Raisa Omaheimo har skrivit en bok om sin egen resa från självhat till acceptans.

I en värld med fettfobi är frosseri en dödssynd

FETMA.

En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet.

10.6.2025 kl. 10:19

En scen i Raisa Omaheimos bok Tips för tjockisar handlar om att resa med flygplan. Om att alltid boka platsen närmast fönstret för att inte vara till besvär. Om att trycka sig mot fönstret, igen för att inte vara till besvär. Om att ge upp tanken på att fälla ner brickan. Om att skamset be om en förlängning till säkerhetsbältet. Sedan: le ursäktande. Le, le, le.

– Jag ville skriva en bok till människor som går omkring och tänker att de är de enda som upplever svåra saker på grund av sin fetma. De som tror att de är de enda har ett sådant liv. Det är en väldigt ensam plats.

Frosseri är en av de klassiska sju dödssynderna, på 500-talet utarbetade av påve Gregorius I. Vi behöver inte vara religiösa för at ha kraftiga åsikter om hur fel det är att ägna sig åt frosseri. Just den dödssynden är syndigare än någonsin.

– Folk har starka moraliska åsikter om fetma. Det syns till exempel på sociala medier, där en fet människa kan få arga uppmaningar om att banta. De som kommenterar vill liksom se till att man blir en bättre människa.

Men samma ilska över folk som på olika sätt inte tar hand om sina kroppar riktar sig inte – åtminstone inte på samma sätt – mot rökare, eller mot folk som idkar någon extremsport som är tärande för kroppen.

För det handlar ju också om något annat: effektivitet och självdisciplin.

– Vi lever i ett nyliberalistiskt samhälle som uppskattar effektivitet. I ett individualistiskt samhälle är varje människa sitt eget projekt, och kroppen kan visas upp som ett resultat över personens självkontroll. När vi ser en smal, vältränad kropp tänker vi att den där människan är någon som åstadkommer saker, en målinriktad person. Självdisciplinerad. Den människan är alltså en god människa. Medan den feta människan är lat, orkar inte ta hand om sig, ligger bara och äter.


”Jag är för fet för att göra något”

Den här bilden av den feta kroppen växte Raisa Omaheimo upp med. Tidigt lär vi oss alla att fetma är förkastligt. Fetma ska bekämpas, hos oss själva och gärna också hos andra.

– När hela världens inställning till fetma är fientlig, då internaliserar man den bilden. Då börjar man censurera sitt eget liv och sina val. Om jag upplever mig som fet och dålig ber jag inte om löneförhöjning, jag söker inte ett bättre jobb, jag försöker inte hitta en partner. Jag reser inte, jag börjar inte med en ny hobby. För jag kan inte, jag är för fet för att göra något. Det är väldigt sorgligt.

Hon vill poängtera att fettfobin inte bara gäller feta människor. Den gäller oss alla. Också du som läser den här texten just nu har kanske en magkorv du är kraftigt missnöjd med, någon skavank som du tror att du inte behövde lida av om du bara kunde göra dig av med x antal kilogram.

– Det finns många med medelvikt, eller många som är smala, vars liv på samma sitt begränsas av rädslan för att bli fet. Man måste räkna alla kalorier, man måste röra på sig, man måste hela tiden ha koll och reda ut hur mycket man kan äta. Jag och mina vänner tänker ofta på hur mycket tid och energi vi som 20–30-åringar satte på bantningskurer. Tänk vad vi kunde ha blivit om vi hade satsat samma mängd tid, pengar och energi på något annat!


Bantningsläkemedel och klass

Raisa Omaheimo kommer inte med några samhällsomstörtande lösningar. Hon propagerar inte för bredare flygplanssäten, utan snarare för att man inte ska behöva göra något större nummer av att be om den där förlängningen till säkerhetsbältet.

Hon vill berätta om sin egen väg till att acceptera sin kropp, att sluta hata den, att vägra sätta all sin energi på bantningsprojekt som ändå inte leder till något annat än att vikten ökar.

– Jag vill ha en stark kropp. Jag vill ha en så frisk kropp som möjligt. Och jag vill att läkare ser på min kropp på samma sätt som på andras kroppar, inte bara som ett problem där viktnedgång är den första och kanske enda lösningen.

Just nu tycker hon att det är tungt att se hur 2010-talets kroppspositivitet ersatts av ett smalare kroppsideal igen, snarast med något som liknar det hon själv växte upp med på 90-talet.

