– Vad jag säger hjälper inte. Det som är viktigt är att jag är där, säger Benjamin Häggblom.

Bakom varje sjukdom finns en människa – men hur ge själavård åt någon som inte minns?

SJUKHUSPRÄST.

Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro.

2.9.2025 kl. 19:00

Det känns väldigt meningsfullt även om jag inte alltid känner att jag har så mycket att tillföra.

Så säger sjukhusprästen Benjamin Häggblom, 28 år, om sin arbetsbild.

I snart ett år har han tjänat i de sjukas och anhörigas församling vid Vasa centralsjukhus och vid rättspsykiatriska sjukhuset i gamla Vasa.

Då han inledde sin bana som präst var han yngst bland kollegorna i Borgå stift. Sedan dess har han fått några år på nacken, men decennier av erfarenhet är inte en förutsättning för att vara bra på att lyssna.

– En viktig insikt är att det egentligen inte finns jättemycket jag kan göra i de här situationerna. Vad jag säger hjälper inte. Det som är viktigt är att jag är där, säger Benjamin Häggblom.

Vad jag säger hjälper inte. Det som är viktigt är att jag är där.


Vill hellre lyssna än predika

För några år sedan dog en nära vän till Benjamin i en hjärntumör. Det är hans hittills största sorg. Sjukdomsförloppet var kort och sista gången som vännerna sågs var på sjukhuset. Den gången gav Benjamin sin vän nattvard.

– Kanske var det också där, då jag besökte honom, som mina första tankar om att jobba på sjukhus väcktes.

Han har alltid haft en starkare dragning mot att samtala än mot att undervisa. Då det dök upp jobb inom sjukhussjälavården i Vasa såg han sin chans till att göra mer av det han gör helst, och jobbet på sjukhuset skiljer sig markant från att arbeta i en församling. I en församling måste man alltid jobba med framförhållning.

– Här är det mer att man bara finns till och gör sin grej. Jag har inte jättemycket planerat framåt, för jag vet inte vad som händer. Kalendern fylls bakåt.


Benjamin Häggblom rör sig vant mellan avdelningarna i sjukhusets tunnlar.



Från liv och död till väder och vind

En dag i veckan jobbar Benjamin vid Gamla Vasa rättspsykiatriska sjukhus. Där är dagarna betydligt mer förutsägbara och samtalen bokas in på förhand.

– I genomsitt vårdas patienterna där i åtta år, så det är sällan så akuta grejer. Det mesta kan vänta till onsdagen då jag är där.

I Finland finns två rättspsykiatriska sjukhus.Vid dem vårdas människor som begått brott som relateras till psykisk sjukdom och som därför inte dömts till brottspåföljd, men också människor som genomgår sinnesundersökning eller som av olika anledningar inte kan vårdas vid någon annan psykiatrisk avdelning.


Människor som hamnar vid Vasa Centralsjukhus och vid Gamla Vasa sjukhus har kanske rätt olika livsöden. Märks det också i vad man vill avhandla med prästen?

– Absolut. De grejer jag har att göra med här på sjukhuset handlar ofta om liv och död. En överväldigande majoritet av de patienter jag träffar har livshotande sjukdomar, och i en stor del av fallen finns det inte längre något man kan göra. De vet att de inte har lång tid kvar.

– I Gamla Vasa är det inte alltid lika dramatiska saker, utan mer vardagliga grejer, som väder och vind. De kanske berättar om sina familjerelationer och vill prata med någon utanför vårdkedjan.

– Där kan patienterna också vara inne i till exempel en psykos, och då kommer det lite vad som helst.


Hur själavårdar man någon som är inne i en psykos?

– Det är svårt. Det är ju deras verklighet.

– Om man på något vis får fatt i något som man kan börja nysta i, och vända det till hopp …Men jag brukar inte försöka korrigera dem då de pratar om helvetet och djävulen och sådana grejer. Jag försöker snarare lyfta upp att Gud är god och gå den vägen.

Det är förvånansvärt vanligt att den här typen av ämnen, som djävulen, helvetet och kampen mellan det onda och det goda, kommer på tal.

– Jag antar att det är något i psykoserna som gör att man kan bli överdrivet andlig och fastna i de här grejerna. Det skulle vara jätteintressant att veta varför.

I nästa andetag betonar han att han som präst inte är en del av vårdkedjan. Han för inte journalanteckningar, han har inget att göra med medicinering och vård.

