Trygve Stålstedt lever nu sitt andra liv. Han planerar inte framåt.

"Jag var så djupt nere så jag kom inte upp själv"

LIVSFÖRVANDLING.

Trygve Stålstedt växte upp med en alkoholiserad far. När han var vuxen och fick egen familj blev han själv alkoholist. Nu är han nykter och lever sitt andra liv. – Jag vet att människor kan förvandlas, men förvandling är skrämmande.

2.10.2025 kl. 15:01

Trygve Stålstedt minns inte när han någonsin skulle ha fått en kram när han var barn. Satt han någonsin i någons famn? Barndomen på Kråkö i Borgå skärgård var karg och hård.

– Min pappa var båtbyggare, och han var alkoholist. Vi var tre bröder och jag var mellanbarnet. Jag minns att jag som barn rymde till söndagsskolan. Min mamma gjorde säkert sitt bästa, men hon räckte inte till.

Under den senare delen av sitt liv har han tänkt mycket på vad den barndomen gjorde med honom. Om man växer upp så, då har man inga känslor, och inga värderingar. Vem är man egentligen?

Han hade ingen aning.

– När jag själv blev pappa kunde jag inte visa känslor för mina egna barn, för jag hade aldrig lärt mig hur man visar känslor.

I skolan var han mobbad, stämplad av sin familjebakgrund.

– Jag var så nedtryckt redan i skolan, och jag tryckte ner mig själv. Jag tyckte jag var ingenting.

– Under den tiden miste jag min tro. Jag kände att Gud inte hade hjälpt mig.

Men det fanns ett sätt att göra rätt för sig. Trygve Stålstedt lärde sig tidigt att arbeta hårt.

Problemet var att han inte kunde sluta.



En del människor, tror Trygve Stålstedt, är missbrukare från barndomen.

– De behöver bara dricka en gång så är de fast.

Hans pappa var alkoholist, och hans farfar var alkoholist. Också han själv blev alkoholist, men först var han arbetsnarkoman.

Han var metallarbetare och produktutvecklare. En tid byggde han industriautomater från början till slut.

– Och jag hade ett eget litet företag vid sidan av. Jag jobbade nästan dygnet runt för att komma undan alla känslor. Nästan dygnet runt, alla dagar. En tid renoverade jag vårt hus om nätterna. Det kunde gå veckor då jag knappt hann se frun eller barnen.

– Jag försökte ju vara en bra pappa när jag var hemma, men sen kom alkoholen in i bilden. Jag använde alkohol som bedövning för att få ner mina varv, eftersom jag var så stressad och jobbade så mycket. Det var inte klokt, men det förstod jag inte då.


Tänkte du någonsin ”Nu blir jag som min egen pappa”?

– Nej. Jag tänkte inte. Jag bara fortsatte, som en maskin.

Han fick burnout efter burnout. Blodtrycket var skyhögt. Sedan fick han dubbel blodpropp – och efter det hittade läkarna en aneurysm i hjärnan. Han hölls inte på benen och det visslade i huvudet, och han skickades i ilfart till Helsingfors.

– Neurologen sa: Aj, du lever ännu.

Sedan blev det operation, tvångsledighet. Sedan blev det sjukpension. Han fick inte jobba mer. Hans fru ville ha skilsmässa. Han hade inget annat kvar än alkoholen.

– Den största förlusten var inte hälsan och arbetet utan omvårdnaden om mina barn. Jag visste inte hur jag skulle hantera det.

– Jag löste det med alkohol.


Och sedan, en dag, slutade han dricka. Han hade nått botten. Han vet inte än i denna dag hur han klarade av att sluta, annat än att det var Gud som gjorde återinträde i hans liv.

– Det var vår Herre som lyfte upp mig och sa att nog har du något att göra ännu. Du har en uppgift. Så djupt som jag var skulle jag inte ha kommit upp på egen hand. Jag bad nog. Men när man är så nere så tänker man inte att han där uppe ska bry sig om en.

För första gången i sitt liv började han fundera på vem han var.

– Hur fungerar jag? Hurdana är mina värderingar, hurdana är mina tankar? Jag hade ju förlorat allt som var jag, och jag måste bygga upp allt på nytt. Det är ett så otroligt stort jobb.




Hur klarade du det?

– Genom att ta det lugnt, en dag åt gången. Det är grunden. Jag tog reda på mycket själv. Jag satt och funderade. Jag frågade mig själv: Är det här bra? Vad vill jag?

Han märkte att han tycker om att pyssla med sina händer. Han snickrar, han bakar. Han tycker om att sjunga. Han sjunger tenor i många körer, han sjunger på begravningar och fester.

