Orättvist! Så tycker kyrkans tjänstemän om statens beslut att skära ner finansieringen för begravningsplatser och historiska byggnader. I år staten 124 miljoner till kyrkan som ersättning för uppdrag kyrkan gör för det övriga samhället, nästa år blir det bara 105 miljoner euro. Pengarna täcker ändå inte kyrkans kostnader för begravningsväsendet och de historiska byggnaderna, som går på 160 miljoner euro per år.
Kyrkpressen ställde några frågor om nedskärningen till undervisningsminister Anders Adlercreutz, som ansvarar för kyrkliga ärenden i regeringen.
Enligt en finansieringslag från år 2015 ska kyrkan få ersättning av staten för att ansvara för en del allmänna uppgifter, som att ta hand om kulturhistoriskt värdefulla kyrkor och begravningsplatser också för dem som inte hör till kyrkan. Hur kan regeringen skära ner på den här överenskomna finansieringen?
– Bakgrunden är en skatteteknisk ändring som lett till kyrkan fått märkbart större skatteintäkter. För att kompensera för att skatteintäkterna ökat har regeringen dragit ner på den här andra ersättningen. Jag ser det principiella problemet med att de här pengarna varit öronmärkta, men de facto kommer kyrkan i framtiden att ha mer medel att tillgå, säger Anders Adlercreutz.
Det som kyrkan nu är kritisk till är att man anser att det är de som hör till kyrkan som med sina skatter betalar för begravningar för dem som inte hör till kyrkan. Ser du att här finns ett problem?
– Jag ser problemet. Det fördes diskussioner kring den här problematiken också i regeringen, men man kom nu fram till en sådan här lösning. Det finns ett strukturellt, principiellt problem, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare.
Men visst kan man säga att det är kyrkans egna skattebetalare som står för en större del av dessa allmänna kostnader nu?
– Ja, det handlar om hur skattemedel kanaliseras. När man gör så här minskar ju också statens utgifter, som ju också består av skattebetalarnas medel. Av skattebetalarna hör ändå en stor del hör till kyrkan. Man kan väl säga att kyrkans medlemmar står för en större del av utgifterna än förr, men verkligheten är lite mer komplicerad. Nu får kyrkan ändå ökade intäkter, som till en del svarar mot en sänkning av andra medel som betalas för kyrkans verksamhet. Och det är det som skapar det principiella dilemmat som jag kan hålla med om att finns.
– Vi kommer att följa upp hur de här intäkterna förverkligas. Det här baserar sig på ett antagande, sedan får vi se om det finns ett behov av att justera något.
Hur ser du på framtiden? I det långa loppet sjunker ändå kyrkans inkomster, liksom antalet medlemmar. Och kostnaderna för exempelvis begravningsväsendet kvarstår.
– Det är svårt att sia om framtiden. Men jag skulle vilja betona att det bakom det här beslutet inte fanns någon vilja att göra det svårare för kyrkan. Vi ville hitta en lösning på hur en skatteteknisk lösning som ledde till större inkomster till kyrkan skulle kunna balanseras i en situation där de offentliga utgifterna måste ses efter.
