Kenneth Morales är uppvuxen i ett Panama som präglats dels av katolicismen, dels av evangelikala missionssatsningar från USA.

Kenneth Morales om den finska oron: för vintern, pengar och framtiden

Personligt.

Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig.

15.10.2025 kl. 14:16

Kenneth Morales växte upp i en evangelikal församling i Panama. I sena tonåren mönstrade han på missionsskeppet Logos II där han träffade en tjej från Finland, numera hans exfru. De flyttade så småningom till Karleby och fick fyra barn tillsammans.

I dag är han gift för andra gången, jobbar som psykiatrisk sjukskötare vid centralsjukhuset i Karleby och driver vid sidan om gatuköket Burger Village och brunchrestaurangen Humo tillsammans med sina vuxna barn.

Att ha flera jobb är inte för alla, men det funkar för Kenneth Morales.

– Jag måste vara noggrann med min tidshantering, men eftersom mina barn gör restauranggrejen med mig får vi tid tillsammans på jobbet, det är anlednignen till att det funkar.

Han tror att familjeföretagandet kräver mer av hans barn än av honom. Det är de som måste förhålla sig till att ta order av pappa.

– Tidigare har jag bestämt där hemma och nu bestämmer jag på jobbet. De får ju ingen paus från mig!

Tacksamhet på blodigt allvar

Kenneth Morales kroppsspråk är öppet och han skrattar mycket, men en gång var han en 21-årig latinamerikan i Finland som tvivlade mycket på sin tro. Det var en ensam plats att vara på, geografiskt, andligt och mentalt.

Hans sökande efter sammanhang och Gud pågick i flera år. Kanske pågår det delvis ännu, men han har gjort ett slags odramatiskt bokslut.

– Jag såg hur Gud tog hand om mig. Han tog hand om mina barn, han hjälpte mig att få ett jobb, att utveckla ett företag och att lära mig leva i en annan kultur. Jag insåg att Guds kärlek inte handlar om vad vi gör, utan om vem Gud är.

Då det varit skarpt läge har han också alltid mött rätt människor vid rätt tidpunkt.

– Jag ser Guds kärlek i det.

I dag är Kenneths recept på ett bra liv att aktivt leta efter saker att vara tacksam över, att räkna sina välsignelser.


Det låter ju enkelt, men det är ju rätt svårt då man inte mår bra?

– Ja, man måste verkligen fokusera, säger han.

Hans ansikte spricker upp i ett leende då han säger det. Snart skrattar han högt.

Kenneth Morales har inga problem med att vara rättfram, men han har inte heller några problem med att skratta åt sig själv eller det som är svårt i livet. Hans sätt är avväpnande.

Samtidigt är det här med tacksamhet på blodigt allvar för honom. Att inte praktisera tacksamhet gör honom mer ångestfylld, han börjar fokusera på sådant som är utom hans kontroll.

– Samhället lär oss oro. Man vill förbereda så mycket för framtiden att man utvecklar en osäkerhet: man måste vara beredd för vintern, man måste ha en ekonomisk buffert och ett bra hus.

Inställningen i Panama beskriver han som mer ”hakuna matata, vi ser vad som händer”. Efter 25 år i Finland har Kenneth Morales tappat en del av sitt ”hakuna matata”. Han har blivit för mycket finländare för att ta dagen som den kommer.

– Men ibland känner jag att vi tar det för långt. Vi bara väntar på att saker ska gå fel och är inte tacksamma för nuet.



Kenneth Morales ser Guds närvaro i andra människor. Hittills har det alltid dykt upp människor då han verkligen behövt dem.


Då ditt liv varit som svårast, har du känt att Gud varit där?

– Han har varit där, men jag har inte känt det så då.

– Det är svårt för oss att få syn på Gud ibland, för vi har utvecklat en attityd som säger att något är fel om vi har problem. Vi har svårt att förstå att problem är en del av livet. De går inte att undvika, och det är okej.


Vad har varit svårast i ditt liv?

– Att gå igenom en skilsmässa.

– Det är otroligt smärtsamt, och det är otroligt smärtsamt för hela familjen. Det svåraste är att barnen utsätts för så mycket smärta i det. Som vuxna har vi ett ansvar för våra barn.

– Det är en av de mörkaste perioderna i mitt liv. Jag behöver förlåta mig själv för det.

Han konstaterar att skilsmässa är ett ämne som det ibland blir svårt att ta i inom kyrkan. Så är det med mycket som kan hända i ett liv, vi får beröringsskräck då det inte finns ett tydligt facit.

– Det är en utmaning att förlåta i kyrkan, även om det borde vara vår styrka. Men trots allt hör vi alla till Guds familj, och familjer tar sig an utmaningar. Alla familjer bråkar ibland.

Lite för mycket respekt

Jag frågar Kenneth Morales om han, med en bakgrund som evangelikal kristen och missionär, betraktar sig själv som mer konservativ eller liberal. Indelningen är ett trubbigt verktyg, men likväl ett verktyg.

