”På en avlägsen höjd” har Lärkkulla stiftsgård verkat ett stycke utanför Karis samhälle sedan 1950. I dag är det nästan ständigt fullsatt på kursgården och folkhögskolan, säger direktor Juhani Jäntti. Men bland Karisborna som vandrar förbi nere på vägen är det många som aldrig har kommit sig för att titta in, trots att många har gått sin skriftskola här, eller lekt på området som barn. På jubileet lördagen den 13 september hoppas han att många ska göra det.
Vad doft och smak på Lärkkullas 75-årsjubileum?
– Under de 35 åren jag har varit här har vi aldrig haft öppna dörrars dag. Det enda jag har hittat i vår historia var i januari 1950, när Lärkkulla invigdes officiellt. Kurserna hade då redan börjat i november 1949.
Annat på jubileumsprogrammet?
– Jag har en tillbakablick på Lärkkullas historia, bland annat om hur ”vi är så söta” – skolan fick chocklad och kakao som donationer från Amerika. Allt var på kuponger och kort på efter kriget, och det blev faktiskt värt en miljon mark (cirka 50 000 euro i dag).
– Så blir det rundvandring på området med en av våra lärare som har specialiserat sig på arkitekterna Hilding Ekelund och Eva Kuhlefeldt-Ekelund, som har ritat skolan. Och så har vi två konserter på gården.
Varför byggdes Lärkkulla just i Karis?
– För att vara neutralt, varken i Åbo eller Helsingfors, utan mittemellan. Processen började på 1930-talet, och efter ett långt sökande valdes kullen här där ett tidigare barnhem hade stått, och brunnit ner. Med lärkträden här blev det Lärkkulla. Kyrkan hade en stor roll, men det kom också pengar från Sverige och mycket gjordes på talko. Bland annat donerades 1 500 stockar .
Lärkkulla har också en roll i stiftet. Vilken är balansen mellan skola och det nationella?
– Så länge jag har varit här och kan blicka bakåt har det varit stabilt. Vi arrangerar 15–20 personalutbildningar per år, kyrkoherdekonferenser, Ungdomens kyrkodagar, värdeakademier, gospelveckoslut … Men då måste vi helt enkelt bara tömma våra internat och ordna lägerskolor och sånt, för vi ryms inte alla. Vi har 65 bäddplatser för folkakademin; sammanlagt 104.
Hur har folkakademin utvecklats?
– År 1996 hade folkakademin 24 studerande, men året före coronapandemin 124 ! I höst började vi med 115. Vi fokuserar i dag på integrationsutbildning och språk. Jag har sagt att vi varje år ska ha någonting nytt på programmet. I år är det vårdsvenska.
Hur ser samarbetet med församlingen ut?
– Samarbetet med Karis-Pojo församling är gott. Vi har ju inte heller en egen präst här längre; både Pastorshuset och Rektorshuset är numera internat. Församlingen använder inte Lärkkullas utrymmen, här är fullt överallt.
Kända Lärkkullaalumner, före detta elever?
– Mark Levengood gick sin skriftskola här på Lärkkulla. Jag bjöd in honom till jubileet, men det passade inte hans program. Och flera finlandssvenska musiker och sångare har gått här.
På vilket sätt syns Lärkkullas kristna profil?
– Den är frivillig, men det finns alltid tillgång till vårt kapell. Vi har många muslimer och buddhister här och vi säger inte att de aktivt ska delta. Men vi försöker baka in i vår undervisning att man ska förstå vilken roll kyrkan och tron spelar i vårt samhälle.
Din favoritspot på Lärkkullaområdet?
– Matsalen. Där träffas vi alla.
