Öppenhet och delaktighet:
Den utredning som har gjorts är omfattande och behovet av diskussioner är förståeligt mot bakgrunden av strömningar och förändringar i samhället och inom kyrkan den senaste tiden. Det positiva är att konstruktiva diskussioner förts med stiftets ledning i ärendet.
I korthet har utredningen vissa brister. Den saknar bland annat en omfattande konsekvensbedömning och barnkonsekvensanalys och medlemmarna har inte gjorts delaktiga, hörts eller informerats under utredningens andra skede, som pågick i ett och ett halvt år. Det har i sig försvårat medlemmars möjlighet att förutse negativa konsekvenser av eventuella beslut man tar som individ, eller som förening.
Det att ett antal personer har utträtt ur kyrkan på grund av sin övertygelse berättigar inte till beslut på föreningsnivå som leder till stora konsekvenser för bönhusföreningar, medlemmar och kyrkans lokalförsamlingar. Det är ett faktum att medlemmarna har skilda åsikter i vissa lärofrågor.
Konsekvenser för individen, bönehusen och kyrkan:
Det finns en uppenbar risk att om utredningens alternativ på sikt skulle verkställas, så leder det till ett utträde ur den flera hundra år gamla tillhörigheten med den evangelisklutherska kyrkan (EVL).
Utredningens alternativ 1 med regelbundna nattvardsmässor i bönehusen, dop och konfirmation som särlösningar innebär att en stark tradition bryts och man isolerar sig från EVL och andra kristnas gemenskap.
Det är socialt sett skadligt både för barn, ungdom som äldre och innebär att toleransen och förståelsen för medmänniskorna blir lidande.
”Utredningen har redan fört med sig oro och många är rådvilla.”
Alternativ 2 med föreningsbaserade församlingar innebär att ta avstånd från folkkyrkotanken som i allra högsta grad hör till vår tradition och kultur. Man utesluter sig från kyrkans gemenskap både till det yttre och till trons gemenskap.
De två alternativen som presenterats i rapporten avviker från nuläget och innebär båda steg bort från gemenskapen i kyrkan, i riktning mot en löst organiserad frikyrka.
Ifall alternativen genomförs medför de allvarliga konsekvenser både för individer, föreningar och kyrka. Förändringarna är så allvarliga att de skapar splittring.
Utredningen har redan fört med sig oro och många är rådvilla. Medlemmar i samma familj och släkt kan lätt hamna på olika sidor. Om någon träder ut ur kyrkan så mister denne de för bönhusfolket viktiga rättigheterna att till exempel bli fadder till barn som döps i EVL eller att inneha andliga tjänster i folkkyrkans församlingar.
Möjligheter framför hot; väckelserörelsens positiva bidrag i kyrkan:
Det är av största dignitet att bönhusföreningarnas medlemmar fortsatt också är medlemmar i EVL.
Med god vilja når man po- sitiva lösningar för samarbete kring olika verksamhetsformer. Inkludera hellre än exkludera.
Det vore ytterst viktigt att uppmana teologistuderande att prästviga sig och att uppmuntra ungdomar att söka sig till övriga andliga tjänster och befattningar inom kyrkan.
Det är förvånande att rapporten utgår från en lösning där man konstaterar att vissa samarbetsformer med EVL kan komma att upphöra, samtidigt som man är rädd för att misskrediteras av folkkyrkan.
Hela projektet kan tolkas så att man vill vänja medlemmarna vid kyrkliga förrättningar i bönehusen för att senare helt avstå från förrättningarna i kyrkans regi.
Rörelsens inomkyrkliga missionsarbete och samarbete äventyras i rapporten.
Folkkyrkans församlingar erbjuder en mångsidig och ekonomiskt subventionerad verksamhet för sina medlemmar. för barn, ungdomar och familjer samt diakonal hjälp. Bönehusen har knappast resurser för samma verksamheter.
Samverkan med det omgivande samhället undergrävs också ifall man lämnar folkkyrkan. Det kommer knappast att finnas förtroende för en sådan rörelse och dess verksamhet.
Min förhoppning är att bönhusföreningarna fortsätter sin inomkyrkliga verksamhet såsom tidigare, i bästa samarbete med den evangelisk-lutherska kyrkan
Skribenten än kyrkofullmäktig i Karleby samfällighet och stiftsfullmäktig i Borgå stift
