När jag gick i lågstadiet hade jag två hobbyn, jag sjöng i Matteus barnkör och gick på keramikkurs i Itis Arbis. Mamma har fortfarande sparat en hel del av min tidiga produktion, som innefattar allt från askkopp (typisk morsdagsgåva på 1980-talet) till en liten Lucia som dyker upp varje jul vid första advent. Visst var det roligt att både sjunga och jobba med lera, men mest och bäst kommer jag nog ändå ihåg stunderna av gemenskap och samhörighet dessa båda fritidsintressen gav mig, och fina minnen för livet.
Sedan dessa förgyllda barndomsminnen har världen förändrats en hel del. Tempot är annorlunda, allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor nu söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret.
Lera är ett uråldrigt material med djup symbolik, tänk bara på orden från Bibeln: ”Från jord är du kommen och till jord ska du åter bli …” Skapandet med lera knyter an till tankar om mänsklighetens förgänglighet och vår koppling till naturen och något större än vi själva är och kan förstå, en värld mellan himlar, tänker jag. Lera förkroppsligar något evigt och det jordar oss, bokstavligen.
Då vi skapar något med våra händer blir slutresultatet mer än bara den produkt vi formgivit, det blir berättelser där vi bakar in våra tankar, känslor och något om oss själva. Det hänger ihop på ett djupt och meningsfullt sätt.
Ifall du blev utan plats på en keramikkurs har du möjlighet att komma och prova på hur leran formas just i dina händer till Matteus under hösten. Jag ser fram emot att inte bara se vackra föremål ta form utan också att igen få vara en del av den gemenskap vi tillsammans skapar då vi möts. Keramik är både roligt och lärorikt och jag lovar att du får med dig en djupare förståelse för dig själv och skapandets kraft.
