I mars 2021 reste påven Franciskus till Irak, 84 år gammal, mitt under covidpandemin. Där besökte han det legendariskt bibliska Ur i Kaldéen och landets största kristna stad Qaraqush på Nineveslätten som drabbades hårt av islamistiska Isis terror på 2010-talet.
Påven deltog i samreligiösa bönestunder, träffade den shiamuslimska ayatollan Ali al-Sistani och ska enligt sin nyutkomna biografi ha slunkit undan två mordförsök i Irak.
En påve för periferin
För den katolska teologen och skribenten Emil Anton, 38, i Vanda i Finland kan det inte bli annat än plus i boken för Franciskus tolv år som påve.
Emil Antons pappa är syrisk-katolik med rötter i Qaraqush.
– Man talar fortfarande arameiska där, det språk som Jesus talade. Isis fördrev alla kristna från staden, men 25 000 av dem har återvänt och påven blev berörd av hur de har förlåtit terroristerna och bygger upp sina liv på nytt, säger Emil Anton.
Påven bidrog till att man nu årligen firar en dag för religiös tolerans och att de kristnas jul har återinförts som helgdag.
Franciskus har blivit en påve för utkanterna av den katolska kyrkan och talar mycket om periferin.
– Han har inte velat åka till de katolska länderna i Europa, utan mera dit där katolikerna är i minoritet, säger Emil Anton.
Det finns ett tryck på att till exempel Afrika ska få sin egen man som påve. Enbart under Franciskus tid som påve har Afrikas katoliker blivit omkring 105 miljoner fler i antal.
Populär i media, men luddig
Journalisten Sara Torvalds, aktiv katolik från Karis, säger att Franciskus stora intresse för periferin kan göra att nästa påveval kan gå hur som helst.
– I flera hundra års tid har ärkebiskopen i vissa storstäder alltid varit kardinal, men nu är det inte per automatik så. Vissa har bara suttit med sin ärkebiskopstitel men aldrig fått någon röd hatt, säger hon.
Själv är Sara Torvalds inte så belåten med Franciskus pontifikat.
– Han har varit jättepopulär i sekulära medier och gjorde en jättesnabb 24 timmars pr-blitz när han blev vald. Och visst, en massa katoliker är jättenöjda också, men jag hör inte till dem.På många punkter har han varit så luddig, säger hon.
Han ska inte enligt Sara Torvalds vara någon populist, men bara inte vara så noga med detaljerna. Och efteråt vet ingen exakt vad han anser om till exempel samkönade äktenskap, säger hon.
Själv hoppas hon att de liturgiska frågorna ska väga i nästa påvekonklav och att mässan igen ska kunna firas på latin.
– Påven Benedikt XVI tillät den men Franciskus har offentliggjort beslut om att den gamla mässan inte får firas i församlingskyrkor. Men latinet binder ihop seklerna i kyrkan, säger Sara Torvalds.
En svensk påve?
Den 28 februari i år kollapsade Franciskus, 88, på Gemellisjukhuset i Rom efter två veckor av lungsvikt. Läkarna övervägde redan att låta honom dö fridfullt, fri från maskiner, men hans egenvårdare Massimiliano Strappetti hade sista ordet – och Franciskus återvände till livet och Vatikanen.
Den dag Franciskus är borta från påvestolen är ändå mänskligt sett nära. Hans efterträdare kommer att väljas av omkring 140 kardinaler samlade i Rom. Omkring hälften av dem har utsetts av Franciskus, ofta från länder med små katolska gemenskaper: Östra Timor, Mongoliet eller sekulär-lutherska Sverige med kardinal Anders Arborelius.
Filippinare ligger bra till
Det sägs att det inför valet av nästa påve finns ett 20-tal papabili, kyrkomän med den rätta cv:n för att bli valda. Detta trots att biskop Jorge Bergoglio från Argentina som 2013 blev Franciskus inte ska ha hört till dem när han valdes till påve.
Ett av de hetaste tipsen just nu är att kardinalskollegiet kan komma att välja Luis Tagle, 67, från Filippinerna med världens tredje största katolska befolkning om närmare 90 miljoner. Luis Tagle anses vara en utpräglad ”Franciskus II”.
Som en återkommande afrikansk kandidat nämns Peter Turkson, 76, från Ghana. Bland europeiska namn nämns Budapestbiskopen Péter Erdö, 72, från Ungern och också Anders Arborelius, 75, från Sverige.