– Jag är ett samtalsstöd. Jag försöker möta människan bakom och inte bry mig så mycket om vilken diagnos någon har eller vilket brott de begått. Det spelar egentligen ingen roll.


Fraserna som inte funkar

Benjamin Häggblom beskriver sin egen tro som bekymmerslös. Han är på inget sätt blind inför kristendomens dilemman och människors lidanden.

– Men i något skede tänker jag att man tröttnar på att grubbla, och då är det ganska skönt att bara luta sig mot att jag inte kan förstå de här sakerna, men jag väljer Gud.

För honom blir livets villkor ännu svårare att förstå om man tar bort Gud ur ekvationen. Logiken bakom ett universum utan en skaparkraft ter sig än grumligare än den bakom en allsmäktig Gud.

Samtidigt säger han sig ha blivit lite mer cynisk. I den ständiga kontakten med död och sorg har det blivit så tydligt att slentrianmässiga fraser om att ”vi ses i himlen” eller att de döda ”har det bra där de är nu” inte riktigt funkar.

I den ständiga kontakten med död och sorg har det blivit så tydligt att slentrianmässiga fraser om att ”vi ses i himlen” eller att de döda ”har det bra där de är nu” inte riktigt funkar.

– Eller jo, det kan finnas något i jargongen och fraserna som håller, men samtidigt håller det inte alls.


”Kanske kommer de ändå ihåg känslan”

Då Benjamin Häggblom räknar upp utmaningarna med sitt jobb kommer döden på första plats. Den är vardagens absolut största utmaning. Han står svarslös inför den.

– Vi har ett hopp om att vi en gång ska få ses igen, men det hoppet håller inte alltid. Fallen där man ser att den här personen verkligen skulle behöva vara vid liv ännu, de är tuffa.

Den andra utmaningen han nämner är av mer praktisk karaktär.

– Jag tycker det är ganska svårt att prata med minnessjuka. Då samtalet går i cirklar och jag vet att patienten inte kommer att komma ihåg att vi träffats då jag går därifrån, då är det lite svårt att veta vilken min roll är och hur jag ska bemöta människan.

Han har stött och blött det här dilemmat med sina kollegor. Deras slutsats har blivit att närvaron i sig spelar en roll.

– Kanske kommer de ändå ihåg känslan, att det kändes bra att få prata med någon.

Till de belönande stunderna i sjukhusprästen Benjamin Häggbloms arbetsliv hör de gånger då han får bekräftelse på att närvaron gör skillnad. Någon kanske säger ”det här var den bästa stunden på den här dagen”. Någon annan kanske lyser upp lite då prästen frågar om de ska ta ett snack.

För även om miraklen ofta lyser med sin frånvaro i sjukhusmiljön så finns det, åtminstone ibland, en liten lindring i en annan människas odelade närvaro. Och det är anledningen till att sjukhusprästernas kalendrar nästan alltid är tomma. Då det inte finns några garantier för fler dagar måste ”nu” ha högsta prioritet.

Rebecca Pettersson


Insändare. (1) Lika tu bogbrutne skeppfärdas du, som jag, mot stranden.stranden brun och stenig, grå,klädd av skum i vattensanden.*(2) Lika tu bogbrutne skeppsamma lott vi dela skola,återstår blott Herrans nåd,när oss ström vill undanspola?*(3) Lika tu bogbrutne skeppvräkes jag, med dig, mot stranden.Genom storm så kall och grym,desstill Frälsar'n tar vid handen. 25.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsens ja till ett lagförslag som ger dem som lever i registrerat partnerskap möjlighet att adoptera barn till den ena parten har tolkats som en förändring av kyrkans familjesyn. Så är det inte, understryker t.f. ecklesiastikrådet Kai Vahtola. 25.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Gränsöverskridning var ett av lösenorden för dagarna som arrangerades av Karleby svenska församling tillsammans med en handfull väckelseorganisationer. 25.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Drygt hälften av medlemmarna i kyrkliga sektorns fackorganisation SVTL r.f. understöder församlingsfusioner medan 26 procent motsätter sig dem. 25.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionen har anställt Christer Borg som är verksam i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen i Sverige. På långsikt vill Nokiamissionen expandera sin verksamhet till övriga norden. 24.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Nyckeln till 1800-talslåset i Geta kyrka på Åland försvann förra veckan. 23.8.2008 kl. 00:00

