetor som bäst.
Innan hon började studera till socionom hann hon prova på att bo utomlands och gick bibelskola både i Australien och i Levanger i Norge, något som har gett en bra grund.
Vad är särskilt viktigt för dig i jobbet som diakon?
– Jag vill att det ska märkas att min tro är genuin och att jag faktiskt vill följa Gud. Så vill jag vara närvarande med alla människor jag möter, och ge av min tid. Alla behöver få känna att det de säger är viktigt, konstaterar Debora Hannus.
”Jag vill höra människornas berättelser”
Ny inom diakonin är också Maria Storsjö, som jobbar som diakon på deltid.
– Jag kommer att hjälpa till där det behövs. För tillfället gör jag hembesök, berättar hon.
Maria Storsjö är Kronobybo i grunden och flyttade till Kristinestad för två år sedan. Före flytten bodde hon cirka 20 år i Jakobstad, där hon utbildade sig till och arbetade som röntgenskötare.
Musiken är viktig också för Maria Storsjö, som sjunger i två körer: Kristinestads damkör och församlingens gospelkör. Hennes kreativa sida visar sig också i att hon har studerat expressiv konstterapi, en terapiform som syftar till att öka självkännedom och välmående. ”Det går bara man vågar!” konstaterar hon.
– Det handlar om processen.
Hur kom det sig att du sökte dig till att arbeta inom diakonin?
– När jag flyttade till Kristinestad märkte jag att det verkar finnas behov inom diakonin. Det kändes som ett naturligt steg.
Maria Storsjö har alltid varit intresserad av det sociala. Redan när hon skulle börja studera stod valet mellan vården och en mer social inriktning på studierna. Den gången var det vården som drog det längre strået, men nu är hon glad att kunna göra en insats som diakoniarbetare.
I arbetet uppskattar hon människomötena stort. Som relativt nyinflyttad i Kristinestad ser hon fram emot att få lära sig mer om regionen, och framför allt om människorna och ta del av deras liv.
– Jag vill tala med människor. Jag vill höra deras berättelser om sina liv och lära känna den här traktens människor och kultur, säger Maria Storsjö.