– Då var heroin chic idealet: höftbenen skulle stå ut mer än magen. Man tyckte liksom att Kate Winslet i Titanic var fet. Nu är det size 0 som gäller igen: ett utmärglat kroppsideal. Och jag fattar inte! Jag tyckte vi redan var på det stället! Samtidigt förstår jag att det för det mesta är två steg framåt och ett bakåt.

Hon är orolig över Ozempic-effekten.

– Jag vill inte kritisera folk som äter Ozempic, alla får göra vad de vill med sina kroppar. Det jag kritiserar är att medicinen marknadsförs eller diskuteras som någon sorts mirakel. Mirakellösningar mot fetma brukar sluta med att resultaten inte blir som man tänkt, eller att det finns farliga biverkningar.

Ozempic är också dyrt för den som måste betala för medicinen själv. Du måste ta medicinen resten av ditt liv om den ska fungera.

– Där finns också ett klassperspektiv. Jag tror att den kommer att öka fettstigmat på alla sätt. Som fet kommer man få höra: Vad är din ursäkt? Är du så lat att du inte ens ids svälja en tablett?


Låt kroppen ta utrymmet i besittning

Hon fyller sitt flöde på sociala medier med bilder som får henne att acceptera sin egen kropp. Feta människor som äter. Feta människor som gympar, yogar, lever, klär sig i badkläder och shorts. Feta människor som åker skateboard. Feta människor som klär sig i åtsmitande kläder.

– När jag först såg de där bilderna och videorna blev jag helt förskräckt: kära någon, hur kan en människa som ser ut så vara på det sättet? Men sedan vande jag mig. Jag började se på dem med värme och beundra deras vighet och skönhet, och det fick mig att se på mig egen kropp med större kärlek.

Hon kallar sig själv fettaktivist. Det betyder ingenting stort eller revolutionerande.

– Varje gång en tjock person går ut ur sitt hem och stiger in i det offentliga rummet är det en politisk handling.

Ett av tipsen i slutet av boken lyder: Din kropp är inte ett problem som måste lösas.

– Numera äter jag vad som helst på offentliga platser. Jag köper godis i butiken utan att tänka på vad någon tror om mig. Om jag går till en restaurang med väldigt smala stolar med armstöd, då väljer jag bort den stolen.

Hon drömmer om att nångång se en tonårsfilm där skolans hetaste kille är rund.

– Det kommer inte att hända.

– Men det jag kan göra är att gå in i ett rum utan att tänka på min egen form. Jag kan leva mitt liv utan att tänka att det skulle vara bättre om jag magrade. Och jag kan gå på fest utan att tänka på vad jag själv gjorde, utan istället tänka på dem jag träffade där.

Text och foto: Sofia Torvalds


PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00

LIVSÅSKÅDNING. Kevin Holmström är en sökare som tror att det mesta är vårt eget fel och vår egen förtjänst, men som ibland vill hålla någon i handen. 24.1.2024 kl. 16:42

Himlaliv. Kyrkpressen har fått information om att tv-programmet Himlaliv ska läggas ner. Annika Löfgren vid Svenska Yle säger att beslutet inte är fattat. 24.1.2024 kl. 09:58

medalj. Det var en överrumplad och glad Helene Liljeström som fick veta att Kyrkostyrelsens plenum beviljat henne Pro ecclesia-medaljen vid sitt möte idag. 23.1.2024 kl. 13:46

PETRUS FÖRSAMLING. Kyrkpressen ställde några frågor till Pia Kummel-Myrskog och Ronny Thylin som har anmält intresse för jobbet som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors. 23.1.2024 kl. 07:06

PRESIDENTVAL. Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalo intervjuade alla nio presidentkandidater på scen i sin domkyrka. ”De uttryckte alla hopp”, säger han nu efteråt. 22.1.2024 kl. 10:00

UK. Äktenskapsfrågan och samarbetet mellan kyrka och skola – det var frågor som väckte debatt när Borgå stifts ungdomsparlament Ungdomens kyrkodagar samlades i Karis i helgen. 3.2.2025 kl. 17:22

forskning. Läkarvetenskapen vet inte exakt vad som orsakar PMS, men många kvinnor vet vad det är att inte riktigt känna igen sig själv några dagar varje månad. Sara Högberg blev less på bristen på kunskap och skrev en forskningsplan. Nu doktorerar hon i teologi – och forskar på menscykeln. 29.1.2025 kl. 17:52

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00