Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

"Kanske kan en ängel i fickan påminna oss om att det finns en förbindelse mellan himmel och jord"

Änglar.

Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig.

18.3.2024 kl. 08:00

Marika Salomaa öppnar dörren till keramikverkstaden i Överby, Esbo. Här finns arbetsbänkar, drejskivor och det material som krävs för att hon och hennes studiekompisar ska lära sig att göra allt de vill i keramik.

Som till exempel änglar.

– Jag nästan bor här, säger hon och tillägger att det är behändigt att hemmet ligger bara fyra kilometer ifrån – hon kan till och med cykla till Överby.

Marika Salomaa har studerat vid Överbys keramiklinje vid sidan av jobbet som HR-person vid ett försäkringsbolag. I februari ska hon tillbaka på jobb efter ett halvår av heltidsstudier – en månad av dem som utbytesstudent vid en keramikfabrik i Frankrike.

Tanken på att göra ett projekt för sin gamla hemförsamling Matteus i Helsingfors fick hon när hennes 15-åring blev konfirmerad i höstas.

– Jag plockade fram dopljuset med den trekantiga foten i trä. Jag såg på den och tänkte att den versionen kändes lite brandfarlig.

Hon spann vidare på idén och gjorde prototyper på en ljusstake för dopljus, i keramik. Men när hon bollade idén med Matteus församlings kyrkoherde Patricia Högnabba föddes en annan tanke.

– Det blev tal om människor som sörjer, och vi kom in på änglar. Jag gjorde först lite större änglar, men sen hade vi besök av en konstnär som heter Petra Innanen och som undervisar i skulptur. Jag visade mina änglar för henne och bad om tips att jobba vidare. Hon föreslog att jag skulle göra dem mindre och jag fattade precis hur hon menade. De började ändra form och fick lite mer kropp.

En ängel i handen

Hon ville att änglarna skulle rymmas i handen.

– Min tanke är att man ska kunna bära ängeln med sig, lite som en stressleksak. Jag har försökt göra dem olika för att de ska passa händer i alla storlekar.




Hennes änglar har milda färger: blek­rosa, turkost, ljusblått, beige.

– Det beror på miljötänk. Vi har gjort glasyrkartor här i skolan, och då blir snuttar över som man inte vill kasta bort. Varje ängel är brokig och personlig för att jag velat återanvända material som annars hade gått till spillo.

Har du själv någon relation till änglar?

– Inte egentligen. Men jag tänker på att keramiken är så jordnära. Jag formar dem med mina egna händer. Det är ett handarbete och det kommer från mitt hjärta.

Hon tänker att för den som har en Gudsrelation kan ängeln vara ett föremål som symboliserar förbindelsen mellan två världar.

– Jag tänker också på de ord som uttalas under jordfästningen: Från jord är du kommen.

Änglarna är gjorda av sand och lera, av jord.

Efter två påsar yllesockor

Den första gnistan till samarbetet med Matteus församling tändes när Marika Salomaa som barn sjöng i Matteus barnkör. Det var en stor upplevelse för henne att få åka på körresor utomlands med barnkören – till och med till DDR!

– Det är inte så många som kan skryta med att de varit där.

Hon minns också julkonserten där man tände ett ljus och delade lågan till följande person, tills hela Matteuskyrkan badade i det ljus som alla bar i sin hand.

– Jag var också hjälpis efter skriban, så Matteus betydde mycket för mig.

Den första gnistan till keramiken kom under coronapandemin.

– När jag hade stickat två plastpåsar med yllesockor tänkte jag att nu måste jag hitta på något annat. En väninna föreslog att vi skulle gå på keramikkurs och där började det.

Hon älskar att jobba med lera och hon har verkligen älskat studierna i Överby.

– Tidigare i mitt liv har det inte funnits utrymme för något sådant här, men nu är barnen stora och ganska självgående, och det har gjort det möjligt.

Hon lovprisar både lärarna och studiekompisarna vid keramiklinjen.

– Det har varit en sådan lycka att få vara här. Dessutom fick jag åka på Erasmusutbyte till en liten by i Frankrike och bo där för mig själv i en månad.

Nu är hon, som sagt, tillbaka på sitt jobb. Hon trivs bra och planerar inte att sadla om till keramiker på heltid.

– Men jag vill kunna jobba med keramik mer småskaligt i framtiden, och kanske ordna kurser. Att jobba med keramik är väldigt lugnande. Jag hoppas fler får pröva på hur det känns.

Text och foto: Sofia Torvalds


extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52

Kyrka. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin. 17.6.2020 kl. 08:33

missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00

rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01

solidaritet. – Människor i svåra situationer är ofta väldigt handlingskraftiga. Medan utrikesnyheterna vanligen fokuserar på problem och katastrofer lyfter Erik Nyström vid Kyrkans Utlandshjälp fram den normala vardagen och den positiva utvecklingen. 16.6.2020 kl. 00:01

fond. Till projekten hör bland annat Petrus församlings lärjungaskola, en cd-skiva med Lina Sandells sånger som görs av David Forsblom och SLEF-Medias resa i C.S. Lewis fotspår . Tjugofyra ansökningar hade inkommit. 15.6.2020 kl. 15:32

domkapitlet. Janette Lagerroos fortsätter som tf kaplan i Houtskär till oktober och kyrkoherdetjänsten i Kronoby är ledig att sökas. Bland annat det här beslöt domkapitlet vid sitt möte idag. 11.6.2020 kl. 16:13

FMS. – Understödsintäkterna har tyvärr inte utvecklats som vi hade förväntat oss, och vi har varit för optimistiska, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson på Finska Missionssällskapet. 10.6.2020 kl. 21:12

ekonomi. Understödet styrs så att de församlingar som på grund av pandemin förlorar mest intäkter också får mest stöd. 9.6.2020 kl. 19:00

Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35

prästvigning. Jean d’Amour Banyanga prästvigdes sjunde juni i Borgå domkyrka. 8.6.2020 kl. 12:33

utmaningar. Haje Abrahamsson är skådespelare och mamma till ett barn med specialbehov. – Det jag gör kan tyckas tungt, men det är roligt och djupt meningsfullt. 5.6.2020 kl. 10:39

sibbo. Rune Packalen kallas för församlingens tredje diakon. Som busschaufför har han fört många förtroliga samtal. En stor tragedi har färgat hans eget liv, och gjort honom till en lyssnare. 4.6.2020 kl. 14:11

Personligt. Kocken Mattias Åhman är en tävlingsmänniska. Vad han än gör strävar han efter att bli bra på det. Nu satsar han på att fortsätta bygga upp restaurang Hejm som fått öppna igen. 4.6.2020 kl. 11:11

Depression. För känslig, för högljudd, för hudlös. Efter flera svåra depressioner har Heidi Finnilä lärt sig att se på sig själv med nåd. – Jag skäms inte för att jag är en liten ömklig varelse, inte tuffare än så här. 3.6.2020 kl. 15:08

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58