Maria Smeds känner sig kallad att verka i Lappland.

Maria Smeds upplevde Guds tilltal: hon skulle flytta till Sápmi

SÁPM.

Hon blev präst lite motvilligt. Men i svenska Sápmi har Maria Smeds funnit sin plats. – Jag känner att hela min prästvigning bara handlar om det här uppdraget i norr. Det är nästan som om jag är designad för det, säger hon.

17.10.2025 kl. 10:00

Hon växte upp i Jönköping. Under uppväxten vistades Maria Smeds varje sommar i morföräldrarnas stuga på Nätören i Socklot, Nykarleby.

Mamma Solbritt Smeds flyttade från Nykarleby till Sverige i slutet av sextiotalet. Där träffade hon Marias pappa och stannade kvar.

Nu delar Maria sin tid med att vara präst i Svenska kyrkan och den inomkyrkliga väckelserörelsen EFS. Dessutom är hon kommunal musiklärare i norra Kiruna och undervisar barn i Karesuando. Från och med nästa år lämnar hon prästjobbet i Pajala församling för att fokusera sin prästgärning på EFS.

De senaste sex åren har hon bott på olika orter i svenska Sápmi: Lannavaara, Vittangi, Kiruna och Karesuando. Nu bor hon i Lannavaara, en liten by med 80 invånare sydväst om Karesuando.

– När man bor på orten så kommer man ju in i byarna. Jag har varit en nomad här de här åren, men ändå känt mig mest hemma i Lannavaara.

Att bo i en by i norra Sverige är lite som bo på ett missionsfält.

– Det är en stark kulturskillnad inom Sverige. Trots att vi alla är svenskar är varken det samiska eller tornedalska min kultur.

Maria ser väckelsehistorien med det laestadianska arvet som ett sätt att nå ut och missionera för samerna.

– Samerna hedrar väldigt mycket sina förfäder så det kan vara ett sätt att återuppliva fädernas tro.

Hon söker det som är äkta i människornas hjärtan, för det kan man bygga vidare på.

– Då dras de som gillar sanning och äkthet med medan andra blir vansinniga. De som gillar sanning är också mogna för Jesus.

Innan hon hamnade i Lannavaara har hon gått en lång väg med början i Jönköping där hon fann tron, till att något motvilligt iklä sig prästkragen.


– Jag har inte fått tron genom hemmet. Som barn klev jag in i ett missionshus söder om Jönköping och fick en hemkänsla där. Jag kom till tro och växte upp i barn- och ungdomsverksamheten.

Frikyrkan blev en naturlig plats för henne. Ända tills hon kom till konfirmationen.

– Då blev mamma plötsligt väldigt religiös och deklarerade att i vår familj konfirmerar man sig i den lutherska kyrkan. Det gjorde jag. Jag hade en jättefin präst, Torgny Wirén, en ganska känd författare. Det var en jättebra konfirmationstid då jag också fick känna mig hemma i Svenska kyrkan.

Musiken blev Marias yrkesval. Hon gick musiklinjen i gymnasiet och har jobbat med musik sedan dess det.

– Det har varit parallella spår då musiken blivit mitt naturliga val. Jag har alltid velat jobba med evangeliet genom musiken.


Skamfiltret kommer på

Hon gick också en frikyrklig utbildning i själavård och blev kristen terapeut.

– Men inte pastor. Det kände jag att jag inte skulle bli. Men jag gillade de mjuka frågorna. I 20-årsåldern gick jag igenom en utbrändhet så jag behövde också hitta verktyg.

Hon kände ändå att hon inte hade riktigt kommit in i kärnan av sin kallelse, som om hon gick lite runt den.

– Präst var det sista jag ville bli. Jag älskar att nå människor men jag upplevde att jag som präst skapar en mur till dem. Att tala med en präst är som att tala med en tandläkare. Skamfiltret kommer på och du vill hålla handen för munnen för att dölja tänderna.

Så ville hon inte ha det. Men hon upplevde ändå att en kallelse sakta växte fram.

– Gud talar ibland till mig, oftast i drömmar om natten. En natt hade jag en dröm där någon jämförde mig med Rosenius. När jag vaknade visste jag inte vem Rosenius var. Jag tog reda på att han grundat EFS, en rörelse jag inte hade haft kontakt med.

Hon upptäckte EFS utbildning för nyplantering.

– Jag tyckte den var genialisk. Jag har alltid känt mig som en pionjär i Guds rike och jag ville rusta mig på den punkten.

Hon gick utbildningen på Johannelund i Uppsala och var församlingsplanterare i Nacka i Stockholm inom Alliansmissionen.