Och han ger ut sitt telefonnummer, så att andra missbrukare ska kunna ringa honom om de behöver hjälp och stöd för att komma ur sitt missbruk.

– Det är en konst att lyssna, både på det folk säger och det de inte säger. Man hör så mycket när man lyssnar på folks tonfall. Först måste man stoppa undan sitt eget ego och vara redo att lyssna på hur någon annan tänker. Det är steg ett. Det finns ett ord som heter ödmjukhet. Det är kanske inte riktigt i ropet idag.

Han brukar inte ställa så många frågor.

– Människor behöver inte så mycket frågor. Jag har sådana som ringer varje dag. Genast när jag hör deras röst vet jag hur de mår. Jag är inte sådan som säger ”voj, voj”. Det är olika från fall till fall, men ibland måste man vara ganska hård. Och det finns sådana som inte alls tar något åt sig.

Många missbrukare är deprimerade. Det är svårt att jobba med missbruket när man är deprimerad. Men för att få bukt med depressionen borde man samtidigt få bukt med alkoholen.

– Det som människor behöver är hopp. Man måste försöka få tag på det som folk har att bygga på, det som är positivt.

Också själv har han sådant han fortfarande hoppas på.

– Till exempel att hitta en kvinna att dela livet med och öva känslor med.


När en missbrukare sätter punkt för sitt missbruk händer det ofta att också det sociala sammanhanget går förlorat.

Trygve Stålstedt visar en anonym, fördömande lapp som han fått upptejpad på dörren. Den handlar om att det inte finns räddning för sådana som han.

– Det finns personer som inte är nöjda för att jag är nykter, på grund av sitt eget illamående. Folk vill alltid ha en clown, och nu är clownen borta.

– Jag brukar inte tala om min tro. Jag är mycket i kyrkor och sjunger, och i många år gick jag aldrig till nattvarden. Jag var så nedtryckt att jag kände att jag inte är värd det. Men nu går jag – senast igår!

Han tror att många av hans körkompisar inte har en aning om att han haft alkoholproblem. Det är inget han talar om, men heller inget han döljer.

I många år efter blodproppen sjöng han inte. Hans minne var helt borta.

– Jag visste ju knappt om jag sjöng jul- eller sommarsånger. Jag kom inte ens ihåg att jag var på väg till toaletten. En gång tog jag bussen till stan när jag bara skulle på toaletten, och lämnade ytterdörren öppen mitt i smällkalla vintern.

Men nu sjunger han igen. Det ger honom mycket.

– Och det behövs alltid en tenor.


Vad tror du är meningen med livet?

– Meningen med livet är att vakna upp på morgonen och veta vad man har framför sig denna dag. Jag planerar inte framåt.

Han citerar det som farbror Melker säger till Tjorven i Vi på Saltkråkan: Denna dagen, ett liv.

– Men så här var det inte under mitt förra liv, fortsätter han.

Det känns som att det här livet han lever nu är ett helt annat liv.

I det här nya livet bor han i ett litet hus. Han har en snickarverkstad. I taket ovanför sängen hänger – smått överraskande – tre kistor. En har han snickrat åt sin mamma, en åt sig själv, och den tredje är extra. På en hylla på väggen står urnor i rad – om någon behöver.

Han snickrar kors. Han snickrar instrument. Han gör Kråkö-tvål. Han odlar sina egna grönsaker och örter. Han har till och med deltagit i en baktävling!

– Hela uppbyggnaden i hjärnan, alla tankar och värderingar är helt annorlunda än förr. Då kan man nog säga att man är en annan människa. Jag tror att en människa kan förvandlas, men man måste ta förvandlingen åt sig. Förvandling är nämligen skrämmande.

En sak som ger mening åt hans liv är att hjälpa andra.

– Ett liv som bara är prestationer tror jag är meningslöst. Det är bara yta.

Så han brukar försöka krafsa lite på den där ytan.

– När någon säger att allt är bra, då brukar jag säga: Nå men hur är det egentligen? Då faller ridån, och då kan man få höra en annan version.

Om han skulle sammanfatta sitt liv i en sång, då skulle det vara Fattig bonddräng, den som drängen Alfred sjöng i Emil i Lönneberga.

– Jag har uppträtt med den många gånger. Den ligger mycket nära mitt liv, fast jag inte är bonde. Det är mycket vishet i de orden: ett helt liv.

De sista verserna lyder:

Står där, fattig bonddräng,

invid himmelens port,

lite rädd och lessen

för de synder jag gjort.

Man ska inte supa,

hålls med flickor och slåss.

Herren Gud i himlen

är väl missnöjd förstås.

Men då säjer Herren:

Fattig bonddräng, kom hit!

Jag har sett din strävan

och ditt eviga slit.