Han svarar att han är konservativ då det kommer till familjevärderingar. Han ser ett värde i att hålla ihop familjen och ge familjen tid. I en finländsk kontext är det inga konstigheter, också i sekulära sammanhang upplever han att kärnfamiljen värderas väldigt högt här.

Då han kom till Finland reagerade han på hur butikernas öppettider var anpassade efter de starka familjevärderingarna. Om lördagarna stängde de klockan 18, för då skulle man bada bastu eller se på TV med familjen. Om söndagarna var det helt stängt, för då gick hela familjen i kyrkan eller på utflykt till skogen.

Samtidigt reagerade han också på hur lite vi engagerar oss i varandra, utanför våra familjeenheter. Om det ligger en utslagen människa på gatan går en finländare sällan fram och frågar hur det står till. Istället ringer man polisen eller socialen.


”Vi har så mycket respekt för varandra, en typ av respekt som inte tillåter att man ingriper eller erbjuder hjälp.”

Fördelarna med ett samhälle som avsätter skattemedel för att hjälpa är många, men risken är att medborgarna tappar ett uns medmänsklighet då det alltid finns en instans att vända sig till.

– Man är inte ens involverad i sina egna syskons liv. Varje syskon har sitt eget liv och sina egna problem. Vi har så mycket respekt för varandra, en typ av respekt som inte tillåter att man ingriper eller erbjuder hjälp.

”Vi sitter alla i samma båt”

En del av sitt 45-åriga livs lärdomar har Kenneth Morales plockat upp från sitt arbete som sjukskötare. Att jobba som psykiatrisk sjukskötare är att möta människor som slagit i botten. Som vårdare tror han att det är viktigt att vara realistisk.

– Man måste säga sanningen, som: ”Det kommer inte att vara så här för alltid.” Varken de bra eller de dåliga dagarna pågår för evigt.

Utmaningar och sjukdomar är inte vad som definierar oss som människor, men för att komma vidare behöver vi ofta få hjälp med vårt mörker.

– Om jag själv inte skulle ha Gud så skulle jag ha problem, och för mig är Gud närvarande i andra människor.

Han tror att Gud skickar ut änglar på uppdrag också åt människor som inte är troende. Ibland är änglarna läkare, psykologer eller sjukskötare.


Vad är det viktigaste du lärt dig av att jobba som sjukskötare inom psykiatri?

– Att vi alla sitter i samma båt, vi har bara olika utmaningar.

Det enda han ser att skiljer oss åt är hur vi tar oss an våra problem.

– Ibland har vi en hel back med verktyg för att komma över svårigheter men gör det ändå inte, för det är enklare att bara vara ett offer, att säga: jag kan inte göra det här.


Tror du verkligen att alla har ett val?

– Ja, i något skede. Man kan välja att ta en timmes promenad även om man inte alls känner för det. Man kan välja att sätta på en timer för att säkerställa att man verkligen går i en timme.

”Vi är alla hans barn”

– Det finns så mycket som inte är vår sak att döma. Vi kan inte förstå Gud, vi kan bara försöka följa honom, säger Kenneth Morales.

Han sitter på terrassen till sin brunchrestaurang i Karleby. Vinden ligger på från havet, men det är ännu varmt i höstsolen. Han får något allvarligt över sig då han säger att vi inte kan förstå Gud, att det inte är vår sak att döma.

Själv växte han upp i en kristen miljö där den egna synden betonades – och ibland stod i vägen för relationen till Gud. Det är en av de föreställningar i sin tro som han behövt göra upp med.

Han säger att det faktiskt står i Bibeln att inget kan hålla oss borta från Guds kärlek, och att vi får räkna med det.

– Det spelar ingen roll vad jag tror eller inte tror så länge Gud är min far. Därför är det också svårt för mig att säga, är jag liberal eller är jag konservativ?

– Jag är hans barn. Vi är alla hans barn.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Rebecca Pettersson


. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

laestadianer. Söker kontakt med andra i samma förhållande till moderkyrkan. 27.4.2017 kl. 13:55

koptiska kyrkan. Fanatiskt våld är en farsot som ingen tro eller stat längre klarar av ensam, menar den koptiska biskopen Angaelos 27.4.2017 kl. 10:34

Datorsystem. Kyrkans servicecentral har avslutat sina samarbetsförhandlingar: femton ska sägas upp. Men vad tycker församlingarna egentligen om mastodontprojektet som skulle spara dem pengar? 26.4.2017 kl. 17:30

Bok. Bulevarden är en vacker utgåva av Tove Janssons texter mer lämpad för kännaren än för nybörjaren. 25.4.2017 kl. 11:05

teater. Vad betyder det att vara människa? Det frågar sig Fabian Silén i pjäsen Paradisdoktrinen, en komedi som börjar med att Gud sitter bortglömd i ett svart hål, tjurig över att inga människor lyssnar på honom eller ber till honom längre. 27.4.2017 kl. 08:00