Insändare. Hej! Jag vill gärna tillföra debatten något som kanske glöms bort i alla våra vardagliga åsikter om vem Gud är. Enligt min tro så var Jesus en stor och kärleksfull profet som försökte visa oss människor på jorden att vi borde lära oss mer om vårt själsliga ursprung. Jag tillhör dem som tror på att vår själ är ute på en lång resa där vårt huvudmål är att lära oss förstå Guds budskap om villkorslös kärlek. Själv har jag funderat mycket kring detta under de senaste fem åren och deltagit i olika kurser och studiecirklar, men jag har bara kommit fram till att det finns lika många åsikter om detta, som det finns människor.För en tid sedan kom jag över en bok som heter "Magikern och Kärlekens magi" skriven av författaren Pär Wahlström som har givit mig mycket. I den utvecklar han olika teorier om varför vi är ute på denna själsliga resa som berört mig mycket. Boken är en kärleksfull dialog mellan vanliga människor och den gudomliga kraften som utvecklar sig till nya insikter för de inblandade.Jag kan varmt rekommendera den (ISBN 978-91-977750-1-4) till dig som också söker efter olika förklaringar och infallsvinklar till våra liv här på jorden. Den har blivit en stor tillgång för mig och gjort att jag fått en hel del aha-upplevelser.Med varma hälsningarJohanna E 22.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kandidaterna i biskopsvalet i S:t Michel, som avgörs i oktober, har startat bloggar på sina hemsidor. 22.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Carola Tonberg-Skogström har enhälligt valts till ny kaplan i Grankulla. 22.8.2008 kl. 00:00

Kultur. Bara i har år har tusentals människor upplevt dramatiserade bibelberättelser utomhus i Lojo. Det är det kristna kurscentret Vivamo som satsat på drama för att nå ut med Bibelns budskap. 22.8.2008 kl. 00:00

Ledare. Två ex-statsministrar har fått nya, förstklassiga uppdrag. Centerpartisten Esko Aho byter vik. Han flyttar från Sitratornet i Gräsviken till Nokias huvudkontor i Kägelviken och bli direktör med uppdraget att sköta samhälls- och samarbetsrelationer. Socialdemokraten Paavo Lipponen behöver kanske inte byta adress eftersom hans nya uppdrag är verka som lobbyist för det tysk-ryska bolaget Nord Stream. Han ska bereda väg – eller kanske i detta fall snarare botten – för bolagets planerade gasrör i Östersjön. 21.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Joensuu församling har kommit på ett alternativt sätt att nå unga. Under sommaren har kyrkan haft öppna dörrar varje fredag så att ungdomarna kan komma in och använda toaletten, skriver tidningen Kotimaa. 21.8.2008 kl. 00:00

Människa. Skolkuratorn möter tonåringens hela spektrum. 21.8.2008 kl. 00:00

Marina Wiik. I mitt flickrum har jag en tavla med olika lappar instuckna i ramen. På en av dem står det ”Ei ole tyhjiä hetkiä, kaikki on vain elämää eri väreissä” (ung. ”Det finns inga tomma ögonblick, allt är bara liv i olika nyanser”), undertecknat ”Elina Pöytäsaari”. 21.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Nordisk ekumenisk kvinnokonferens på Island 7–9 augusti samlade ett sjuttiotal kvinnor kring temat Källor till liv. Dagarna fylldes av delade erfarenheter, nya insikter, fantastiska naturupplevelser och gemenskap. 20.8.2008 kl. 00:00

livshistoria. Dage Härus är säljaren och företagaren som bokdebuterar vid 86. Han vill dela med sig av den kunskap han samlat under sin långa karriär, där självförtroende, entusiasm och nåd är tre nyckelingredienser. 1.6.2017 kl. 10:35

sley. Prästvigning av finländsk medarbetare vållar internationell oro. 29.5.2017 kl. 16:21

musik. Sopranen Minna Nyberg har levt sig in i 1600-talsnunnan Mariana Alcoforados liv. 24.5.2017 kl. 11:06

förtjänsttecken. Under kyrkodagarnas festmiddag i Åbo på lördag kväll agerade biskop Björn Vikström presidentens förlängda arm och dela ut två förtjänsttecken. 20.5.2017 kl. 22:44

Kyrkodagarna. Finlands asylpolitik var ett hett diskussionsämne på Kyrkodagarna. Biskopen har undertecknat medborgarinitiativ och uppmanar andra att bekanta sig med initiativet. 20.5.2017 kl. 18:37