Under de senaste tio åren har en av mina uppgifter i december varit att ge kyrkans hälsning vid luciakröningen i domkyrkan på luciadagen. Kyrkan är fylld till sista plats och vid tv-apparaterna sitter folk från hela Svenskfinland.
Det som jag då nästan alltid känt mig manad att säga är att världen på många sätt är mörk och att det är viktigt att sprida ljus och sång och hopp. Det gör lucia, inte minst alla de små luciorna som lussar i skolor och daghem och kanske för mormor eller farfar. Varje år har det känts som att det här budskapet blir viktigare eftersom världen hela tiden blir mörkare. Hotbilderna och kriserna tilltar och blir allvarligare. I år har den trenden dessvärre inte vänt.
När ska det ljusna? När ska vi kunna säga att vi går mot bättre tider, att hoten med klimat, med krig, med allt större sociala klyftor minskar?
De som levt länge och har inblick i olika tider säger att det inte var bättre förr. Världen har alltid varit full av allvarliga hot och de yngre har alltid varit oroliga för sin egen framtid och sina möjligheter. Till en del stämmer det, men till exempel klimatkrisen är inte bara ett hot, den är en verklighet som vi ser.
Tyvärr har jag ingen trollstav som kunde trolla bort allt det onda och svåra, som kunde göra allting bra. Men jag kan erbjuda trygghet.
Som ett litet barn som kan vara trygg i mammas famn också när någonting skrämmande händer omkring, så är vi trygga i Guds hand. Den tryggheten finns där oberoende av hur illa det blir. Den tar inte bort det svåra, men trygghet behövs när vi möter alla utmaningar.
Du och jag kan inte lösa de stora problemen i vår värld, men du och jag kan ta itu med det som är vår egen lilla bit. Var och en av oss har människor som vi möter, val som vi gör och nån portion med krafter som vi kan ställa i framtidens och det goda livets tjänst.
Så den här julen vill jag uppmuntra dig att göra just din insats för en bättre värld. Du kan göra det, för du är trygg i Guds hand!