– Medan jag studerade teologi och folk frågade mig om jag ska bli präst svarade jag att jag inte vet, fråga Gud. Men frågar du mig så ska jag inte bli det. Men jag blev antagen och sade ja till att bli EFS-präst.

EFS sydde ihop en prästtjänst där hon fick jobba med musik, mission och tillbedjan.

– Inom det området kände jag mig hemma. Så någonstans blev jag bekräftad som musikpräst och jag kände att jag inte måste vara en präst som alla andra. Jag kan vara Maria och präst.

Prästkragen är inte viktigt för Maria för hon ser många olika möjligheter att tjäna Gud.

– Jag har ingen egen vilja att vara präst. Men jag har en väldigt stark vilja att göra det jag upplever Gud vill jag ska göra så länge det går. Jag vet ju inte hur länge bibeltrogna präster är önskade i Svenska kyrkan. Men nu känner jag att jag lyder Gud genom att göra det här.

När hon blev prästvigd visste hon inte om kallelsen i norr. Att hon hamnade här var också ett tilltal från Gud.

– En morgon då jag satt vid frukostbordet i min lägenhet i Uppsala fick jag en inre förnimmelse att Gud ska besöka samerna. Instinktivt undrade jag: Varför säger du det till mig, Gud? Jag bor i Uppsala och har ingen kontakt med samerna.

Hon kontaktade ändå den enda kristna samen hon kände, Ola från Övre Soppero, som hon mött under studietiden på Johannelund, Han berättade vad han hade på sitt hjärta för sin bygd.

Kontakten med Ola resulterade i att Maria undrade vilken hennes roll är i det.

– Ola bär på väldigt mycket. Han är samisk aktivist och brinner för att lyfta väckelsehistorien bland samerna och laestadianismen. Jag kände att jag kan bidra med att vara pionjär. Vi kom fram till att EFS skulle behövas i nordligaste Sverige. Då bildade vi EFS Nord Sápmi.

Till en början tänkte hon resa upp och göra punktinsatser. I september 2019 upplevde Maria Guds tilltal: hon skulle flytta till Sápmi. Hon bad Gud att bekräfta det genom tre oberoende personer. Och det gjorde Gud.

– Då gick det snabbt. Jag älskar snabbt men nu kände jag att jag inte hängde med. Det var en rörelse som var tidspressad, för sen kom pandemin och stängde hela samhället. I efterhand ser jag att jag behövde vara etablerad här uppe under pandemin, för då blev ju alla livsfrågor så viktiga. Från att ha varit en väldigt traditionskristen bygd upptäckte många att de behövde tron.


Avstånden inga problem

Som musiklärare ser hon att hon har en ingång i hemmen i Karesuando.

– För mig är det viktigt att barnen och ungdomarna får spela den musik som de har inne i hjärtat. Laestadianbarnen spelar ofta Sions sånger på både orgel och piano.

När hon är ledig söker hon sig gärna bort från Lannavaara.

– Det går inte att vara privat här om man inte har en familj. Jag har vänner i Lannavaara som jag kan slappna av hos. Samtidigt är mitt liv min predikstol. Hur jag än gör så är jag ändå präst. Säger jag någonting som väcker uppmärksamhet så vet byn om det.

Sommartid gör hon gärna en roadtrip med bilen för att besöka sina föräldrar.

– De är gamla och bor i Småland. Jag får vara Maria när jag åker dit.

I sommar har hon kört sträckan tre gånger fram och tillbaka. En väg tar 18 timmar.

– Jag upplever inte avstånden till Småland eller Österbotten som något problem. Jag brukar stanna hos vänner på vägen.

Text och foto: Johan Sandberg


nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28

bibeln. Bibeln som Böckernas bok får en annan dimension sedan Kyrkpressens enkät visar att över hälften av de svarande i dag läser Bibeln digitalt, på webben eller på sin mobil. 20.1.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Tolkning i Metodistkyrkans "högsta domstol" i USA stoppar Åbo metodistförsamlings planer på att lämna samfundet. 17.1.2025 kl. 18:07

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

laestadianism. Det är inte svårt att finna spår av Lars Levi Laestadius i Pajala. Han har namngett både vägen till kyrkan och Pajalas gymnasium. – Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här, säger prästen Maria Smeds. 17.10.2025 kl. 10:00

LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16

begravning. Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo. 15.10.2025 kl. 11:08

BRANSCHBYTE. Med Mikaela Strömberg-Schalin som ny stifts­jurist får den finlandssvenska landsbygden rätt så säkert en röst i domkapitlet i Borgå. 14.10.2025 kl. 15:48