Paula Lönnroth och Annette Frisk slår ett slag för bönen då världsläget är oroligt – och för tacket.

De slår ett slag för bönen då världsläget är oroligt – och för tacket

sibbo.

Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv.

9.4.2025 kl. 15:22

Varannan fredag klockan 10 samlas en grupp vid Kyrkoby församlingshem för att gå en promenad tillsammans, och för att be. En av de som brukar delta i ”Bönepromenaden” är Paula Lönnroth.

Efter promenaden samlas gruppen i Lilla salen i församlingshemmet och ber tillsammans, både för privata böneämnen och för sådant som rör andra människor och allmänheten.

– Just nu är ju många väldigt oroade över världsläget, och då ber vi för det. Var och en får berätta om vad som tynger dem, säger Paula Lönnroth.

Bön är viktigt för henne, och hon uppskattar att få be i grupp. Det ger en kontinuitet, socialt utbyte och gör en också uppmärksam på sådant som man får tacka för.

– Jag tycker också om konceptet med att man först får bekanta sig lite med varandra under promenaden innan bönestunden. Vi människor är ju helheter.

I vardagen brukar Paula hålla en liten morgonandakt och en kvällsandakt för sig själv då hon ofta ber, och så ber hon ibland om nätterna.

– Om jag är vaken på natten, vilket man ofta är i den här åldern, brukar jag be. Speciellt för sådana som jag vet att har problem med sömnen, men också för människor som jag vet att har sorg och som kan ha det svårt på natten.


Om man inte är så van med att be, men skulle vilja göra det, hur kan man börja?

– Enklast är kanske att komma med i en sådan här grupp där tröskeln är väldigt låg. Man behöver inte be högt eller berätta om sina böneämnen om man inte vill, men man kan ändå vara med. Då andra ber får man be med i sitt stilla sinne.

– Bönen är ju ingen prestation. Man kan bara såga åt Gud, ”Nu är jag orolig för det här”. Man behöver inte knäppa sina händer.


”Man behöver inte vara vältalig”

I församlingen finns också en bönegrupp vid namn ”Bönen bär” som Annette Frisk brukar delta i. Gruppen samlas varannan måndag klockan 18 i församlingshemmet.

– Vi börjar alltid med tacksägelseämnen och sen kommer böneämnena. Jag tycker det är en bra princip, det ställer hjärtat på rätt plats. Man ser dimensionerna man lever i.

Gruppen brukar också be för församlingen och nämna varje medarbetare vid namn. De ber för evenemang som ordnas i församlingen och som av en eller annan anledning kan behöva lite extra förbön, och så ber de för skolor, lärare och skolelever.

– Om någon lämnat in något ämne till förbön eller om vi själv har något böneämne brukar vi också be för det. Då vi ber för personliga saker stannar de böneämnena givetvis inom gruppen. Det är inget man torgför, säger Annette Frisk.

Gruppen leds av församlingens diakon Lena Blomstedt, som också leder Bönepromenaden. Om man känner att man behöver förbön tipsar Annette om att man kan kontakta till exempel Lena, så når budet gruppen. Och, så kan man förstås komma med i gemenskapen.

– Det är en bönegrupp där det är högt i tak och väggarna är vida. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv.


Har du något råd till den som inte är så van med att be, men som gärna skulle göra det ibland?

– Bara tala som till en vän.

– Ibland har man många ord, och ibland då det gäller stora och viktiga saker, då kan man bara säga ”Herre hjälp”. Och så låter man stillheten tala.


Vill du be tillsammans?

Bönepromenaden startar från Kyrkoby församlingshem varannan fredag klockan 10. Om du inte vill eller kan promenera går det bra att ansluta direkt till bönen klockan 10.30 i Lilla salen i församlingshemmet.

Bönegruppen ”Bönen bär” träffas varannan måndag klockan 18 i Kyrkoby församlingshem. Gruppen ber för världen och landet, för andra och varandra.

Den 17 maj kommer det att ordnas en dag för bön och stillhet på Nilsas lägergård. Pricka redan nu in det i kalendern om du är intresserad!

Text: Rebecca Pettersson


extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52

Kyrka. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin. 17.6.2020 kl. 08:33

missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00

rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01

solidaritet. – Människor i svåra situationer är ofta väldigt handlingskraftiga. Medan utrikesnyheterna vanligen fokuserar på problem och katastrofer lyfter Erik Nyström vid Kyrkans Utlandshjälp fram den normala vardagen och den positiva utvecklingen. 16.6.2020 kl. 00:01

fond. Till projekten hör bland annat Petrus församlings lärjungaskola, en cd-skiva med Lina Sandells sånger som görs av David Forsblom och SLEF-Medias resa i C.S. Lewis fotspår . Tjugofyra ansökningar hade inkommit. 15.6.2020 kl. 15:32

domkapitlet. Janette Lagerroos fortsätter som tf kaplan i Houtskär till oktober och kyrkoherdetjänsten i Kronoby är ledig att sökas. Bland annat det här beslöt domkapitlet vid sitt möte idag. 11.6.2020 kl. 16:13

FMS. – Understödsintäkterna har tyvärr inte utvecklats som vi hade förväntat oss, och vi har varit för optimistiska, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson på Finska Missionssällskapet. 10.6.2020 kl. 21:12

ekonomi. Understödet styrs så att de församlingar som på grund av pandemin förlorar mest intäkter också får mest stöd. 9.6.2020 kl. 19:00

Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35

prästvigning. Jean d’Amour Banyanga prästvigdes sjunde juni i Borgå domkyrka. 8.6.2020 kl. 12:33

utmaningar. Haje Abrahamsson är skådespelare och mamma till ett barn med specialbehov. – Det jag gör kan tyckas tungt, men det är roligt och djupt meningsfullt. 5.6.2020 kl. 10:39

sibbo. Rune Packalen kallas för församlingens tredje diakon. Som busschaufför har han fört många förtroliga samtal. En stor tragedi har färgat hans eget liv, och gjort honom till en lyssnare. 4.6.2020 kl. 14:11

Personligt. Kocken Mattias Åhman är en tävlingsmänniska. Vad han än gör strävar han efter att bli bra på det. Nu satsar han på att fortsätta bygga upp restaurang Hejm som fått öppna igen. 4.6.2020 kl. 11:11

Depression. För känslig, för högljudd, för hudlös. Efter flera svåra depressioner har Heidi Finnilä lärt sig att se på sig själv med nåd. – Jag skäms inte för att jag är en liten ömklig varelse, inte tuffare än så här. 3.6.2020 kl. 15:08

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58