Därför, fattig bonddräng,

är du välkommen här.

Därför, fattig bonddräng,

ska du vara mej när.

Och jag, fattig bonddräng,

står så still inför Gud,

och sen klär han på mej

den mest snövita skrud.

Nu du, säjer Herren,

är ditt arbete slut.

Nu du, fattig bonddräng,

nu får du vila ut.

Sofia Torvalds


utnämning. Det är uppenbart att vi i stiftet behöver fler kvinnor på ledande poster, säger biskop Bo-Göran Åstrand på tal om att Mia Anderssén-Löf valts till kontraktsprost i Pedersöre prosteri. 19.12.2019 kl. 17:12

profilen. Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken. 21.12.2019 kl. 17:15

Familjejul. Kompromiss är julens ledord nummer ett, säger prästen och familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg. 19.12.2019 kl. 00:01

julfirande. Eva Biaudet läser julevangeliet varje jul. Hon tilltalas av moderskärleken, men påminns också om att Maria, Josef och det nyfödda barnet var en familj på flykt. 19.12.2019 kl. 00:01

profilen. Som tonåring ville Elefteria Apostolidou byta tillbaka till den ortodoxa kyrkan som hon döpts i. Men istället blev hon konfirmerad, blev hjälpledare, skrev religion i studenten och sökte in till teologin. En måndagsmorgon i butikskassan visste hon: Jag vill bli präst. 16.12.2019 kl. 16:13

Depression. Vi är alla beroende av något, vi är alla missbrukare, säger Matti Aspvik. 13.12.2019 kl. 17:25

präst. Han var pastor i en uppmärksammad och framgångsrik pingstförsamling i Malmö. Men ändå saknades något. Det var startskottet för en resa som ledde till Luther och till Evangeliska-Fosterlands Stiftelsen, EFS. Idag är Magnus Persson prästvigd och anställd av EFS. 13.12.2019 kl. 16:05

Esse. En donation på ett sexsiffrigt belopp av två privatpersoner har gett församlingshemmet i Esse en orgel. 13.12.2019 kl. 11:12

film. I Guds namn är en film om den lilla människan som farit illa i den ståtliga institutionen – och som trettio år senare kämpar för upprättelse och för att rättvisa ska skipas. 13.12.2019 kl. 15:28

julklappar. Julklapparna måste inte vara ett hot mot miljön eller plånboken, säger den gröna bloggaren Julia Degerth. Men hon vet att det inte är en enkel fråga. 12.12.2019 kl. 15:11

profilen. Jonas Jansson tycker om att prata med Gud och med sina grannar. Han skulle vilja att alla fick känna sig duktiga och fina. – Det viktigaste är att visa omtanke och bära varandras bördor. 13.12.2019 kl. 12:56

förtjänstmedalj. Kyrkostyrelsen har beviljat Pro ecclesia-utmärkelse till fyra personer. En av dem är Stina Lindgård som är kyrkoherde i Agricola svenska församling. 10.12.2019 kl. 17:28

lediga tjänster. Två tjänster har varit lediganslagna i stiftet och en sökande vardera. 10.12.2019 kl. 16:45

julafton. I Matteus och Petrus församlingar sträcker sig julaftonens gemenskap ännu längre än julbönen. I Matteus firar man tillsammans i kyrkan och i Petrus hemma hos kyrkoherden. 12.12.2019 kl. 00:01

samlare. Man ska inte samla skatter på jorden, men tänk om sakerna är terapi, lek, möten och känslobehållare? 7.12.2019 kl. 11:13

rasism. Biskopar, imamer och många religiösa organisationer bland 120 utlåtanden som har getts till statsminister Orpos bord. 18.8.2023 kl. 12:15

TERJÄRV. Fysiskt arbete och höga höjder är inget kyrkvaktmästaren i Terjärv, Sixten Ahlsved, räds för. 17.8.2023 kl. 18:00

SÖKARE. Journalisten Eric Schüldt har intervjuat vår tids stora kulturpersonligheter, han har hyllats och vunnit priser. Och så har han kämpat med synden. 16.8.2023 kl. 19:00

SPELMANSKULTUR. – Om vi ser på bygdespelemännen så har de ju spelat vid bröllop, begravningar och dop. Det är ett sätt att uttrycka stora tankar och känslor. Då man märker det passar folkmusiken väldigt bra in i det kyrkliga sammanhanget. Kyrkan har inte ensamrätt på att uttrycka människors tankar om liv, död och mening i livet. 15.8.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeval. Johan Kanckos, t.f. församlingspastor i Vasa svenska församling, valdes i söndags till ny kyrkoherde i Solfs församling. Han fick 71,6 procent av rösterna. 14.8.2023 kl. 15:10